Tja, inte blev det någon dans runt stången idag. Man kan nog säga att det blev en ganska vanlig dag, fast i ett lugnare tempo. I natt har det verkligen vräkt ner regn och förmiddagen var kvav och ömsom mörka moln och ömsom ljust och fint. Ingen idé att ens tänka på att åka på firande.

Sonen ville rida, dottern var lite mer tveksam, sist hon red var Hulda lite pigg och slängde mkt med huvudet när hon skulle bromsa. Till det finns flera olika orsaker, dels är hon ung, håller på att byta tänder, mycket kusar i luften och att dottern inte är tillräckligt stadig och mjuk i sina förhållningar. Inga konstigheter med andra ord. Men eftersom detta är lite ovant så tyckte hon att det blev lite läskigt. Men jag lovade att gå brevid och hålla koll på dem så då ville hon följa med. Så kom jag på att vi bara hade en sadel!! Den jag köpte var ju för smal för både Prins och Hulda. men eftersom Prins rasade i vikt när han var sjuk så prövade jag sadeln på honom och se där... Det gick!! Jag tycker fortfarande att den är ngt smal, men den låg faktiskt helt still hela turen, inget rugg på ryggen så den kanske kan fungera när nöden kräver.. Sedan är ju det en 15" vilket eg är lite långt på honom, men ibland så...

  Sådär, glada barn är redo!

Och, nej, sadeln glider inte bak på Hulda, men eftersom hon slänger lite med huvudet så tänkte jag pröva med martingal och det enda jag hade var den som sitter på förbygeln, lite stor den med (ponny storlek). Sedan är man ju gammal ridfröken så det där med att luras är man ju bra på... Tog med ett grimmskaft och sa att jag skulle sätta på det så fort vi kom ut från den steniga stigen... Vem tror jag gjorde det?!    Eftersom jag vet att när de rider tillsammans så pratar de i ett och vem hinner tänka på rädsla då...

Vi började med trygga Prins först i ledet..  Men vad är det som händer där i buskarna???    Vips, så spatserade lilla Hulda först...

  Men hallå, hur ska du ha det??

Kolla vad bra det går...

  Puss på dig...

Nu går vi igen..

  Men vad händer nu?? De rider före oss... Bara sådär, utan att ens tänka på det..  

  Då är det bäst vi sätter fart Prins, spring, jag är redo.....     

  Ja, ja, han går ju så fort att pannluggen flyger så det får väl vara nog..

Avslappnade och fina, sonen kollar efter jag vet inte vad och dottern kliar myggbett..

  2 virvlar i pannan = nervös och opålitlig... Nä... tror jag inte på..

Vi tog vägen hem och även det gick strålande, trots att vi passerade andra hästar i hagar och att dotter och jag stannade för att prata med en granne och Prins med son fortsatte gå, så stod lilla Hulda lugnt kvar med oss.

  Hoppas på fler sådana här dagar..

Jag antar att sonen också gör det, för nu vill han också ha en ny ponny...

Nästa utmaning, innan jag sitter upp och rider med dem är att jag ska lura upp sambon på Sydney och jag följer med till fots, bara för att kolla läget och funkar allt bra då så anser jag att vi kan rida ut tillsammans. Vad tror ni om det?!

Hoppas ni också fick några fina midsommar minnen! Jag känner att det här var precis vad vi behövde ialla fall!

Tusen tack för alla fina tankar och ord ni sänt oss!

Om jag missat att kommentera någon så ber jag verkligen om ursäkt.

Våran lilla Frida skrev så vackert i sin blogg, värt att läsa.

Skriver

Kerstin

En riktigt trevlig

Midsommar helg!!

Och jag hoppas att ni får er en härlig midsommar ritt eller bara vara med dem ni älskar mest!  

Ha det så bra!

Önskar

Kerstin med hästar och familj!