Sullivans egna ord om söndagens promenad...

Dethela började med att matte stod och myste med mig, hjälpte mig att få bort en massa kliande löst hår, sprutade något i manen och svansen. Egentligen tycker jag det är lite läskigt, men hon får hållas, hon verkar ju tycka det är kul. Sedan kom hon med ett träns, ja jag har lärt mig att det heter så, det var för stort, och bettet för långt, så hon fixade och trixade och till slut sa hon att "Det får duga för dagen." Har ni hört på maken?? Det får duga?! VA, det är MIG vi pratar om!! Men innan jag hann protestera så hade hon gått ut och det var bara att följa efter. Idag skulle vi tydligen gå åt andra hållet, en det tyckte inte jag, så jag tryckte mig mot matte med bogen för att styra om henne, men hon buffade tillbaka. Hmm, hur tydlig ska man behöva vara egentligen, vettet måste ha blåst bort från matte. Jag stannade, satte alla 4 hovarna bestämt i marken och höjde huvudet, nu skulle hon allt se vad stor och stark jag är... Matte tittade på mig, drog en suck, ställde sig bredvid mig och killade mig med spöt på rumpan... Hi hi, jag tog ett steg fram och matte klappade mig och jag fick en godis. Hmm, helt plötsligt hade vi gått flera steg medan jag tuggat i mig godiset, prövade putta på matte igen med bogen. Men hon knuffade tillbaka... Nu blev jag lite putt på henne, om jag nu absolut måste gå framåt så tänkte jag minsann INTE gå på sidan av vägen. Glöm det sa jag och  vräkte mig med all kraft mot matte så hon skulle flytta på sig... Jag fick henne ur balans och skulle just ta några steg till då jag plötsligt befann mig på väg tillbaka till sidan av vägen?! Hur gick det till??? Vände huvudet lite utåt, tog sats och nu skulle allt matte få flytta sig... AJ!! Vilka knogar matte mötte upp med då.... Tittade lite fundersamt på henne under luggen.. Vad hade egentligen hänt här?! Har jag, Sullivan, tappat kontrollen över min människa... Medan jag funderade så var det lika bra att traska på där bredvid henne... Så såg jag plötsligt en massa kompisar, yhee, kanske man kan få lite back up här. Ropade lite på dem och skyndade på steget lite. Men OJ vad många och OJ så stora de va!! Mamma hjälp!! Matte skrattade åt mig och sa att jag såg ut som en stor fin kille med lät som om jag var en fölunge som ropade på hjälp!! Men vad i hela friden, såg hon inte hur STORA de va och så många!! Hua!! Bäst att hålla sig nära matte så inget händer (henne då naturligtvis...   ). 

Pustade ut när vi passerat dem och svängde in på en avfart... Men då fick matte någon knasig idé om att vi skulle hälsa på fladdrande gröna monster, eller presenningar som hon sa.... Drakar va vad det va!! Men några klick senare så stod jag och hälsade på dem och hon hade rätt de bet mig faktiskt inte i min söta mule. 

Sedan skulle vi ÄNTLIGEN gå hem. Det värsta va att nu kom de där stora hemska hästarna på MIN sida, jag försökte verkligen säga åt matte att vi skulle springa ifrån dem, eller i alla fall gå på andra sidan vägen, men hon lyssnade INTE!! Hmm, ska banne mig skaffa mig en klickande godisapparat jag med.. 

Vår infart i sikte, jag tog fart och svängde, men nähä då... Så fick jag tydligen inte göra. Matte mumlade något om att man svänger när matte vill och OM hon ville, tydligen kan man även gå förbi infarten... Ja eller hur sa jag... Men det kunde man visst... Flera gånger också... Jag är nu mycket förvirrad och behöver hjälp. HUR ska jag få matte att lyssna bättre på mig??? För så här kan vi ju inte ha det.... Vad har hänt, har jag tappat charmen eller vad?!

Sullivan the great!!

Hjälp mig snälla!!

Sullivan   

 

Maria

7 april 2013 16:26

Tror inte att du kan "tappa" charmen Sullivan, så snygg som du är!!! Men jag rekommenderar dig att lyssna på din kloka matte;-)

http://maria-hastliv.blogspot.com

 

Erika

7 april 2013 17:47

SV:
Jo dom behöver abolsut mer tid tillsammans.
Raski testar mig ju än idag och de är när man rider ut själv problemet kommer hon backar o vägrar gå.

Så tänkte jag ska gå med någon dag när hon ska rida för då brukar problemet oxå komma.
har man en annan häst med sig så bryr hon sig inte då följer hon snällt med.

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Annica

7 april 2013 21:37

Sötkorven!

http://annicastjarnlof.blogspot.se

 

marianne

8 april 2013 08:07

Dags att utforska stora världen utanför gården ;)

Sv: Ni är så välkomna, jag har två boxar lediga ;) (om jag flyttar kaninerna)

http://marremams.blogg.se

 

Nina" title="http://blogg.se]Nina[/url]" target="_blank">blogg.se]Nina[/url]

8 april 2013 20:53

Hihi! Hur söt får man va´?

Men vad är det jag ser Marianne skriva?
Flyttning på gång?

http://stallskogalund. blogg.se

 

Emma

10 april 2013 09:54

Hejhej, älskar din blogg och kollar den väldigt ofta!
Skulle du kanskee kunna göra en typ shout out till min blogg? :)

http://hestochponni

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...