Ni vet hur man känner sig när man kommer hem från jobbet en fredagskväll och man har jobbat 7 av 8 dagar, soffan hägrar kan jag lova. Men jag hann bara innanför dörren då dottern kommer med förslaget att eftersom det är så soligt så kanske vi kunde rida.. Suck, ja jag rider inte sa jag, det kommer att ta en evighet att göra ren Sydney som varit ute utan täcke idag i regnet.. Men det var ok, hon kunde rida själv om jag följde med. Och vilken mamma kan motstå det??

Så hon gick ut och började borsta av sin Prins medan jag bytte om. Idag hade förresten son och dotter helt själva tagit in alla hästarna eftersom det regnade ganska mycket och de var utan täcken. Det var toppen bra tycker jag! Sydney (167 cm) hade inte riktigt vågat lite på att hon fick gå in så henne hade lilla dottern på knappt 130 cm tagit i grimman och gått in med. De kan om de vill!   

Det blev ingen lång tur, 2 varv runt grannens bana fick räcka ikväll. Prins var pigg och glad, lipade ständigt åt fotografen...  

     Bus trollet!!

Sedan blev det lite sitsträning, först var det handen som vi lade fokus på, sedan skänkeln. Svårt att hålla reda på båda samtidigt...

Men sitsen kan man ju alltid jobba på.

Skriver

en nöjd mamma!

 

Marie

7 maj 2011 21:55

Oj oj oj nu har hon fått upp ångan gällande hästarna. Härligt.
Är hon redan ca 130 lång? Sandra mätte vi när vi var inne med onda knät för nån månad sen hon var 135. Han kommer bli perfekt :)

http://stallbrannebo.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...