Stallrosen

Alla inlägg under oktober 2011

Av Kerstin - 15 oktober 2011 22:19

För första riktiga ridturen på Zabina. Om det gick bra?! Tja, dottern sken som en sol ialla fall.   

  Fast här är hon nog mest focuserad på allt jag säger... Blev lite trav och Zabina tog en liten galopp på eget bevåg. Men det var mysigt tyckte dottern. Mjuk att sitta på.

Zabina är så fin och lydig, lyssnar så fint på mjuka hjälper. Så nu blir det till att fin slipa barnen så att de bevarar det.    Lovade ju en bild på hjärtat!! Stort och fint!

Kolla vilken bra hjälp jag har med pållarna!

  Trygga Zabina först, sedan bäbisen Walle, med sonen vid sin sida och så...

  .. en lite trött Secret på slutet.

Blev mycket pyssel med pållarna idag, ljuvligt att vara ledig. Känslan av att vara ledig 2 dagar ger så mycket energi, man vet att man hinner lite av det man tänkt i alla fall.  

Sambo och jag gjorde lite arbetsbyte idag. Han ska fixa belysning till lösdriften och hingststallet och jag skjutsade honom på galej i kväll!! Bra byte eller hur!?   

Ha en toppen kväll!

Skriver

Kerstin

 

Av Kerstin - 14 oktober 2011 21:52

.. Som jag fått sedan det blev klart att jag hade införskaffat 2 hingstar är..

"Men de kan de ju inte ha tillsammans."

Och innan de kom hem så sa jag att så kan det ju vara, men jag ska ju iaf pröva.

"Men det går ju inte." fick jag som svar.

Jag: "Men man kna ju alltid pröva."

De: "Men det kommer ju inte att gå."

Så kom bägge hem och allt går ju som tur är bara bra. Trots det så kommer det fortfarnade dessa kommentarer.

De: "Jaha, du har 2 hingstar, bökigt att hålla på med olika hagar osv."

Jag: "Fast det går bra att ha dem tillsammans."

De: Tittar på mig som om jag vore från vettet och säger; "Men det går inte att ha 2 hingstar ihop."

Jag: "Fast jag har det och det går bra."

De: "Nej det går inte, hingstar ska gå ensam, eller med en kompis, en valack."

Jag; "Fast jag har 4 killar ihop."

Om det tittat konstigt på mig tidigare så kan ni ju tänka er blicken jag får nu.

De: "Men det går ju absolut inte! Men vänta bara tills de märker att de är hingstar."

Jag: "Fast bägge har betäckt så jag tror de vet att de är hingstar."

Blicken jag får då är obetalbar...

De; "Men vänta bara till våren.."

Jag: "Ja, jag förutsätter att det blir lite mycket testosoron då, så jag har gjort 2 hagar så jag kan dela dem då."

De: "Ja, där ser du, det går inte att ha 2 hingstar tillsammans."

Det är ungefär här jag inser att det inte är någon idé att fortsätta kommentera det.

Och ja, jag vet att jag är lyckligt lottad som kan ha dem tillsammans, för det är inte självklart, men just nu så går det, kan man inte nöja sig med det då?! Det som sker om ett år sker då. Vi lever väl här och nu och just nu funkar det. Kan man inte acceptera det då eller??? Är allt svart eller vitt???

Funderar

Kerstin

Av Kerstin - 14 oktober 2011 07:59

Har pratat lite hästhantering och lastning med några vänner och jag tycker alltid det är lika intressant.

Hur ska hästen gå när man leder den, hur ska man lasta, den ska stå still, helst lös på gången, boxdörren ska kunna lämnas öppen när man går därifrån osv.

Att hästen ska vara tillfreds och lugn är ju naturligtvis helt rätt!! Tänker jag INTE argumentera mot. Vad jag däremot måste få ur mig är hanteringen, kalla det NH eller vad ni vill... Själv kallar jag det sunt tänkande. Vart ska jag börja... Jag ställer oftast upp mina hästar på gången när jag hanterar dem, eftersom det är enklast och minst spånigt när man ska linda ben mm. Ska jag bara borsta av dem så gör jag det i boxen, då vill jag att de ska stå still. Här skulle jag kunna skriva lite fint att jag ber dem stå still, men jag kräver det faktiskt av dem. Sådan är jag. De SKA stå still i boxen nrä jag hanterar dem, inte fastfrysna och skakande av rädsla, utan avslappnat och naturligt. Samma sak på gången, de SKA stå still, tramsar de så korrigeras de, inte med våld, men med en avledande manöver, skulle man kunna säga.   När jag leder dem så ska de kunna gå med långt grimskaft, jag tar oftast fler än en när jag leder dem, så de har sin plats och där ska de gå. Om inte så korrigeras de. Går de på mig så smäller det, obönhörligen. Sådan är jag och sådan är hästarna. Tittade på dem i går när jag släppte ihop dem och mill lilla troll Sullivan flyttade sig inte när Prins sa till...... Jag kan lugnt säga att mina tillrättavisningar är lindriga, men efter lite blodvite så fann sig busen i ledet och nästa gång räckte det med en öronviftning av Prins så flyttade han sig.

Så kan vi ta lastningen... Naturligtvis så ska vi inte ta till våld, men snälla alla er som står där och låter hästarna gå in och ut som de vill, hästarna leker med er!!! Om en häst lugnt går in i transporten och sedan lika lugnt går ut så finns ingen rädsla, den förstår helt enkelt inte att den ska stanna kvar. Om man då tar en lina bakom rumpan som man använder som en broms så skadar inte det, vi har ju trots allt bett i munnen för att få stopp på dem, vad är lindrigast??? Målet är ju naturligtvis att linan ska bort, det är ju ett hjälpmedel, precis som spöt så förstärker det en hjälp, precis som en "string" förstärker NH människornas signaler. Med detta inlägg så förespåkar jag inte våld, men sluta för guds skull jamsa runt med 500kg massa som om de vore porslinshästar! Finns inga hästar i naturligt tillstånd som har silkesvantar på. Men man kan inte börja slå, de finns ju som med allt annat en skala, man börjar med att bara lätt korrigera/tillrättavisa, men lyssnar de inte så måste man ju naturligtvis höja graden succesivt.

Jag tror inte på våld, men jag tror att man utstrålar olika pondus när man hanterar djur. Ta de som kör hästlastbilar, de tar en häst och vips så är de på lastbilen... Hade hästägaren tagit djuret så hade den inte gått på lika lätt, kanske... Ta de som är instruktörer på hundkurser... De tar i kopplet och hunden uppför sig galant och förstår helt plötsligt ALLT.   

Jag och många andra tittar på Tobbe och förundras över hur lätt det går, man knackar lite med spöt och hästen går in i transporten.... Tja, om man bortser ifrån alla timmar de INTE valt att visa på TV... Jag har varit på Monty och sett honom jaga runt hästarnar i corallen tills de varit så slut så de inte orkar göra motstånd. Jag har sett honom rycka och slita i sin D-grimma på hästarna som inte står still osv.. Sorry, imponerar inte på mig...

Hoppas ni förstår något av mitt morgon svammel.

Bäst att förtydliga, lasningen med Walle GICK bra!! Vi använde oss INTE av något våld, han gick snällt in och snällt ut, stod bra under resan. Likaså Sullivan när jag hämtade honom och Zabina. Sydney gick snäll på och lika snällt ut, så henne satte vi en lina bakom rumpan som en broms, inte för att dra in henne. Detta gick lysande, hon gick in och stod kvar, dock visade hon att hon inte riktigt var nöjd med att lämna sina kompisar hemma. Curre springer på transporten utan problem, Prins kliver på om man puttar på lite. Secret har jag inte hunnit prov lasta än. Så nu kan ni andas ut!  

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 13 oktober 2011 20:32

Efter att ha piggat på mig efter mitt illamående så kopplade jag på transporten och for iväg för att hämta hem Walle. Walle har ju varit utlånad till duktiga Frida några dagar. Detta för att hon skulle få lära känna honom och hantera honom, samt sitta på honom lite. Det är ju ändå hon som kommer att få rida, utbilda och tävla honom, om hon vill fram tills det att barnen kan ta över honom. Lastningen gick kalas bra, trots blåst och lite hästar som stod och ropad och en lite "terrier" som hjälpte till. Hemma igen så var jag ensam att lasta ur, men inte heller det var några problem. Han stod snällt och väntade medan jag fällde ner luckan, gick in och så myste vi lite innan jag bad honom backa ut, steg försteg. Stanna ibland, något steg fram och så till slut var vi ute. Duktig kille!

Först gången i hagen med ALLA killarna!! Men även det gick bra, fanns ju mat....

  Nyfikna!

  Störst går först...   Prins studerar..

Det är MIN kompis...    Passa dig, jag kan bli arg...   Till slut motar Prins bort de andra så Walle får vara ifred.

När jag kommer ut en stund senare så går de "riktiga" killarna ihop och Prins går med Walle. Senare på kvällen fick de komma in och bli borstade och lite kvällsmys. Hingstarna borstas i boxarna, lösa. De är bara SÅ mysiga. Curre är ju världens lilla go kille, han vill bara mysa och mysa...   Min fin kille.

  Curre Bus

Sullivan är en charmör utan dess like, han kommer att klara sig undan många små hyss han.   

Charmknutte.. 

Walle fick på sig täcke och sedan gick han ut till damerna, som faktiskt fortfarnade sover ute. Det är ju härliga kvällar, lite kalla, men härligt friska. Walle och Zabina fann varandra direkt. Blir nog bra det här...

     Fläta i luggen och rosa grimma... Hmm inte konstigt han ser lite misstänksam ut..   

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 13 oktober 2011 16:36

... småkillarna man kan ha!! Och de bor hos mig!! Vilken tur jag har.

Svårt att säga emot, eller hur?!  

Skulle ha jobbat natt i natt, men vaknade av illamående så jag blir hemma.  Piggade dock på mig under dagen och  fick lite gjort.

Men nu ska jag ut med hundarna och fixa med hästarna så resten tar jag lite senare ikväll.

Ha det så bra farm tills dess!

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 12 oktober 2011 09:52

Eftersom Zabina har ett stort H på rumpan...

Så har dotern en stor häst på sin rumpa...  Hi hi!!


Har även kommit på att Sullivan (som barnen kallar Vitnos) är lik en Lena Furberg ponny! Eller hur?? Lite iaf... Kom igen nu... hi hi!!

  Mitt lilla troll!  

Nu måst jag för ovanlighetens skull ila iväg!

Ha en toppen dag!

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 11 oktober 2011 21:50

... Med ett stort H på rumpan! Undrar vem som ska ha den???

  På andra sidan är det ett stort och fin hjärta.

  Något att växa i, något att utbildas av..

Trots sin förkylning så skulle hon absolut rida bort henne till hagen i förmiddags och naturligtvis hem på kvällen. Sonen följde med och hämtade dem och gick stoltbredvid, nästa gång skulle minsan han rida.

Resten av denna underbara höstdag gick åt till det vanliga... Hade tänkt rida, men 2 skor är lösa på Secret och jag hade inget att nita om dem med så det fick bli hagen. Nästan all "mugg" (som inte är mugg) har försvunnit, bara ena bakbenet som sprack upp idag. Men det var inte så illa som det såg ut.

Pojkarna myser i hagen....

   

....och jag och den förkylda dottern var ute och myste med dem.

Vill du bli min vän???  Puss på dig tjejen min...

Mina super goa pojkar!!      Hej! Vad gör du?

Hade tänkt fota de andra också, men det får bli någon annan fin dag.

Vi var och kollade på en sköldpadda idag efter skolan. Sonen har ju bearbetat oss i flera år nu. Läst om dem, skrivit ner fakta, mm. Så vi får se.... En kompis som har 2 st, så han fick mata en av dem och se lite hur de är. Vilken lycka!

Skriver

Kerstin



     

Av Kerstin - 10 oktober 2011 22:28

Visst är det lustigt det här med kärlek, att bli berörd av någon. Ibland behöver den tid för att växa fram, andra gånger så slår den liksom bara till. Detta fenomen händer ju mig både när det gäller människor och djur. Vissa förhållanden glömmer man aldrig, både när det gäller djur och människor. Vi kommer väl alla ihåg vår första kärlek, eller hur?! Nu håller jag mig till djur sidan, bara så ni vet..    Visst kommer vi alla ihåg vår första älsklings häst?! Nu när jag ser på Sullivan så får jag samma känsla, han fångade mitt intresse i annonsen och nu är jag helt såld.   Han är en spjuver, ett troll och han äger mitt hjärta. 

 

Han kan vara vacker...

.. och ett litet troll.. 

Sedan har vi dem som växer, som man gillar när man ser dem, en bra vän. Prins är ett bra exempel på det. Jätte fin ponny, gillade det jag såg. Så kom han hem till oss och jag insåg snabbt vilken guldklimp han var. En pärla, så snäll och fin, han är ju det bästa vi har och nog har han tagit allas våra hjärtan i besittning. Men han tog oss inte med storm, han har arbetat sig in i våra hjärtan, i våra liv. Vad skulle vi vara utan honom. Men hur kan det vara så. Att vissa måste jobba lite extra för att få ta del av våra hjärtan, medan andra bara susar förbi och tar en bit med sig och man kan aldrig glömma dem?! Ganska lustigt. Jag menar inte att jag älskar Prins, eller någon annan för den delen, mindre, det är bara skillnaden hur de griper tag i en, hur de påverkar mig. Nog med svammel för idag.

Skriver

Kerstin

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17
18
19
20 21 22 23
24 25 26
27
28
29 30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skapa flashcards