Ja herregud, då va man på banan igen då. Vet inte varför jag sätter mig i dessa situationer, eller varför allt händer samtidigt?! För varför välja då man nästan hinner allt?!   

Så vad är det som händer då?! Tja, jag har börjat plugga (mer eller mindre heltid sa min studievägledare, eller vad de nu kallas), fast jag har ju kvar mitt heltidsjobb, för annars överlever man ju inte. Och hästarna är ju kvar och rids och hanteras, samt att barn och hundar lever (sist jag kollade iaf). Och som om inte det va lite lagom så blev jag erbjuden att ha lektioner på en av klubbarna i stan och det lät ju super skoj så det kunde jag absolut inte tacka nej till.... Hmmm, konstigt dygnet har fortfarande bara 24 timmar. Men jag har en idé. Om man uppfinner det där matpillret så skulle jag spara in lite tid där och sova skulle man ju kunna göra (och det är väl det jag gör) i små micropauser... Eller???!!!

Lite bildbevis på att vi lever och mår bra! 

Helgen bjöd på vackert vinterväder och en massa trav och galopp. På lördagen så va Grålles medryttare här och red, så då stack dotter och hon ut ensamma med Walle och Grålle!! Kan säga att det krävdes lite av mig att släppa på den kontrollen. Nu gick ju vi med hundarna efter en annan väg och möttes upp vid olika "checkpoints", men det va ändå skritt och trav ensamma för tjejerna!! Och igår när vi gick med hundarna så tog dottern Grålle och red iväg före oss. Inte länge kvar nu förrän hon drar iväg på egna äventyr. Phu!!

Tjing på er!!

 

marianne

29 januari 2015 08:57

Varför är jag inte förvånad?

Kram

http://marresmams.blogg.se

 

Erika

3 februari 2015 16:56

Du har då energi minsann :D
Men roligt med lektioner och vad pluggar du till ? :)
Lycka till med allt.

http://erikapettersson.webblogg.se

 

Kattis Österlund

6 februari 2015 17:50

Hej, vill bara tala om att dina lektioner på klubben är väldigt uppskattade av de som rider, wow säger dom :)

Kerstin

11 februari 2015 05:14

Tack så jättemycket! Vad glad jag blir. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...