Lösdrift.... Jag gillar idén, så sköt för hästarna att kunna röra sig hela tiden, få frisk luft och alla andra positiva saker. Men i nästa sekund så får jag ångest, hu så kallt för dem, blött och tänk att inte få stå inne och mysa... Nu har jag ju damerna ute på natten fortfarnade och ikväll slog ångesten till. Blåst, nära på storm, ruggigt och lite regn... Stackarna, klart de ska få komma in. Ropade på dem i den becksvarta hagen, inga hästar... Gick ner mot trädungen och då kom de i sakta mak mot mig, nöjda över att få lite mys och gott hö att mumsa på. De var varma och mysiga under täcket, ingen av dem följde med till grinden när jag gick. Hade det varit New Dawn så hade hon haft ren och skär panik över mörkret, regnet och framförallt, blåsten! Så det var faktiskt med gott samvete jag lämnade kvar dem, 2 st nöjda och belåtna damer som mumsad från samma hö hög. Så jag kanske kommer att klara av att ha killarna ute i vinter. De ska ju få ett riktigt bra vindskydd, eller om jag ska säga ett stall som jag kan flytta undan väggen mellan boxarna så det blir en enda stor yta att ligga och mysa på. En dörr i varje ände så de kan komma  undan om det skulle bli bråk och om ångesten slår till eller det verkligen blir smällkallt så är det bara att stänga igen så har jag ett isolerat stall. Där har jag tänkt till lite!   Tror att det är bra för unghästarna att få tillbringa så mycket tid som möjligt ute så blir de fina och harmoniska att hantera för barnen också.

Sista natten den här helgen, har varit en bra  helg trots mycket jobb. Den har rullat på. Lite mindre sovtid, men konstigt nog känner jag mig väldigt pigg. Ska bli skönt att lägga sig i sängen i morgon, så är det ju alltid när man går av tycker jag.

Dottern hemma med halsont och lite förkylning, får se hur sonen är när jag kommer hem, i kväll var han ok, men sådant kan ju ploppa upp under natten.

Nu ska jag ta en fika med mina kollegor.

Skriver

Kerstin

Blev lite rörd när jag läste dessa rader.... Bjuder gladeligen på dem. Varsågod!

Annars hinner jag inte med så mycket annat än jobb i helgen. Frida har suttit på Walle utan problem, han var mest varit skeptisk till personen brevid..   Han har insett det jag så länge vetat, Frida kan man lita på.   

Fortsättning följer... Men inte nu..

Skriver

Kerstin

I morse när jag skjutsat ungarna till skolan så bara ploppade det upp en tanke i hjärnan, kan liksom inte släppa den...

När barnen är små så kommer ju de mest fantastiska saker ur deras munnar, ibland vid vad vi tycker helt fel tillfälle och vi står där högröd i ansiktet och försöker förklara för barnet att man inte säger så. Tror ni ser situationen framför er, vare sig ni har barn eller ej. Man får inte säga rakt ut att någon ser konsigt ut, är tjock, har ful tröja, är lång, kort osv.... Fy på den som säger det, skäms.. Men vad leder då det här till... Tänker på alla hemskheter barn råkar ut för, mobbing, förtal, misshandel, våldtäkter. Pedofiler kan våldföra sig på ett barn i åratal innan det uppdagas. Mycket av det här måste ju bara komma ifrån att vi lär barnen att hålla tyst, att skämmas för att säga saker som inte hör till vardagen, att inte våga berätta vad de tycker, för man får ju inte tycka... Sedan kommer de i tonåren och hormonerna flödar. Då får man allt höra som förälder, kanske gör de uppror på annat sätt. Men skammen att berätta det som verkligen är viktigt finns kvar.. Är det vårat hyschande som orsakar endel av denna skam, eller???

Jag bara funderar, naturligtvis är hela vårt samhälle uppbyggt så, men kan vi påverka på något sätt genom att lära barnen att våga prata, våga tycka att någon ser konstig ut, våga säga det. Och då menar jag inte på ett elakt sätt, men att helt enkelt bara konstatera att så är det. När mina barn sagt något som fått mig att skämmas så brukar vi prata om det sedan, på neutral mark.. Jag försöker säga att det är ok att tycka och att alla inte tycker lika, att man får säga vad man tycker, men på ett bra sätt. Jag har sagt att man inte kommenterar andra människor så att de hör, att man ska tänka sig för innan man säger något om någon annan, tänk om den personen sa så om dig, vill man det?! Hämmar jag dem eller gör jag rätt?! Jag tycker det är svårt redan nu att få ur dem vad det hänt på skolan eller med en kompis, man ser ju oftast om det är något speciellt. Hur ska det inte bli om några år?

Så nu har jag virrat färdigt för en stund, måste sätta lite fart om jag ska hinna med dagen. Men kommentarer mottages gärna!   

Skriver

Kerstin

Tillbringat dagen med att bygga hagar. Att det ska ta sådan tid!! Småkillarna fick en hage med dubbla staket!! Satte stolp och tråd innanför det som redan fanns där och trådarna på olika nivåer. Då vore det väl attan om Prins ska lyckas lura med de andra små killarna på äventyr. Kan säga att Prins såg lite brydd ut  !

Första dagen pojkarna gick tillsammans i hagen och jag såg fram emot lite häftiga bilder....

Häftigare än så här blev det inte..

  Hmmm, vem har bajsat här..

Oj, hjälp, vem är du...

Men du, lukta här. Vad kan det vara...

Vad gör du??

Grabb snack...

   Ska jag klia här eller...

Ja, det är mina små, men så coola killar!! 

Nu är det bara vinter hagen kvar. Ska byta i princip alla stolpar och skrapa bort lera framför grinden, vindskyddet ska in, tråden ska dras, men sen så!

Helgen består av jobb, jobb och lite mer jobb... Så det får bli till veckan.

Skriver

Kerstin

Visst har jag ett underbart vackert ponny gäng!!    Skryt!! Men ack så sant.

Historien började med att jag såg lilla söta Sockertoppen på annons, vem kunde motstå henne..

   Hulda  

Hon höjde ribban på mitt tänk ordentligt. När man haft en stjärna känns det svårt att byta ner sig.. I samma veva köpet av henne trädde i kraft så blev det även så att Curre blev våran. Tän så fina föl det skulle bli när barnen vuxit ur henne, då behövde jag ju inte sälja en så vacker ponny. Men ni vet ju alla hur den sagan slutade. För er som nyss klivit in i min blogg så får ni läsa bakåt. Orkar inte gå igenom det igen.

Innan Curre    kom hem till oss så råkade jag få ögonen på Sullivan, den gula 2-åriga hingsten, ponnyn jag aldrig fick när jag var liten!  

Älskade honom direkt, han är MIN och kommer så förbli. Att han inte kom förrän nu berodde på att han hade lite jobb att sköta först. I samma veva jag bestämde mig för Sullivan så hade jag fått ögonen på söta Walle, en c-ponny...

Vacker som en dag han med... Han skulle ju bli perfekt, något för barnen att växa i, ingen panik med hans utbildning och perfekt för våran lilla Frida att få rida och tävla fram tills barnen klarade av honom.

Secret, min ridhäst. Ett måste för mig att få träna lite och ev en tävling ibland som en bonus. Jag håller tummarna att det går vägen. Sydney, min fina Sydney. Jag måste välja och eftersom underbara Nina dök upp och allt klickade så var det inga problem, känner lite saknad efter våra mys stunder på kvällarna, men jag vet ju att hon nu myser med Nina så...

Och så dyker hon upp, Zabina. Prins motsvarighet fast i modell större, trygg, MYCKET välutbildad. Bättre ponny kan ingen få. Och så var det VI som fick äran att förvalta denna guldklimp. Bättre äan så kan det inte bli. Hon kommer att utbilda mina barn och sedan kommer de i sin tur att kunna rida de mindre utbildade ponnyerna på ett föredömligt sätt.

Hingstarna ska behållas som hingstar, de är båda fina med bra stam. Bägge har bra lynne och är fina att hantera. Om mina barn inte klarar av dem så löser jag det under resans gång.

3-års test, kvalitets och ungponny championat är det som hägrar. Jag är väl medveten om att jag har FINA och BRA ponnyer i stallet. Ingen är tänkt att säljas om inget oförutsett händer. Jag har barn som är lite allergiska, utvecklas det åt fel håll så kan jag naturligtvis inte behålla alla, likaså om de tappar intresset. Men det får ju tiden utvisa. Kan ju vara så att jag har hopptalanger i stallet och mina barn vill rida dressyr eller tvärt om, då måste man ju tänka om lite...

Hoppas jag rätat ut några frågetecken och missförstånd.

Skriver

Kerstin

Om jag inte kunde presentera alla hästarna vi har. Och visst kan jag det.    Alltid retar det väl någon....  

Börjar väl med det bästa vi har.

Prins

Shettis kille 20+

Zabina -06

b-ponny

  Molstabergs Sullivan

-09

welsh moutain, hingst, 38p, livstids betäckningslicens.

Simms Cinzano

-08

welsh moutain, hingst, 40p, livstids betäckningslicens.

  Welcome CJ

-08

c-ponny, korsning

  Talinums Secret xx

-02

Min blivande tävlings/tränings kompis..

  Sydney

-01

Holländsk imp.

Utlånad till en toppen tjej.

Nej, det var inte meningen att det skulle bli så många ponnyer, men nu blev det så och jag har en plan för var och en.

Om jag hinner med dem? Ja, med lite hjälp så gör jag det.

Tja, det var väl allt. Ska lägga upp en bättre presentation på dem sedan.

Skriver

Kerstin

Kolla vilket litet troll!!

Så attans söt så man nästan vill äta upp honom.

En full rulle dag. Hästar, hundar och barn hela dagen. Prins och dottern lekte lite på stallplan och på gräsmattan. Hoppade upp och ner på honom, snurra runt och stå upp. Joggade lite på gräsmattan och hade kul i allmänhet.

Dexter krockade med min arm idag när vi var ute i skogen och attans vad ont jag har nu! Stackars mig...     

Skriver

Kerstin

Möt Zabina...

En kraftfull ponny i sina bästa år.

En perfekt läromästare till mina barn. Hon kommer ifrån samma ställe som lilla söta Hulda, Sockertoppen som vi så tragiskt tappade. Zabina är en klippa, en Prins i lite större format och ett sto... Jag ser en framtid med många härliga turer med båda barnen på varsinn trygg och härlig ponny. Kan det bli bättre?! Att Zabina dessutom är klar att i princip bara styra ut på en ev tävlingsbana gör ju inte saken sämre. Nu kommer inte det att ske direkt, naturligtvis. Först så ska vi lära känna denna lilla dam och sedan så ska vi hitta rätt knappar och sätta igång så smått. Vi gör som vi brukar, vi börjar i skogen, sedan lastar vi och börjar träna lite smått i ridhuset i vinter, sedan får vi se.

Kan på rak arm säga att det snart finns 2 ponnyer som vi aldrig kommer att sälja och det är Prins och Zabina.

Ha en trevlig kväll!

Skriver

Kerstin