Hade sådan tur att jag hittade Curres täcke när det var på halva rea priset och Walles var det redan kalas pris på!

Tycker Curre är så fin i dessa färger!

Sullivan fick ärva Curres gamla täcke...

Kanske därför han ser lite högfärdig ut!!  

Små pluttarna.. Ja ja, Sullivan SKA få ett nytt täcke han med.. Men han passar ju bra i det här med, och så matchar ju grimman som Walle fick ärva från Fridas ponny Tricko! En återanvändnings ponny!!  

Kram på er!

Kerstin

Har införskaffat nya regntäcken till Curre och Walle, ett till fröken Zabina ligger och väntar på att bli utlöst. Curre fick fjolårets fina blå/cerisa Bolt täcke från Hööks och Walle fick ett de hade på erbjudande nu. Curre passar så bra i den Bolt serien, han har ju schabraket också, SÅ fin!! Hade iaf inte så höga förhoppningar om att det skulle var hela täcken när jag kom ut i morse, så gissa om jag blev förvånad när de inte ens skitat ner dem!!?? Fina små killar jag har!! Men för säkerhets skulle så ska jag köpa lite antibit och spraya på idag. Vore ju kul om de höll säsongen ut iaf.. Det går ju rätt vilt till i hagen ibland och inte lär det bli lugnare nu när stona snart går i brunst. Curre klarar sig bra, det är Walle och Sullivan som busar mest, de är ju väldigt lika mentalt. Båda ligger på en 3-årings mentalitet. Curre beter sig mer och mer som en klok gammal farbror. Underbar kille det där!   

Nej, ska farta lite nu, fick sovmorgon eftersom sambo skulle till tandläkaren, men jag har höleverans som kommer vid halv tolv tiden och innan dess så ska jag hinna dra en repa med hundar och in på Birsta en snabbis!

Ha det så bra!

Kerstin

Efter helgens sängliggandes så har ju stallet blivit lite eftersatt, skottat ut det värsta ut boxarna och sänt en tacksam tanke att de alla är så renliga av sig. Så idag när jag gick dit för att ta tag i röran så kändes allt så tungt, vad håller jag på med.. Men så kliver jag in i stallet och möts av min guldgosses söta huvud som sticker fram med sina sötaste små öron nyfiket spetsade mot mig. Kände direkt hur varm av lycka jag blev i hela kroppen och hur ett stort leende kröp fram. Precis då kom jag ihåg precis vad jag höll på med och varför.   

Senare på dagen så hämtade jag sonen från skolan, jag hade transporten med eftersom jag skulle svänga förbi bonden och hämta några höbalar. Sonen trodde vi skulle till ridhuset och frågade nyfiket vilken ponny som var med. Han blev nästan lite besviken när jag sa att det var tomt i släpet. Nästa gång så..

Mellis och läxor innan jag gick ut för att lasta ur balarna (var bara några stycken). Innan jag började lasta ur balarna så tog jag ut Walle och gick bort till transporten, hissade ner stödbenen, ner med luckan, bar in bal efter bal, och Walle följde med, allt längre in i transporten och till slut gick han in och ut som om han aldrig gjort något annat. Sista gången satte jag mig på balen som var kvar och snackade lite med honom där inne. Han stod helt lugnt med mig och väntade tills jag sa att han skulle backa ut igen. Duktig ponny.

Walle pojken..

Efter middagen kom dottern hem och hon tog ut Zabina på en skrittur i blåsten (milda stormen) och jag tog hundarna. Underbara ponny. Skrittade genom lera och vatten, över stock och sten. Inget verkar bekomma denna sagolika lilla fröken.   Surade inte riktigt lika mycket mot hundarna idag, Eddie har hon nästan accepterat fullt ut, men så är han ju så lugn och fin.

Så fina..

Så allt som allt så har det väl varit en bra dag. Har ju världens härligaste gäng ute i stallet. Ibland gör jag inte så mycket med dem, men de är så duktiga så det finns ingen anledning att tjata på dem. Tömkör, longerar, bara tar ut dem och jobbar dem lite för hand. Stopp, start, back och åt sidan. Mer behöver man inte göra. Mer har man inte kunnat göra på grund av halka mm. Nu blir det lite lastträning framöver. Lämnade transporten uppe vid stallet.

Ha en bra kväll!

Kram

Kerstin

Hittade det här inlägget bland Hippsons bloggarna.

"Om dressyrryttarna tränade sina program med en dagisgrupp på läktaren skulle ingen behöva bli utstirrad för att man öppnar en colaburk under pågående ritt." Amen.

Jo, det började så här.





Den här bilden togs 2004 och det kan mycket väl vara mitt livs första terrängträning. Han hatade gravar, ponnyn, men det fick jag liksom veta först efter att jag tittat lite närmare på det, som ni ser på bilden.

Jag var inte så sugen på att tugga grus sådär igen, så efter det här påbörjades Mission Dikesträning på hemmaplan. Hittade ett lämpligt, väldigt litet men vattenfyllt. I början tog det 10 minuter innan jag ens kom över, men skam den som ger sig. Jag hoppade det fram och tillbaka varje gång jag red ut, ända tills han tyckte det var så lätt att han bara klev över det. Sedan avancerade vi till bredare hål i marken.

I slutändan blev gravar vårt paradnummer i terrängen, jag visste att det aldrig skulle bli några problem där. Sedan var han markskygg och blev aldrig någon strålande terränghäst ändå, man ska lägga tid på rätt hästar i rätt gren också, men det kan vi ta en annan gång... Svagheten vände vi till en styrka genom mycket träning och envishet. Det mesta går med motivation och en bra plan.

Gunde Svan är en bra förebild för alla idrottare och människor i största allmänhet. En vilja och drivkraft som inte är av denna värld, koll på minsta lilla detalj, och en tävlingsinstinkt som gjorde honom till en av tidernas mest framgångsrika skidåkare.

En av alla de saker som man kan plocka upp från Gundes framgångsrecept är tanken om att träna för att kunna prestera även under tuffa förhållanden. Var det dåligt väder på tävlingsdagen visste han att han hade ett försprång redan där, för han var förberedd.

Med lite kreativitet kan man skaffa sig ett stort försprång till sina konkurenter genom att tänka lite mer som Gunde. Vi alla vill ju att hästen ska känna sig trygg med oss och kunna koncentrera sig på oss och uppgiften, oavsett vad som händer runt i kring. Om dressyrryttarna tränade sina program med en dagisgrupp på läktaren skulle ingen behöva bli utstirrad för att man öppnar en colaburk under pågående ritt. Känns det lite väl magstarkt, så kan man ju börja med bara en knatte.

Jag har hört att det en gång tränades banhoppning på terrängbanan i Hofors som förberedelse för banhoppningen på Strömsholm, ryttarna oroade sig för att gräsbanan lutar lite här. Väl på plats tyckte såg de inte vad som var problemet - de hade ju tränat på en bana som lutar betydligt mer än den här! För det lutar i Hofors, om det gör...

2009 i Hofors lutade det också


Så, antingen stänger man in sig i sitt lugna ridhus med perfekt underlag, och kanske är bäst på tävling när omständigheterna är ideala. Den som tränar i olika miljöer har större chans att vara bäst även under udda förhållanden på tävling. Man är helt enkelt bättre förberedd än de andra eftersom man tränat lite mer kreativt. Lite roligare också kanske, men det är ju en smaksak. Fram för mer kreativ och omväxlande träning!

Så... Jo det här var anledningen till att jag tänkte på skidåkning när jag trimmade på RS-banan när det blåste halv storm. Quest har lite tendens till headshaking som blir värre utomhus, speciellt när det blåser, och han kan haka upp sig lite på det där om man nu inte lyckas sysselsätta honom med något. Och det är ju inte alltid så lätt ute i blåsten, men det verkar dumt att lämna något åt slumpen och hoppas på att det alltid ska vara vindstilla när man ska träna eller tävla utomhus.

Så hade aldrig Gunde Svan tänkt i alla fall.

Hippologbloggen

Fälttävlanstjejen Marie Ryman går det treåriga hippologprogrammet på Flyinge och Strömsholm. Här bloggar hon om utbildningen och om sitt övriga hästliv.

Tycker det är helt rätt i det hon skriver!

Jag red en gång en häst som var livrädd för ALLT, tappade jag borsten i boxen satt hon som ett frimärke i väggen, men trots detta så krävde jag aldrig tystnad på läktaren, snarare tvärt om. Lät barnen gå omkring, upp och ner, släpa fötter mm. Tog inte många gånger förrän hon tog för givet att i ett ridhus så var det så det lät.

Hon blev en riktigt trevlig häst efter några veckor.

Kram på er!

Kerstin

Rdan i torsdags så kände jag att det var migrän dax igen och på fredagen blommade den ut, men redan på fredag kväll så började den släppa till min förvåning och glädje. Blev utringd på jobb fredag natt och for iväg, efter tolvslaget så var det kört igen... Sakta så kände jag hur den tog om. Och strax före sju när dag personalen kom stod jag hulkande redo med väskan i handen, lämnade rapporten och ilade ut därifrån. Landade i sängen strax efter sju och klev upp nu i morse strax före sju... Tror att jag kommer att få behålla frukosten, har fortfarande ONT, ansiktet har ingen känsel.. Missade dotterns talangjakt igår. Det är väl det mest retsamma. Så till veckan blir det besök hos farbror doktorn.. Så här kan jag inte ha det...

Har nu efter nästan 2 timmar fått i mig en halv tallrik yoghurt och en smörgås, samt lite juice. Hoppas få behålla det..

Nu ska jag se om jag orkar ta tag i stallet, blev ju inte så välgjort igår..

Ha det!

Kersitn

"Det ska vara roligt att rida, ridningen bör ge glädje. När resultatet styr om vi har roligt eller inte undrar jag hur det har kunnat bli så. Nej, en uppmaning till mig själv och alla där ute. När det känns tufft och du blir ledsen för att det inte går så bra, kom ihåg kärleken till hästen och de goda vännerna i stallet. Om inte träningen är lustfylld, byt tränare. Om du inte har goda vänner i stallet, byt stall. Om du sällan eller aldrig är nöjd med din häst, rannsaka dig själv, det är bara du som ryttare som kan förbättra eller avsluta relationen. Men vi ryttare skulle ju i och för sig kunna byta hästar med varandra, för det komiska är att vi vet ju alltid hur andras hästar skall ridas, att vi inte kommit längre med vår egen häst är ju för att den är så svårriden och speciell! :-) Jag älskar hästar och jag rider för att det ska ge mig ny energi och värdefull motion. Om min hobby inte ger mig detta så är det ingen mening att hålla på, och med handen på hjärtat så ger mig min svårridna och speciella häst mig precis det, så jag tror jag fortsätter ett tag till!   Den här bilden fyller mig med kärlek, hoppas denna lilla ryttare får ridningen som sitt framtida fritidsintresse, och att det är en källa till glädje och gemenskap genom hela livet!

av Ann-Sofie Nilsson

genom

Kerstin

..eller storm, vilket fall som helst så blåste det varmt!! För man ska se det positiva eller hur var det nu då...   Under förmiddags promenaden med hundarna så blåste det inget alls, var bara skönt! Men senare under dagen så tilltog det allt mer, men eftersom det var varma vindar så var det ändå drägligt att vara utomhus.

Prins och Zabina fick en skritt promenad efter vägen som uppvärmning inför dagens lekar. Uppsuttna barn då förstås!

Duktiga små killar..

.. och tjejer..

Sonen hade till och med rätt tygelfattning idag!!

Var tvungen att fota, vet ju inte när det kommer att hända igen!   

Zabina fick ha på sig luvan jag köpte av Annelie!! Lite stor i öronen men helt ok.

Jag och dottern tycker hon är jätte fin, sedan finns det ju vissa, nämner inga namn, som tycker hon ser ut som en råtta..   

Avslutade kvällen med barnen med att äta jordgubbar och grädde. MUMS!!! Ännu en bra dag att lägga till handlingarna.

Och som ni ser så kan vi även vara helt omatchade och ändå ha det kul!!   

Ha det så bra!

Kerstin

Jag fick en fråga av en god vän till mig varför jag använde benlindor. Om det var för att mina hästar slog ihop eller varför. Jag sa som det va, att jag tyckte det var snyggt! Hon skrattade gott åt min "fåfänga". Vi älskar båda hästar och vill dem bara det allra bästa, men vi tycker inte alltid lika, men respekterar varandra för det.

Har alltid haft mina hästar lindade eller haft benskydd "i fall att" och för att det är snyggt.

Nina, som har Sydney, retas med mig och ska ha BRUNA saker på Sydney, ve och fasa sa jag!! Brunt på en vit och svart häst!!! NEJ!!! Men jag överlever, får väl blunda när jag ser bilderna, för jag kan ju bara ana att hon kommer att bombardera mig med dessa bilder.    Men hon ska nog få igen!! Om det spelar någon roll vad man har för färg på hästen eller sig själv? Nej naturligtvis inte, allt är ju efter tycke, smak och plånbok.

Så fick jag en fråga om varför jag har pullarträns på Walle. Mitt enkla svar är kort och gott; Han är ju så fin i det!!

Har ju pullarträns till alla ponnyer... Till och med Prins har, eller hade 2, de har ju Zabina tagit över nu.

När vi köpte Prins så sa Josefin att han inte behövde nosgrimmor och så är det, men vi har det bara för att det är fint. Man behöver ju faktiskt inte dra åt dem. Prins fick ju även en förbygel som matchade ena tränset. Om den behövs, nix, men han blev jätte fin i det!

Hur är ni?? Har ni saker på era hästar som de egentligen inte behöver? Benskydd, snokremmar, martingal, bröstor???? Vad behöver man egentligen?? Man kan ju hoppa barbacka utan sadel och träns... Man kan rida dressyr utan sadel och träns. Varför speciella "ridkläder"? Förr tog man ju det man hade. Ett par slitna jeans och en tröja.

Jag älskar att matcha och fixa. Benskydd och benlindor =  !! Förut var det bara benlindor, men med åldern så har jag ju även fallit dit för benskydd.   Kalla mig knasig, men jag trivs. Nu finns inte alltid tid eller ork för det lilla extra, men stämmer bara allt så blir det hela kittet!

Nu har jag funderat klart!

Kerstin