Efter en massa jobb, så for dottern och jag och kollade på en liten kvällstävling i dressyr. Lokal nivå, såg några som jag kände, alltid kul. Saknar tävlandet och tränandet. Bara att konstatera... Men nej, det blir ingen häst för mig än. Sydney är tryggheten själv och kommer att finnas kvar så länge barnen "behöver" lite draghjälp mm i skogen. Min tid kommer kanske igen, eller så har jag haft mitt roliga, vi får se... Jag är ju först och främst mamma.  

Opps, spännande mail!!

Ha det!

Skriver

Kerstin

Ringde ju som sagt på en ponny här om dagen, som jag inte riktigt kände för, kanske berodde det på sorg eller vad vet jag.. Idag var ialla fall ägaren inne på jobbet, lika trevlig i riktiga livet som i telefon. Hon tyckte verkligen vi skulle komma och titta, rida och klappa lite på den. Strax efter kom deras hopptränare in, en super duktig tjej som jag känner sedan läääääääng tillbaka, hon sa att vi skulle få en kanon ponny i den här... Så nu har jag iaf sagt att vi ska dit och kolla. På ett sätt så tror jag verkligen att det kan vara något för oss, men ändå inte. Men att titta kostar inget mer än tid och lite bensin.   De bor ju nära mamma och pappas stuga så man får ju en fika på vägen..   

En lååång natt börjar ta slut och sedan blir det en tupplur hemma innan jag ska iväg igen.

Igår hade duktiga barnen, mockat, fixat med hö åt hästarna, rastat vovvarna och städat lite hemma, visst är de duktiga!!   Sonen hjälpte mig att ta in dem och igår fick jag nog ta tillbaka det jag skrev att Prins ser trött ut, gisses vilken fart han hade, bockade till och med! Bus ponny våran.   

Ha en toppen dag!

Skriver

Kerstin