Stallrosen

Alla inlägg den 22 juni 2011

Av Kerstin - 22 juni 2011 22:54

Var skapligt väder idag så vi packade ryggsäcken och ringde till Frida och bad om ursäkt för att hon inte kunde komma och rida lilla Sockertoppen idag, men vi skulle på utflykt. Visst skulle det behövas att hon reds, men väder, barn och snart inga lediga dagar gjorde att jag prioriterade barnen. Vi begav oss ut till det huggormstäta Åstön... Och gissa vad?! Japp, bland det första vi såg...

  Snabbt som attan ringlade den över vägen och ner i diket...

Tur vi hade stövlar... 

Blåste lite från havet och solen försvann ibland, men vi satte oss på klipporna och fixade lite glöd o engångsgrillen och vips så hade vi smarriga hamburgare.

  Här uppe tyckte kidzen att de var säkra för Dexter...   Senare visade det sig att det inte var så...

Lek...  ...och lek??? Hallååå, är det någon där???

  Efter lek, bus och smarriga burgare så blir man lite lagomt loj...

     

Alla tar igen sig på sitt sätt...

Eddie var lite sur eftersom han fick bli fastsatt (så även Dexter efter ett tag), men han lyssnade inte på mig utan begav sig av ut i skogen och strosade och med ormen färskt i minnet så...

Härligt....  I det röda kapellet döptes sonen!

Hemma igen så red jag ut Sydney en sväng, skrittade henne igår också, då i sällskap med dotter och Prins, men idag red vi ut själv, behöver lite egen tid nu.. Hon är ju bara för härlig denna dam. Skotaren  hade dragit med sig en rönn som låg snett över vägen, det gick inte att gå runt den för på ena sidan var det stora stenar och på den andra en stor rot som vält.. Vad gör man?? Jo, jag tog tag i några grenar, lyfter rönnens topp över oss och ber henne skritta sakta samtidigt, gick STRÅLANDE!! På hemvägen sedan så behöver vi ju inte gå under den, men jag måste ändå lyfta den lite åt sidan så att hon inte ska fastna i den, hon bara accepterar!!   Red upp till trav vägen och klättrade lite samt kände på henne lite i trav, svårt att känna om hon markerar bak... Halt är hon inte, men ev en liten rörelse störning, dvs ngt kortare i ena bak..

Bilen som ska hämta New Dawn ringde, de kommer i morgon... Han är så attans bra den här killen, han till och med frågade om det var ok att komma och om det var ok att han skickade en annan kille än han själv. De har inget trevligt jobb dessa killar, men fasen vad bra de är på det de gör.. Nu hoppas jag bara att den här killen är lika bra som han jag brukar ha. Det visar sig väl.

Lukas är fortfarande helt ok, iskall i hovarna, ingen puls som jag kan känna iaf och klockren i gången. Dottern sprang med honom idag. Dock lovade bilen att komma omgående om det var så att han blev akut dålig och jag vet att de gör det också. En gång lade de till och med om turen när jag hade en akut sjuk ponny. Som sagt, mycket kompetenta människor, tyvärr inget roligt jobb.

Nu ska jag vårda den spirande huvudvärken med att gå och sova, tableterna är slut som vanligt..

Skriver

Kerstin



Av Kerstin - 22 juni 2011 10:34

I söndags rymde Lukas till grannens höäng som ligger i anslutning till vår vinterhage, vi vet ju inte hur länge han gått i höggräset, det vet ju ingen mer än han.. Som tur är så hade han ingen puls på kvällen, det hade han däremot igår.... Så jag tog beslutet att han skulle få vara häst igen...

  Och äta gräs... Att gnägga med gräs i munnen är inte det lättaste..  New Dawn spanar in sina småpojkar...  Hej kompis, ska vi äta ikapp.... Hulda har kvar sina flätor, ja iaf några av dem...  Och jag är bara en lagomt rund dam i mina bästa år... Precis som matte..   

Att ta beslutet om att Lukas skulle få vara häst igen var inte lätt, men att ha honom på box en sommar till klarar jag inte och det är inte rätt mot honom heller... Rätt eller fel, jag vet inte, men att vara den som tar beslutet är jobbigt. För er dom inte vet historien om Lukas så ska det förtydligas att han haft fång till och från i snart 6 år och har en kraftig hovbensrotation på vänster fram. Att jag inte tagit honom tidigare är pga att veterinären sagt att så länge han inte visade mer än han gjorde när jag var in med honom så var det inga problem att behålla honom heller. Sedan har han bara blivit bättre och hovis tror till och med att hovbenet gått tillbaka, om inte allt så iaf endel. Lukas är en väldigt social lite ponny, älskar att vara i centrum och att lära sig saker. Att stänga in och isolera en sådan individ är inte lätt, men det har tidigare år gått förvånansvärt bra, han har accepterat läget, kanske har han känt att han ändå inte klarar av att gå ute. Nu visar han STORT missnöje och då lyssnar jag på honom.

Dock ska tilläggas att i morse var han kall och fin i hovarna, samt att jag inte kunde känna någon puls, men har han bara lite puls så är det lätt att jag missar det också, jag har svårt att känna pulsen normalt. Markerade något igår när jag tog in honom, men inget i morse...

Nåväl, nu går han med de han älskar och har det bra... Och även om det känns tungt i hjärtat så njuter jag med honom.

Skriver

Kerstin

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
<<< Juni 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skapa flashcards