Ja nu börjar jag äntligen känna att jag verkligen får ett kvitto på att mitt lugn och tålamod gett resultat. Och det känns otroligt bra i hjärtat!! En pigg och glad Guldgosse och jag tog en skogstur, snön har ju äntligen försvunnit så pass att vi kan ta oss upp i skogen och traska omkring. Det blåste bra på hygget.. Men guldgossen bara skrittade på.

Lite vind i håret!

Vi traskade upp till trav vägen för att kunna få till lite längre travpass efter att ha skrittat nu under en tid igen. Vägen var mjuk och bra, relativt torr också. Hero hade öronen framåt och tyckte att vi skrittat nog nu. Men så fort jag tar tyglarna så lugnar han ner sig, helt ok i formen och travar på i ett ok tempo med bra takt. Att det ibland går lite för fort tar jag på mig helt då jag tippar lite fram och även omedvetet ökar tempot i min lättridning. Lade in skrittpauser, träffade en människa i skogen som vi stannade och prata med, Hero stod lugnt kvar. Skrittade vidare, kom en häst på vägen, jag vände eftersom jag skulle rida samma väg tillbaka, gjorde mig beredd på den vanliga lilla kampen när han ser en annan häst, men icke, han tittade lite på den, fokuserade på mig, klippte lite med öronen mot mig och mot den andra hästen för att sedan spetsa dem och trava på lugnt. Vi travade ikapp människan igen, skrittade förbi och pratade lite med denne igen och när vi sedan kom ut på raksträckan hem så fattade jag höger galopp och Hero vänster... Brydde mig inte i det eftersom jag insett att det är mig det är fel på. Vi galopperade på i ett mycket behagligt tempo, kortade lite, bytte till höger, fortsatte i samma härliga tempo, kortade lite, längde lite, lättade på handen och gav honom ganska fria tyglar, han bara rullade på.. Satte mig ner, kortade upp honom UTAN att ta i tygeln, saktade av till skritt och halt, klappar i massor och en liten mumsbit!!   Nöjd matte, MYCKET nöjd matte!!

Inte bara pälsen som glänste som guld i dag!! ♥

Det var en nöjd häst och ryttare som klev in i stallet sedan. Sedvanligt pyssel och en lite missnöjd Walle som inte kunde förstå varför han skulle nöja sig med mina klappar när Hero fick MAT i krubban?! Vilka orättvisor det finns här i livet sa han och Prins. Eftersom Walle är en smart ponny så försökte han verkligen visa sin bästa sida, lyfta alla ben utan trams, öron inga problem. Men allt han fick var klapp, mys och en morot.. Söt nöt! ♥ Prins har ju för längesedan genomskådat det där och vet att det räcker med att han spetsar sina öron och ser söt ut så får han en morot extra. Småkillarna showade som vanligt och gör så jag ler lite extra och känner hur hjärtat slår lite extra för dem. Gillar inte alls tanken på att sälja Curre...

Ha en trevlig kväll, själv kommer jag fortsätta le ett bra tag till!

Kerstin

 

Erika

2 maj 2013 19:32

Vet inte om min tidigare kommentar kom fram, försöker på nytt..
Va roligt att ditt tålamod och jobb ger resultat. :D
De är bra gjort, fortsätt kämpa.

http://eriikapettersson.blogg.se

 

marianne

3 maj 2013 08:56

Men duuuu....vad underbart, härligt, roligt att läsa :) Jag får gåshud ocg tårar i ögonen, jag vet ju vilken grym känsla det är med ett sånt pass efter allt slit...jag har ju varit där själv....åhhh

Jag visste det, jag visste det....man SKA inte stressa på och snegla på andra, man ska ta allt i sin egen takt och på det sättet man tycker passar pållen.....härligt Kerstin :)

Jag kan inte riktigt beskriva blomman, du får vänta på nya foton ;) om du inte är FÖR nyfiken....då kommer du antagligen att googla på den :))
Hur som helst, det är en gammaldags blomma som ofta finns i gamla trädgårdar. Väldigt fin.....tycker jag. Rosor är ok, helst skulle jag vilja ha en klätterros, men här får inget växa efter väggarna....säger chefen ;)

http://marremams.blogg.se

 

Ylva

3 maj 2013 10:01

Men å vilket härligt ridpass.. Ett sånt kan man leva på länge. :) Kul!!

Sv: Ja, det var ett härligt dressyrpass, jag har träningsvärk i magen ännu.. *fnissar* Men jag gillar träningsvärk, då vet man att man har gjort något bra!

Jag känner igen den känslan.. Det känns som om någon sitter där uppe och kastar skit på en. Så fort man slappnar av lite och tror att det är över så kommer det en laddning till. :evil: Tillslut blir reaktionen på allt som händer : Ja, varför inte..

http://www.ylvablom.se

 

Anna

3 maj 2013 19:45

Vad roligt att det börjar lossna ordentligt för er nu!!! Att ha tålamod och ta allt lugnt och sansat och sin takt tycker jag funkar allra bäst:D T är ju bla ett bevis på att om man får tid och har tålamod så går det mesta;) Hi hi!!

Även om det var ett jobbigt beslut med ND så var det absolut rätt!! Men det innebär inte att beslutet är lättare att ta:(

Du har haft det väldigt jobbigt i drygt 2 år nu så det är inte konstigt att kroppen reagerar på något sätt. Vet själv hur det var när jag "äntligen" blev fri "från den där kvinnan" efter så många år. Kroppen gick in i dvala och sjukdom på sjukdom kom fram....tills det blev en allvarlig:( Håller tummarna att din op blir snart och jag förstår din oro som är helt naturlig men jag är övertygad om att det kommer att gå jättebra!! "kramar om i massor"

Ha en jättebra fortsatt helg och sköt om dig!! Kram

Svar:Detsamma!! Detsamma!! Hoppas att du och barnen hade det trevligt också!! Vi hade det jättebra här hemma:D

Jag som alltid "bara" har haft brunt och blått har nu börjat tycka "väldigt" bra om både rött och rosa;) Hi hi!! Kan det vara för att jag är äldre tro??

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...