Denna eviga fråga... Vilken nosgrimma, vilket bett, vad är snällast och vad är skarpast... Eftersom jag inte har något vettigt att skriva om så kan jag ju berätta om hur jag ser på dessa saker.

Så här är det.. För en massa år sedan bestämde sig människan för att tämja detta vackra djur för att ta sig fram fortare och använda sig av i jakten på föda. Start, stopp och att kunna styra detta djur var ju en förutsättning. Något säger mig att man ganska omgående insåg att huvudet var hästens känsligaste ställe och något runt nosen eller i munnen vore det bästa. Sedan har åren gått och hästens funktion för oss människor har ändrats. Under resans gång så har de ridits av både de som har känslan och de som inte har det. Uppfinningsrikedomen är ju fantastisk när det gäller att hitta på saker som förenklar. Vi människor är ju otroligt bekväma och har alltid varit.

Om jag då går tillbaka till bett och nosgrimmor så finns ju en uppsjö av dem, en sak för varje problem. För varför lösa problemet med god ridning och skolning när man kan fixa till det på annat sätt...   Sedan måste vi inse att dagens hästar är inte som gårdagens hästar. Varken i kroppen eller huvudet. Idag används hästen som ett redskap i en sport, precis som en racer bil. Tvivlar på att det är en standard utrustning på en formel 1 bil...

Det dock vissa generella regler när det gäller bett och nosgrimmor i min värld.

1. Bettet är aldrig skarpare än din hand. En uttjatad fras, men sann.. Ett väl utprövat bett, som ska vara av det mildare sorten är ju knappast milt och man som ryttare rycker, sliter eller håller hårt i det. Medan det "skarpaste" bettet kan var nog så milt när det bara ligger still i munnen eftersom ryttaren har en stilla och fin hand och använder sig av sitt säte och vikt vid sin ridning.

2. Spänn inte nosgrimman för hårt, 2-3 fingrar, beroende på fingrarnas storlek. Dessa mått är ju anpassad efter män, inte små barn/kvinnofingrar!! En korrekt spänd nosgrimma gör absolut inte samma skada som en för hårt åtdragen gör. Spänner man den för löst så ligger den och "slår" på nosryggen, vilket inte heller kan vara så skönt..

Vill man tävla med sin häst så måste den ha sadel, träns och ev bett, beroende på vad man tävlar i, dessutom nosgrimma. Alltså är det bara till att vänja den vid det. Och förhoppningsvis så gör man det på ett bra sätt.

Det finns idag en rad bettlösa alternativ, vilket förespråkas hejvilt av en mängd människor... Jag har tidigare visat en film på hur tex en repgrimma trycker på olika nerver och påverkar hästen. Så återigen är vi tillbaka till punkt 1, handen!! Det går inte att komma ifrån, det är vår hand som avgör hur "elak" vi är mot vår häst, vare sig vi har bett i munnen eller ej. Det är även vår hand som spänner nosgrimman.

Jag har sagt det förr och jag står fast vid det fortfarande. Jag betslar hellre upp min häst under en kort period än sliter och drar i den (vid tex uteritter), för att komma åt problemet. Det är svårt att "skola" bort piggheten hos en häst, det är väldigt naturligt och kul om en häst är pigg och glad, men det kan ju gå överstyr och då är det helt plötsligt farligt.

När det gäller nosgrimmor så har jag det på alla mina hästar, inte för att jag måste spänna åt dem för att de gapar, utan för att man måste ha det vid en ev tävling. Ska mina hästar bara promenera ut i skogen så kan de lika bra vara utan.

Mitt mål med mina hästar är att de alla ska vara så trygga att de går att rida barbacka med halsring eller bara grimma och grimskaft. Men som läget är nu så är de lite för unga, samt att barnen är lite för små och inte riktigt där än som ryttare.

För precis som jag gillar att kunna ha hundarna lösa, så måste de även kunna gå i koppel. Allt handlar om att "dressera" djuret/oss. Att skapa rutiner och trygghet, så att hästen/hunden inte vill springa iväg när något dyker upp, utan heller stanna hos oss. Och hur lydiga de är/blir beror på vår vilja att lära oss/dem och vilken tid vi har/är villiga att lägga på det.

Så, nu har jag svamlat färdigt!

Kerstin