Vilka små killar man har. Stod och tittade på dem i kväll efter att ha fyllt på vatten åt dem. Först kommer Sullivan i full fart med Curre efter sig. De busar, biter varandra, reser sig mm. Sedan försvinner de ner i mörkret igen, vips så kommer de åter, men den här gången är Curre först och Sullivan jagar. Bus igen, samma sak igen och denna gång Sullivan i täten, jagad av Curre. Ger återigen en show för mig, försvinner och kommer upp igen, Curre i täten..    Man blir som trollbunden av dem. Små söta killar.  

Blev bara ett av jobben idag, tog bort natten av olika anledningar, som sambon sa.. "Du kanske börjar bli normal.."

Nu ska jag natta kudden efter en bra dag!

Kerstin

Igår var inte Secret att leka med... Det var klapprande tänder och långa bakben när jag skulle ta på henne pyjamasen.. En helt ny sida hos henne... Att hon står och tramsar med grannen när jag täckar henne är en sak, men mot mig... Slutade med att jag fick knyta upp henne i boxen. Till saken hör att jag var lite stressad och hade inte rensat hjärnan när jag gick in till henne igår. Normalt sett så har jag alltid en minut över och myser innan vi tar på täcket, men nu gick jag bara in och slängde på henne det. Hmm.... Fick även anteckningarna med posten igår från Anna i går, hon som behandlade Secret. Det står verkligen inte mycket där som någon annan än jag har någon nytta av att veta.. Men lite kort så. Det enda Anna vet om Secret är hennes namn och ålder. Anna och jag känner varandra sedan många år tillbaka, men är ej nära vänner. Detta säger min röda dam. "Tycker hon om sin box, stor och ljus, vill dock ha mer bädd, ligger hårt (hon går runt på nätterna och flyttar undan spån/halm upp mot väggarna, men kommer att lägga in en torvbädd åt henne, blivit bättre nu när hon bara har spån). Ont, v bringa, v armbåge, h bakknä ilar (diagonalt, naturligtvis). Lägger mer vikt åt höger (h framhov är mer utflyten så det stämmer...), tippkänsla åt vänster (stämmer). Lyfter bakbenen onödigt högt (vid hantering alltså, vilket stämmer, ingen rolig häst att kratsa hovar eller verka)."

Sedan kommer ett stycke om mig och som ni alla vet vid det här laget så har jag ju migrän regelbundet och senaste tiden allt oftare och längre anfall, har även huvudvärk större delen av veckan, detta pga osäkerheten kring jobb och med de arbetspass jag har haft under den senaste tiden (snart 4 år..). Inget Anna vet något om.. Secret säger:  "Kerstin är lugn, men mycket som trycker i hennes hjärta... Jag kan läsa henne tydligt. När hon börjar kännas vinglig i huvudet så vill jag inte att vi jobbar med att sitta på min rygg - men jag vill gärna gå promenad och lyssna på hennes tankar - vi lär oss av varandra. Jag är/påminner mig om hennes sensitiva sida. Inga barn ska vara med då, vi behöver bägge vila från det/de ostyriga då. Barn och ponnyer."

Just detta stycket är det som berörde mig mest, då det är så klockrent. Jag rider helst ut ensam, just för att rensa tankarna. De dagar jag har mest ont i huvudet så är hon som svårast att komma upp på. Min tro är att man får det man behöver, jag behöver en häst som jag måste vara närvarande med, annars kommer jag aldrig att komma till ro och rensa mina tankar. Sydney behövde jag ju till exempel aldrig fokusera på, hämta, borsta, rida.. allt bara flöt på, spelade ingen roll om jag var där eller ej, på gott och ont. Jag skulle gärna ha haft kvar Sydney, som en balans och till att just kunna rida ut med barnen på en super trygg häst. Finns annat i anteckningarna också som är så klockrent, men det är just det här som berör mig mest och som jag tog till mig mest av.

Få av hästarna jag haft som Anna "pratat" med pratar om "förr", det kan vara enstaka saker som kommer upp, men som alla andra djur så lever de här och nu. Och jag tror inte heller man ska rota i det förflutna, det gör ingen lyckligare. De saker som kommer upp är ju de som de fortfarande har "problem" med. Och det är ju väldigt logiskt.

Nu ska jag ila iväg, en full rulle dag..

Ha det så bra!

Kerstin