Får börja med att be om ursäkt för att jag överhuvud taget visade bilderna på hovarna, för nu är det ren smutskastning och den som far mest illa är den som minst förtjänar det. Har pratat med Heros fd ägare senast idag. Jag tar inte illa upp eller så, men kan ibland tycka att det skrivs saker som visar på att vissa inte följer oss hela vägen utan bara hoppar in då och då i bloggen och då blir det ju tokigt när man hoppar in i ett sådant här inlägg som jag hade om dåliga hovar. Syftet med det inlägget var helt enkelt att ta med er på en resa om hur vi skulle fixa till det, men istället så såras en oskyldig tjej. Jag kommer i fortsättningen inte att skriva något om Hero alls. Inte för att skydda mig, jag tål och tar bara till mig det jag anser vara relevant. Konstruktiv kritik, glada tillrop och vettiga frågor. Mår ni bra av att spy galla på mig så gör det, jag finns här för er. 

När man läser en blogg, en artikel, en kommentar, eller en bok så fastnar man omedvetet vid olika saker. Vissa ser det ljusa i allt, andra ser det mörka i allt. Det speglar vem man är som person och hur man mår just då. Att min älskade vänner här i bloggvärld inte skriver hårda ord och kanske peppar mig lite mer här, hör väl till vänskapen, men de kommer med frågor och funderingar och får svar. Vi har en dialog, en trevlig och nyfiken dialog. 

Av respekt till mina tidigare hästägare så slutar jag härmed helt att skriva om Hero, så tyvärr kommer ni inte att kunna följa vår framgångssaga här i livet! När det gäller de andra ponnyerna så kommer de att få leva kvar här i bloggen ett tag till. Men naturligtvis bara som solskenshistorier! 

Av respekt för Heros fd ägare och mina kära bloggvänner som blir påhoppade så kommer även inläggen och kommentarerna i de 2 förgående inläggen att raderas....

Kram på er!

Kerstin