Kärleken är underbar och totalt oförutsägbar! Det tar bort allt sunt förnuft och allt omkring en blir suddigt, förutom just den stora kärleken. Min stora kärlek, som eg är ganska liten heter ju, för er som inte vet det ännu...

Molstabergs Sullivan

Min älskade lilla ponny!

Söt som socker och vacker som en dag!

Färgen på bilderna gör honom inte rättvis, han är riktigt guldfärgad

Här kan man ana färgen iaf...

Jag är inte ensam i familjen om att gilla den här killen....

Igår tog jag fram slangen för att böjra med stora höstbadet på alla pållar. Sullivan tänkte inte bli duschad sa han klart och tydligt! Gull gull sa jag då och försökte övertala honom, NIX, sa han! Gick och hämtade klickern.... Mindre än 5 minuter senare stod han helt lugnt och lät mig spola och schamponera honom, enda misstaget jag gjorde var att jag tog svampen som target, vilket gjorde att han i början av schamponeringen försökte "dutta" på svampen, ha ha!!

En ren och fin liten kille!

Det här lilla trollet är mitt liv, han äger mig. Den dagen jag tvingas välja så blir han den som får stanna. Totalt helt fel och säkert helt galet i andras ögon, men kärleken är blind och så total! Han är en sådan charmör och han får leva vidare som min lilla "leksak". Lite blyg, lite fundersam, lite kaxig och full av charm!

Puss på dig min lilla Sulle!   

Kram till er!

Kerstin