stallrosen

Alla inlägg den 1 februari 2013

Av Kerstin - 1 februari 2013 23:30
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av Kerstin - 1 februari 2013 08:30

Trött som en gnu (varför man nu säger det, de verkar ju alltid så alerta..) i morse, men kom ändå ut redan 9.30 Rekord denna vecka! Ute gjorde solen tappra försök att komma fram och lyckades till slut!! Härligt, det är precis det man behöver nu.

Hundarna och jag tog en längre tur än jag planerat, ändå var det ingen långtur direkt, hade andra planer. Fixade klart stallet när jag kom hem igen och visslade in Hero. Han kom så villigt, likaså Walle, men han fick bara en klapp och blev sedan lämnad kvar i hagen. Älskar verkligen mina hästar som kommer så snällt när jag visslar. I morse tex när jag släppt ut alla och skulle vissla in Sullivan så kom Hero hela tiden. Jag motade bort honom och försökte få tag i Sullivan som hängde på bakom honom, Sullivan ville så gärna komma till mig, men Hero tyckte det var en väldigt dålig idé, för han ville ha matte för sig själv. Föste iväg dem alla och visslade igen, alla vände på en 5 öring och kom direkt. Hero i täten och släppte inte fram någon annan.   Efter att de fått busa av sig lite så lyckades Sullivan och jag finta Hero och smita in.

Men nu var det iaf Heros tur att få hela min uppmärksamhet. Kunde rida med täckväst idag med, helt underbart!! Begav oss iväg och jag ser att vi kommer att få möte med en skogsmaskin. Kul tänkte jag, men den hann svänga av och Hero brydde sig inte nämnvärt om den heller. Skrittade på i ett bra tempo, lite överilat, men det kan jag ta nu 1:a veckorna. In i skogen, ännu en skogsmaskin, ingen reaktion!! Promenerade skogsvägen fram och förutom några små takt steg så var han helt lugn. Vi kom fram till vändplatsen skrittade en bit till, men han blir lite stressad när han sjunker ner i snön så jag vände innan han gick upp helt i varv.

Skrittade på nästan ända ut till vägen, men strax innan så kom han på att vi var på väg hemåt och DÅ tyckte den gula killen att vi skulle ta och skynda på lite. Vad han inte förstår är väl att om han envisas med att trampa på stället (hur kraftfullt det än må vara) så kommer vi ingenstans!! Jag kom på mig själv att sitta med benen rakt ut från sidorna, tänkte att jag "rider" väl ur det här och lade benen intill honom..... OJ, vad han kan trampa!!! Men efter att han blivit lite irriterad på mig för att JAG inte lät honom gå fram!? Så lade han in lite passage ist och vi kom ut på vägen. Han sträckte ut halsen och skrittade och jag längde ut tygeln, svängde ut på vägen och helt plötsligt så galopperade vi?! Fick stopp på ångloket och rid in på en infart eftersom det var en bil på väg mot oss. Hero tyckte bilen var jätte läskig och kastade sig runt. Men vände snabbt tillbaka då han insåg att han hade näsan åt fel håll.. Ut på vägen och då tyckte gula herren att det var bäst att springa så fort som bara möjligt till nästa infart, men vet ju aldrig... Och jag fick stopp... Alldeles lagom till nästa infart, eller om det var han som stannade... Det förtäljer inte historien... Funderade starkt på att gå hem, hade ingen större lust att möta någon bil i kurvan, men han skrittade nu lugnt på lång tygel så jag beslöt mig för att chansa... Hann precis till skogsinfarten innan nästa möte, Hero ansåg att den bilen var exakt lika farlig som den förra och hoppade (nästan) rakt in i en trave med timmer istället... Vi styrde ut på vägen igen och jag tog beslutet att trava sista biten hem, kändes liksom säkrast. Hero tyckte det var en lysande idé och travade på hur fint som helst. Saktade av en bit innan vi nådde vår infart och skrittade sista biten på lång tygel, med nöjd häst och matte. Det var en svettig, men nöjd pålle som fick täcke och lite godis inne i stallet igen. Matte var lika nöjd hon. Inte gör det mig något att han är pigg och glad, det här går till sig när han blivit riden regelbunet några gånger. Inte idealiskt att trava och galoppera så mkt nu i början, men hellre det än en tok stressad häst, då gör de oftast så mycket ogenomtänkta saker. Och så länge rider vi inte heller. Inte med hans tempo!! Ha ha!!

Kan lova att det var en rödblommig Kerstin som kom in sedan. Efter 4 timmar utomhus så var det skönt att få något i sig innan jag hämtade sonen från skolan. Nu, 2 koppar kaffe senare, är jag fortfarande lika rödblommig och nöjd. Ska sätta lite fart med middagen innan jag ska hämta dottern från kompis och sedan är det väl dax för hundarna igen.. Dagarna rullar på.

Kram

Kerstin

ANNONS

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7
8
9 10
11
12
13
14 15 16
17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ stallrosen med Blogkeen
Följ stallrosen med Bloglovin'

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se