... Uteblir idag också, men snart så...

Tycker där så kul att överbevisa folk när de säger att en sak absolut inte fungerar, då händer det si eller så, han blir så nervös, den tål inte att man gör så, man kan absolut inte göra för då dör den väl av skräck... Ja ni förstår. Och så gör man allt det där som inte ska gå utan problem. Vad beror det på, ren lyckoträff eller bara för att man tar för givet att det ska gå?!

När jag köpte min första hund, en trefärgad collie hane som hette Cocke. Min bild av collie var ju Lassie, en klok och vacker hund. Så behandlade jag även Cocke. Koppel vad är det?? Lade honom utanför ICA, frissan eller vart jag nu skulle, lös, kom tillbaka 10, 20, 60 minuter senare (eller mer) och han låg kvar... Jag tyckte aldrig det var konstigt. Tog med honom när jag red, när jag började trava så vände han och gick hem, han lade sig utanför dörren till kontoret (jobbade på ridskola då) och där låg han tills jag kom tillbaka. Konstigt, nä, ganska självklart.

Likaså har mitt hästeri sett ut, jag har liksom bara tagit för givet att saker ska fungera. Oftast blir det som jag tänkt. Men sedan handlar det naturligtvis om den tid man tillbringar med sitt djur. Min Cocke var med mig varje minut varje dag, han låg i manegen när jag hade lektioner, han var med överallt (utom möjligtvis på krogen  ). Idag har jag inte den kvalitets tiden med mina djur, men jag försöker behålla tänket. Om någon säger att en sak inte fungerar med en häst så måste jag ju prova, kan inte låta bli. Oftast fungerar det. Vad beror det på?? Jag är en väldigt lugn person och som sagt så har jag en bild i min hjärna av att det ska fungera, är det orsaken till att saker oftast fungerar?! Hur tänker ni om en person säger åt er att "det här" kan man inte göra med den här hästen, lasta själv, stå fast på gången eller lyfta ben eller vad det nu kan vara. Självklart tycker jag att man ska lyssna på vad fd ägare eller vem det nu är som säger dessa saker och naturligtvis så binder jag tex inte upp hästen och går därifrån, men det tror jag nog ni förstår.

En annan sak jag tror stenhårt på är precis som Cesar Millan säger, att djur lever i nuet, så även om ett djur haft det svårt, men när man sedan tar bort djuret från "tragedin" så skapar man samtidigt ett nytt liv och en ny möjlighet för djuret. Det är vi som lever kvar i djurets tragedi, inte djuret och det är ju väldigt viktigt att tänka på, annars har man ju inte gjort livet bättre för dem. Att man sedan värnar lite extra om dem, kan man nog aldrig ändra på.   

Berätta hur ni ser på saken.

Skriver

Kerstin