Hade som dagt en händelserik dag igår och fortsättningen kommer här...

Walle, Walle, Walle...... Han är liksom en liten "urhäst".... Både i sitt beteende i hagen och i sitt utseende.

Detta är tacken för att man stod och borstade honom innan hagutsläpp...

Igår när jag skulle kratsa hovarna på honom så fick han helt plötsligt för sig att höger bakben tillhörde honom helt och hållet och att om jag så mycket som petade på det så kunde han minsan göra riktigt fina kosparkar. Nu är ju jag både lätt rödhårig OCH halv finne, det måste ju han missat totalt!! Eftersom jag inte hade minsta lilla lust att varken bli sparkad eller ge upp så hämtade jag en bambukäpp, fyllde en gammal strumpa med lite hö och tejpade fast den på käppen.... Sedan stod jag i tryggt förvar framme vid manken och kliade honom medan käppen klappade honom på benet. Jösses vad irriterad han blev på mig... Men han visade ju även fint anlag för tramp så...   Efter att ha tramsat på ett tag så insåg han att bakbenet tillhörde mig lika mycket så efter en stor suck och lite tugg samt sänkt huvud så blev även den hoven kratsad utan problem..

Men för att återgå till hagen.. Man hör och läser om hur hästarna gör i det vilda, men handen på hjärtat, hur ofta ser man det egentligen?! Ja de stryker öronen eller hyttar med ett bakben, föl tuggar och andra små saker. Men Walle bjuder på lite mer.. När han vill in i flocken, fram till hötussen så smyger han fint in efter att ha visat alla tecken på undergivenhet osv. Väl inne i gruppen så flyttar han så himla fint på alla andra som står för nära "hans" kille (Sullivan alltså). När han flyttar dem så går han lite sidpass, kan ev knuffa till dem något om det behövs, så står han där så lugnt och nöjt. Han har fler sådan där saker för sig, han är faktiskt riktigt rolig att stå och studera.

Här är en liten bildserie på hur han flörtar med Sullivan....

"Jag älskar dig, du är bara min!"

Tja, hände säkert många fler roliga saker, som jag inte kommer på just nu...

Skriver

Kerstin

 

Anneli Johansson - tävla om Sverigetäcke hos mig

10 november 2011 08:29

hihi skam den som ger sig! va ju smart faktiskt hade jag nog aldrig tänkt på att man kunde göra så :)
hihi söt han är då, är väldigt roligt att studera hästar och deras betende

http://www.stallekekullen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...