Kalla det för vad ni vill, men just nu bor de hemma hos oss i alla fall. De är snälla och finns där för att de tycker jag behöver dem nu och så är det nog.Jag kan inte direkt säga att jag känner mig ensam, men det är väl för att de finns där. När jag tänker efter så har jag nog aldrig just känt den här riktiga ensamheten någonsin i mitt liv, men så har jag alltid haft dem medmig också. Och kanske i de här stunderna när jag borde känt ensamhet så har de funnits där, vilket gör att jag får ett lugn och inte ensamhets paniken. Vad vet jag...

Hur jag vet att de bor här?? Var ensam hemma i torsdagsnatt, stängde dörren till sonens rum eftersom jag inte ville släcka till Sköldiz för då glömmer jag att tända på morgonen... Men för attinte det ska lysa på mig under natten så stängde jag alltså dörren, vilket jag alltid gör när jag är ensam... Gick en stund och så ser jag att dörren är öppen.. Förvånat stänger jag den riktigt den hrä gången, kanske korsdrag eller ngt... Lägger mig och kan inte sova, något killar mig på axeln, jag viftar och kliar i tron att det är en mygga eller fluga, men inget surr...  Vänder mig om och dörren är HELT öppen till sonens rum. Gå lägg er säger jag och somnar till slut, när jag vaknar på morgonen är dörren halvöppen... Så sätter jag mig i köket för att äta frukost och plötsligt hör jag röster.. Hm, lyssnar från datorn.. Har jag kommit åt ngn knapp eller ngt, nix, inte radion heller.. Går in till vardagsrummet och där står TV:n på!! Utan att boxern är på, vilket eg inte ska gå... Säger åt dem att det inte är något tv tittande på morgonen, men att de kan få städa lite istället.

2 gånger har dessutom sadelkammaren varit upplåst och låset hänger inte som jag gör när jag lämnar det olåst, samt att nyckeln är flyttad. Kan ju vara att de ville åt myggmedlet till hingstarna som står hemma... Ja ja. Hoppas de håller sig lugna när barnen är ensam hemma bara. 

Jag är absolut inte rädd för dem eller känner något obehag, de har funnits vid min sida så länge jag kan minnas och aldrig gjort mig något ont. De finns där för att stötta mig, roa mig och ge mig trygghet.

Och nej, jag har inte tomtar på loftet..   

Tro vad ni vill, jag vet!

Kerstin

 

Camilla

14 juli 2012 11:15

Hmm.. Hör röster, känner saker som inte syns, tror att TV'n är på fast den inte borde kunna vara det.. Psykos? ;)

Det finns rätt bra medicinbehandling för sånt där nu. ;)

Skojar bara. :)

http://parellikusken.blogg.se

 

Nina

14 juli 2012 12:05

Oj det var mycket på en gång! Låter underbart tycker jag. Själv önskar jag att jag också fick uppleva såna konkreta bevis för att det finns något mer än vad vi kan förnimma.

Jag har läst ganska mycket om liv efter döden. Har du? Speciellt nu när min pappa har dött, är det extra viktigt för mig att "veta" att vi ses igen och att han är vid min sida nu, fast jag inte kan se honom.

http://stallskogalund.blogg.se

 

marie

14 juli 2012 12:12

Vi har oxå "inneboende" på våran gård :) Känns ganska tryggt att ha nån som vakar över en ibland :)

http://flaret.blogg.se

 

Anna

14 juli 2012 12:54

Vi känner av närvaro både hemma och i stugan. I stugan tror jag att det är de som bodde där innan som "vakar" över oss;) Och hemma upplever jag att det är min moster som "vakar" över mig. Hon gick bort för drygt 8 år sedan och bodde vårt hus i en av lägenheterna på övervåningen. Jag känner mig inte heller rädd eller något obehag av det utan brukar konstatera att nu märks de av mer;) Jag har också sagt till "spöket" när hela sängen började skaka REJÄLT när jag skulle sova efter nattjobbet. Då sa jag: sluta nu!! Jag vill sova!! Så slutade sängen att skaka...har hänt fler ggr och sängen slutar alltid att skaka när jag "säger ifrån";)

PS!! Jag har inte heller Tomtar på loftet...eller så har vi det bägge 2;) Hi hi!!


Svar:De är jättefina så jag är glad att jag köpte 1 schabrak och fleecelindorna men nu räcker det även för mig med schabrak. Ska göra en utrensning någon regnig dag och se vad jag ska sälja och vad jag ska ha kvar.

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

 

Anna

14 juli 2012 12:55

Svar:Jag är glad för varje dag det inte regnar så att bandageringen sitter både fast och bra:D Det blir bättre och bättre för varje dag som tur är!! Kommer nog att ta tid att få bort allt men bara man hittar en behandling som funkar så att man ser att det blir bättre...är jag nöjd:D

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

 

Erika

14 juli 2012 13:18

Skönt att du inte är ensam i alla fall ;)

Jag tror på att de finns andar eller vad man nu ska kalla dom.
Jag är helt inställd på de och har då inte upplevt något själv, men har ändå en känsla o en tro att de finns dom som inte väljer o gå över till andra sidan utan stannar kvar i någon mellan värld.

http://eriikapettersson.blogg.se

 

marianne

15 juli 2012 15:33

Vilken tur du har, jag har oxå med mej andar, särskilt om jag mår dåligt, är stressad eller har andra bekymmer. Brigade kommer ofta och självklart har han godkänt Ava :) mina tidigare hundar kommer oxå ibland.
Nu tycker jag det är extra roligt att läsa dessa kommentarer, eftersom jag nästan alltid hört att "tror du på sån´t?" och fått ett lite nedlåtande leende. Det är tydligen inte alls så ovanligt att se och höra, eller så är det vi "djurmänniskor" som är extra sensitiva.....vad vet jag,
Jag glädjer mej med dej och ditt sällskap :)

http://marresmams.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...