Kändes så klart med mitt inlägg, men så läste jag om Camillas tragedi och jag blev helt tom.. Alla minnen kom tillbaka, känslan, jag lider så med Camilla.

Men jag ska samla ihop mig och berätta om mina fina och duktiga hästar.

Började onsdagen med att ta ut Secret och visa alla "läskiga" saker. Hon höll ju på att dö igår när hon såg de blå tunnorna som stod en bit ifrån grinden, så idag tog vi tag i det problemet. Blev inget fotande på henne, med tanke på hennes explosivitet så vill jag ha full fokus på henne. Har ingen lust att få några onödiga skador. Men hon skötte sig faktiskt RIKTIGT bra!! Hon förvånar mig till det positiva nu för tiden. Så efter att ha insett att bommarna inte skulle bita henne så kunde hon gå över den, stanna med bommarna under magen, backa över dem osv. Så det blev helt naturligt att bygga upp till ett kryss och sedan lägga upp bommen. Efter att ha kommit på att hon även måste lyfta bakbenen så hoppade hon riktigt bra! Travade lugnt fram till hindret, hoppade fortsatte i lugn galopp på volten!! Hmmm, börjar bli lite förtjust i min dam..   

Sedan vara det lilla Sullivans tur.. Oj oj vad läskig saker matte tagit fram, hua, bäst att gömma sig tätt bakom matte.

Blundar man så kanske allt försvinner... Eller..

Nix allt var kvar...

Men som tur är så är han ju relativt lätt att övertala, min guldklimp. Men se trava och hoppa över några bommar det tänkte han minsann INTE göra!!   Nej, men däremot travade han glatt runt mig. Fin pojken min!!

Tredje pållen ut var Curre.. Tja, vad ska man säga om den här killen.. Han är nog bland de absolut bästa och klokaste hästar jag haft att göra med. Vi kollade inte pall, matta, boll och tunnor med bommar. Han bara tuffar på, nyfiken, letar en uppgift hos varje sak. Så byggde jag upp ett litet kryss och han stod ju framför och kollade, så flyttade jag mig för att ta honom runt och på en volt så han ska få hoppa, vad gör den lilla killen då?! Jo han hoppar krysset som om det var den naturligaste sak i världen. Klappar om och berömmer honom, då vänder den lilla killen om och hoppar krysset igen, utan ansats!! Travar runt så han kommer till mig och ställer sig bredvid mig och kollar in min godis ficka. Han är så söt! Sedan fick jag vara med lite mer och styra in honom på volten och hindret. Det hela slutade med att jag lade upp bommen och han skuttade glatt över.   Ibland funderar jag om man inte ska kastrera den här killen. Tänk vad mycket kul han skulle kunna få vara med om då. Fast samtidigt så kanske det är just sådana här egenskaper och temperament som man ska avla vidare på. Han står lös på gången när jag hanterar honom, jag kan lämna boxdörren öppen om jag ska hämta något (om det inte står ett brunstigt sto framför honom vill säga). Jag kör in skottkärran i boxen när jag mockar åt honom. Jag kan knyta upp honom vart jag vill, kort eller långt, spelar ingen roll. Han har inget behov av sällskap, kan stå ensam, inne/ute, lastar sig själv.. Man får peta och ta på honom hur och vart som helst. Nya platser bekommer honom inte, han kollar sig nyfiket omkring och gillar läget. Han är ändå ingen mes, pigg framåt och väldigt nyfiken, kan busa, men är inte dum. Fasen vad bra han är!!

Det var meningen att dotter och son skulle rida idag, men andra saker kom i mellan och ibland måste man bara vara mamma.

Ha en bra dag!

Kram

Kerstin