En vän till mig har haft ett tufft beslut framför sig och men idag var dagen. Dagen då älskade ponnyn skulle somna in. På grund av olika orsaker så blev det så att jag var den som mötte upp och gav henne sista moroten i detta liv. Det var inte min ponny och jag har inte alls haft med henne att göra tidigare, sett henne i hagen, klappat på henne. Men ändå känns det i hjärtat när man står där. Han som har hand om det är en helt underbar person. Han kom ihåg min sommar för 2 år sedan... Tiden går.... 

Dessa avskyvärda beslut, men som varje ansvarsfull djurägare förr eller senare måste ta. Sänder en tanke till alla där ute och till min vän idag.   

När jag kom hem så red jag ut på Hero en sväng. Han var desto gladare och bjöd på fin trav och kraftfull galopp. Kändes betydligt bättre när jag kom hem igen. Innan jag for iväg så hann jag ta ut Walle en sväng och longera honom. Kan inte låta bli att le åt honom. Antingen har han bestämt sig för att bli "vuxen" eller så har han förstått innebörden av ordet "smörgåsmat". För en ponny som sköter sig mer exemplariskt får man leta efter. Idag när vi skulle tränsa så var han så på hugget efter bettet så jag vet inte hur många gånger det blev "fel" och jag nuddade de skygga öronen utan problem. Trasslade in pannluggen i både nackstycke och pannband, men det var inga problem att fixa till det. Hovar inga problem, stod helt still när jag satte på benskydden (kanske tycker de är snygga). Inget problem alls idag och så har det varit sista tiden, mycket längre tid än tidigare och allt känns mer "säkert" inte som vi balanserar på en tunn lina som brister vid minsta lilla fel. Vore ju toppen om han kunde börja fungera nu, så även det blir ett "problem" mindre att oroa sig för.

Söt är han ju iaf..

De andra småkillarna är väldigt rastlösa och vill ha mer av mig än jag för dagen kan ge dem. Försöker hitta ett fungerande system, men det dyker ju alltid upp något, det är möte, hämtas på skolan, eller så måste man handla eller vad det nu kan vara som stökar till det.

Vi har också tagit en massa olika beslut här hemma, en del trevliga och bra, medan andra är mindre trevliga. Men så är ju livet.

Carpe Diem!

Kerstin