För alla era varma tankar och ord idag, sorgens dag.

Vila i frid, min vackra vän!  

Men livet går vidare och efter att ha haft lite kram tid med barnen när de kom hem från skolan så rullade dagen på, lite långsamare än normalt, men samma rutiner. Sådna här dagar är det skönt att ha dem, rutinerna. 

Eftersom det var några plus grader ute idag och vindstilla så drog jag ut slangen och spolade av min gula Sydney, så nu är hon vit och svart för tillfället igen. Hon tyckte det var lite kallt mot slutet, men med dubbla fleece täcken och lite extra hö så såg hon väldigt nöjd ut.

Mina djur är för härliga. När jag kom hem och skulle ge dem hö så kom de alla och ställde sig i en ring runt mig, gav mig en puff var innan de gick för att äta. New Dawn stod kvar en stund extra, men mulen på min axel och snusade lite mysigt på min kind. Tänk vad de vet och känner på sig.   

I morgon är en ny dag och vi tar nya tag.

Skriver

Kerstin

När morgontimman gryr så kallade jag på dem, min flock på fyra. De kom från olika håll, alla med sina berättelser. Alla är så fina, lika fina som jag kommer ihåg dem, min flock på fyra. Vi samlas på vår plats, den vackraste av dem alla, den bästa platsen att samlas på, att minnas, att ta farväl. Det är dags nu säger de, min flock på fyra. Det är dags att släppa taget, att låta smärtan försvinna. Min flock på fyra sitter så fint och väntar, väntar på sin nya vän. Min flock på fyra är nu fem. Fem vackra individer vandrar nu bort, inga smärtor finns längre. Min flock på fem, de vackraste som finns, jag älskar er så.

Farväl min älskade Pepzi

Skriver

Kerstin