Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ungdomar nu och inte är så intresserad av att hänga med sin mamma en lördagkväll       Jag vet att jag behöver återhämtning och har ändå blivit bättre på att se till att jag får det, så sakta, men säkert  så kanske jag är på väg åt rätt håll. 

Men jag tror inte det bara är jobb som jag överdriver med, har kommit på att börjar jag göra något som jag tycker är kul så kan jag liksom inte dra en gräns för vad som är nog. Ta bara när jag började riva ner en tapet här hemma i väntan på att fönsterputsmaskinen skulle laddas, det slutade med att jag rev bort tapeter, en vägg och lade nytt golv på hela nedervåningen, samt målade om. Kom på att jag gillade att ha gröna växter, poff sa det så hade jag fler än jag har plats för    Ja, finns fler exempel, men jag tänker också att det kanske är ett sundhetstecken när man själv märker att det hela tiden blir lite för mycket av allt. Så jag jobbar på det, försöker att tänka en gång till innan jag glatt svarar JA!! Eller ger mig in i olika projekt. 

Försöker fundera på vad det är som driver mig att hela tiden göra lite för mycket, att inte hitta balansen. Nån sade att jag flyr från något, men jag kan inte komma på vad det skulle vara, kanske skulle jag behöva prata med någon och bena ut vad det kan vara, för i längden är det ju inte bra, fast ändå mår jag ju bra, eller intalar jag mig bara det? Jag vet inte. 

Men mitt i allt det här så kan jag faktiskt ändå stanna upp och njuta av allt det vackra som finns runt oss, så det kan ju ändå inte vara så illa, vi är ju alla olika och det här är kanske bara helt enkelt den jag är.

En tidig morgon på träning med dottern och Prizma. 

Nu ska jag i alla fall ladda för lite jobb, så ha en riktigt trevlig kväll alla ni andra som njuter av ledig helg.