Jag fick en fråga av en god vän till mig varför jag använde benlindor. Om det var för att mina hästar slog ihop eller varför. Jag sa som det va, att jag tyckte det var snyggt! Hon skrattade gott åt min "fåfänga". Vi älskar båda hästar och vill dem bara det allra bästa, men vi tycker inte alltid lika, men respekterar varandra för det.

Har alltid haft mina hästar lindade eller haft benskydd "i fall att" och för att det är snyggt.

Nina, som har Sydney, retas med mig och ska ha BRUNA saker på Sydney, ve och fasa sa jag!! Brunt på en vit och svart häst!!! NEJ!!! Men jag överlever, får väl blunda när jag ser bilderna, för jag kan ju bara ana att hon kommer att bombardera mig med dessa bilder.    Men hon ska nog få igen!! Om det spelar någon roll vad man har för färg på hästen eller sig själv? Nej naturligtvis inte, allt är ju efter tycke, smak och plånbok.

Så fick jag en fråga om varför jag har pullarträns på Walle. Mitt enkla svar är kort och gott; Han är ju så fin i det!!

Har ju pullarträns till alla ponnyer... Till och med Prins har, eller hade 2, de har ju Zabina tagit över nu.

När vi köpte Prins så sa Josefin att han inte behövde nosgrimmor och så är det, men vi har det bara för att det är fint. Man behöver ju faktiskt inte dra åt dem. Prins fick ju även en förbygel som matchade ena tränset. Om den behövs, nix, men han blev jätte fin i det!

Hur är ni?? Har ni saker på era hästar som de egentligen inte behöver? Benskydd, snokremmar, martingal, bröstor???? Vad behöver man egentligen?? Man kan ju hoppa barbacka utan sadel och träns... Man kan rida dressyr utan sadel och träns. Varför speciella "ridkläder"? Förr tog man ju det man hade. Ett par slitna jeans och en tröja.

Jag älskar att matcha och fixa. Benskydd och benlindor =  !! Förut var det bara benlindor, men med åldern så har jag ju även fallit dit för benskydd.   Kalla mig knasig, men jag trivs. Nu finns inte alltid tid eller ork för det lilla extra, men stämmer bara allt så blir det hela kittet!

Nu har jag funderat klart!

Kerstin

Efter att ha intalat sonen att Walle är en trygg ponny så tyckte han det var ok att följa med på en tur i skogen. Han frågade dock dottern om hur det var att trilla av någon som var så stor, hon har ju viss erfarenhet av Zabina...    Så medan vi traskade iväg så pågick snacket. Och sim salabim så hade vi passerat den "värsta" biten, med mycket stenar och träd och det var bara öppna ytor igen. Walle fick massor med beröm av sonen.

Och turen fortsatte väldigt avslappnat. Dottern red med på trygga Prins,

men han behövde bara vara med som kompis, Walle skrittade nyfiket fram överallt. Han gillar inte vattenpölar och undviker lera, men med lite godis och lätt övertalning så lyckades vi övertala honom att även det var ok. Sedan blev det lite ponny pyssel och alla såg väldigt nöjda ut.

De andra piggelina ponnyerna fick också rasta av sig lite under förmiddagen. Finisar är de hela bunten!   

Ha en trevlig kväll!

Önskar

Kerstin

Eller i alla fall till den uppståndelse som lite hår under armarna orsakat. Jag har inte själv läst något om det, bara sett otaliga rubriker och blogginslag om det. Kan det vara så att orakade armhålor orsakar sådan media storm?! Hur orkar människor ens bry sig??? Men det är klart, det är ju så mycket lättare att klanka ner på EN person som bara har problem med en rakhyvel (enligt många). Men vore det inte bättre om dessa personer såg sig om och istället skrev ett upproriskt inlägg om den där mannen som ständigt misshandlar sin sambo/fru/flickvän/barn. Eller ännu hellre ta tag i problemet. Eller lägger lite energi på att gå mellan när en grupp barn ger sig på ett ensamt barn med hårda ord och knuffar. Nä, men se då blir det för jobbigt.

Det är så typiskt dessa personer, dessa mobbare. För i ärlighetens namn, har ni någonsin sett en mobbare gå mellan i en riktig fight??? Nä, precis, då är de för fega. Skulle kunna sätta en slant på att den som skulle kunna gå mellan och göra skillnad är just den personen som på ett eller annat sätt blir utsatt. DET är den STARKA personen och det är det de som mobbar är så rädda för. Att bli genomskådade som fegisar, veklingar, personer som inte vågar stå för sina egentliga åsikter.

En vän till mig rakar sig under armarna, hon fick en hårsäcksinflamation, som sedan blev blodförgiftning och hon var riktigt illa däran när hon sedan tillbringade ett tag på sjukhuset. Sug på den, era fegisar!!

Jag rakar mig underarmarna när lusten faller på, har iof bara 5 strån att ta bort så det är väl därför jag inte ser dem som något problem. Men jag har verkligen inga problem att se några hårstrån hos någon annan heller. Det gör inte heller mig något och någon har märkeslösa kläder, 70-tals frisyr eller är osminkad. Men jag gillar inte när folk är otrevliga och dryga. Jag tycker nog att det är ett större problem. Men det är jag det. Hur ni är och vad ni har för värderingar här i livet, det är upp till er.

Kram på er!

Från en, för tillfället, orakad

Kerstin