Hero och jag har haft en svacka i ridningen. Inte bara att jag inte haft dåligt med lust utan vi har fastnat lite. Han/jag/vi har ju våraa svagheter och när jag/vi ska förbi dem så blir det stressigt, vissa gånger hysteriskt och det viftas hejvilt med frambenen eller så använder han sig av piff o puff. Om man då tar att vi i princip alltid rider damma väg och gör samma saker vid samma ställen på grund av att det är liksom de få ställen vi har på oss att göra vissa saker så tappar man snart lusten till allt. Blir lite som ett ekorrhjul, har försökt bryta vårt mönster nu med att bara skritta, skritta och göra halt naturligtvis, stå still och skritta. Så trist och tråkigt att jag knappt orkar göra det, än mindre skriva om det. Igår fick jag tvinga mig än en gång att klä på mig och hästen sakerna, fast ändå kändes det liiite roligare, liiite mer lust. Massor med myggmedel på både mig och hästen innan så jag slapp reta upp mig på det också. Vi började lugnt, men lite fick jag påminna honom om tempot och halterna. På vägen bort satt jag och funderade på vad vi tog upp på kursen om att ha en "kriterieplan" ...

Stor näsan...

Satt och filosoferade mig igenom den och på hemvägen försökte jag förklara för Hero att det var en bra plan, han var lite skeptisk, men hur det nu än va så måste vi på något vis ha enats om något då jag faktiskt "fick igenom" lite som vi länge kämpat med. Så kanske, kanske kom vi fram till ett liiitet genombrott, men idag är ju en annan dag så vi får väl se. Annars får jag väl fundera ut något annat sätt.. Stress kan ju betyda lite av varje, att han inte förstår vad jag vill, men försöker ju tappert ändå eftersom han så gärna vill vara mig till lags. Att han inte kan genomföra det för att det tar emot i kroppen/framkallar smärta eller att hans arbetsglädje förvandlas till stress och det blir lite error i hjärnan. Måste nog jobba vidare med vår kriterieplan.

Annars händer inte så mycket, men vad gör det när solen lyser och jag har en ledig dag.

Ha det så bra!

Kerstin