Klickade som vanligt in mig på fejjan på morgonen och pga en kommentar så började jag chatta med en gammal vän. Och vips så var det bestämt att jag skulle komma förbi lite senare på dagen. Hej hopp, dax att sätta lite fart. Men till slut så bar det iväg. Jag lyckades inte ens köra fel en endaste gång!! Ha ha!!

Trots en grå himmel så var det bad som gällde, men det va 25 grader i vattnet så...

Vi satt och fikade och surrade på om allt som hänt sedan sist vi träffades. Vi räknade ut att det var ca 20 år sedan... Upps, vad tiden går... På vägen hem så stannade jag till för att köpa foder mm och då stöter jag på ytterligare en bekant, som jag inte heller sett på en herrans massa (typ lika länge) år... Usch, man är alldeles för dålig på att hålla kontakt med folk. Jag hade ju förmånen att få låna och tävla hennes häst i yngre dagar, ett lite speciellt fullblod, men han hade ett hjärta av guld. Varje dörr man skulle passera igenom var en startbox... Gällde att planera lite när man skulle gå iväg med honom. Hi hi... Och i det stallet var det först boxdörren, sedan dörren ut från själva stallet till "förmaket" och sedan ytter dörren... Vissa dagar gick det väldigt bra, andra dagar fick man se upp.. Men gammal löphäst som han va, så var han super härlig att galoppera på ute, man lade honom i ett tempo och så rullade han på i det tills man ökade eller minskade och fort kunde han springa, uj uj så fort... Vi vann KM i dressyr, vi vann alla 3 deltävlingar först och så förstås finalen. Och så kom jag 2:a på mitt eget fullblod som jag hade då, eller jag var ju fodervärd på honom. De va tider det... ha ha!!

Carpe Diem!

Kerstin