stallrosen

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Kerstin - 12 maj 2014 06:32

För någon vecka sedan tog jag beslutet att kapa manen på Hero, men det har inte blivit av. Men så igår när vi va uppe och red så tog jag tag i det och vips så va han korthårig!! Manen hade blivit så ful pga av småkillarnas bus så det va lika bra. Sedan hade jag ju bara kunnat jämna till den,men i min värld har man kort ELLER lång man, inget halvmessyr. Och så tycker jag det är skoj att se hur de blir i kort man om jag ändå ska kapa den. Den växer ju ut igen om man nu inte är nöjd. Hero själv verkade jätte nöjd för han va så fin när jag red sedan så.   

     

Dottern red Walle och de skuttade till och med över ett litet hinder i skogen!! Walle är ju en klok ponny så han tog det så försiktigt med sitt barn på ryggen.

Prins lilla hästskötare va där med sin familj och pysslade med honom och red ut en sväng. Prins fick beta lite på deras gård och även lite annat gräs här och där. Så speciellt jobbigt tror jag inte han tyckte det va. 

Marianne frågade mig igår vad jag själv ville med mina hästar och samma fråga fick jag även lite tidigare på kvällen av en annan vän. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på den frågan faktiskt. Just nu känns det pest och pyton varje dag innan jag kommit så långt att jag mockat klart. När jag sedan står där och pysslar med någon av dem så är liksom livet fulländat. Och 95% av gångerna jag rider så kliver jag av nöjd och glad över att jag tvingade upp mig själv. När jag sa till min kompis att jag funderat på sälja dem så fick jag till svar "Och vem är Kerstin utan häst?" Ja det kan man verkligen fråga sig.... Men nej, för tillfället har jag ingen plan för hästeriet, men jag har iaf skaffat 3 medryttare så förhoppningsvis så får jag lite avlastning och vem vet vart intresset tar vägen, knyppling eller hästar...

Carpe Diem!

Kerstin



ANNONS
Av Kerstin - 8 maj 2014 02:05

Det är mycket nu.. Jag funderar lite vad det är med mig och våren. Jag älskar våren, snön försvinner, kvällarna blir ljusare, man ser allt börjar växa och fåglarna kvittrar oavbrutet i skogen. Men de sista åren har inte ödet varit snäll mot mig kan jag tycka, just under den här tiden som är den bästa. Så även den här våren. Allt såg så ljust ut och så vänder sig allt i en grisblink. Samtidigt är det som en vän till mig sa, "Det är tur du är omgiven av så många vänner som bryr sig om dig." Och det är det och det märker jag verkligen av i dessa situationer. Och jag uppskattar det verkligen, men som jag sa till henne, "Allt det här jobbiga, tar ju udden av allt det bra som samtidigt händer i mitt liv. och tvärt om, alla mina goda vänner och allt bra som händer hjälper mig att ta mig igenom det jobbiga." Men just nu hade jag sett fram emot en tid utan mer än de vardagliga bekymren. Men min tid kommer väl, vem vet vad som lurar bakom hörnet. Jag är starkare än jag tror, sa min vän när jag frågade om jag fick dö nu. Kanske är så. Nog om det..

Lilla busen Prins tog sig en promenad här om dagen. En familj hittade honom på sin gräsmatta och dottern i familjen vars högsta önskan är en ponny (helst lila då, fick jag reda på) blev överlycklig, "a dream come true" , hi hi. Efter lite telefonsamtal så lyckades de hitta mig och hans hem och de levererade honom dit. Jag luskade reda på deras telefon nummer och ringde för att tacka dem. Allt slutade med att de mer än gärna ville hjälpa till i stallet och borsta lite eller vad som nu behövdes göras. Så helt plötsligt så har lilla Prins fixat sig en alldeles egen liten hästskötare och dessutom så var han alltid välkommen till deras gräsmatta. Tja vad ska man säga om vår Prins, han är lite av en kung.   

        

Kung Prins, med en av sina livvakter.. Hi hi!



Nu ska jag bara försöka reda ut det som nu händer i livet och sedan får jag ta tag i hästeriet igen. Varannan dag är alla till salu och varannan dag är ingen det. När kommer tiden att få göra det man älskar?? Har jag redan haft den? Är det dax att gå vidare, göra något helt nytt? Jag vet inte, men tankarna är många och livet förändras ständigt.

Dagens värt att leva glädje, var att höra vad glada familjen blev när de skulle få komma och hälsa på Prins igen. Och när en vän kom med en lösning på ett av problemen. 


Carpe Diem!

Kerstin

ANNONS
Av Kerstin - 29 april 2014 17:42

Lördag; For upp till stallet med barnen, fixade i ordning 3 hästar. Precis när alla va klar och jag sa till sonen att komma o hämta Walle så började han nästan gråta för att han knappt kunde andas. Ut med ungen, av med sakerna på hästarna och ilfart hem för att se vart de bar iväg, grannen hade bricanyl ifall att.. Det gav med sig som tur va. 

Söndag; Underbar dag, sol, varmt. Dottern och jag åker till stallet, Sullivan och Hero sadlas och vi rider iväg. Allt går kalasbra. Trav och galopp utan problem. Jag knäpper lös Sullivan och de travar och galopperar som om de aldrig gjort något annat. Allt flyter på och solen skiner.. Kabom hörs och dottern ligger på marken.. Allt gick bra, några tårar och en förvirrad Sullivan. Han hade blivit rädd för något. Jag "kopplar" honom och vi rider iväg igen, lugnt och fridfullt... Kabom igen.. Dottern i backen igen. Sullivan jätte orolig, dels för det han blev rädd för och dels för att han tappat sin lilla tjej från ryggen igen. Torka tårar, upp igen. Jag går bredvid, Sullivan är inte nöjd, något bakom honom stör. Vi kommer hem utan fler missöden. Kan va älgar, fåglar, forsande vatten, blåst, vi vet inte. 

     

Fina fina Sullivan!!

 

Någon mer än jag som tycker det här ser ut som..... 

 

Kom igen nu då...

Hemma igen så bestämde jag och grannen att åka till havet och ladda lite energi inför veckan. Blåsigt men som vanligt ljuvligt! Älskar verkligen havet, oavsett väder. Dexter också som ni ser. Ha ha!!

                                               

Underbara timmar!!

Måndag; Stall, rida, går inte så bra, jag va inte riktigt på humör, inte Hero heller. Hem, sova, telefonen ringer, från jobbet. "Hej! Du vet tjänsten du fick för snart 2 veckor sedan, den får du inte... Bla, bla, bla...." Jaha... Tja vad ska man säga, har ringt facket, men det lär ju knappast hjälpa.


Tisdag; Vaknar med migrän (konstigt.. not). Stall, orkade eg inte rida, men va fasen.. Sadlar på en lika ointresserad häst. Vi strosar runt i skogarna, ett hinder dyker upp, tja va fasen, man ska ju inte leva i all evighet, kan ju lika bra trilla av o bryta varenda ben i kroppen just idag. Snubblar över stockarna 2 gånger, men 3 gången så hoppar han faktiskt och OJ så skoj det va!! Vi hoppade lite fram och tillbaka några gånger och just precis då, va det bara vi och en underbar känsla. Sedan kom migränen tillbaka och allt annat också.


Men efter att ha gråtit ett dygn så mår jag lite bättre nu i alla fall. Livet har sin gilla gång... Gäller att se det positiva, idag va det hoppningen.

 

Livet går vidare...

 

Men det lämnar sina spår..

Carpe Diem!

Kerstin

Av Kerstin - 20 april 2014 07:27

Igår fick småkillarna jobba lite med både kropp och knopp. Först ut va Sullivan som vi tog på lina först och sedan skulle dottern rida honom på den blivande ridbanan. Vi hade ställt ut lite koner så hon skulle ha något att styra runt och att ha som riktmärken. Men lilla Sullivan hade lite svårt att förstå varför han skulle gå så långt ifrån godisautomaten dvs matte, så dottern hade det inte så lätt att hålla honom varken på volt eller på spåret. Men det är ju eg första gången som hon rider så "riktigt" på honom. Annars har vi ju bara ridit ut. Summan av allt var att han skötte sig riktigt bra, även om det i hans fall bara blev skritt och koll på om start och stopp funkade. Dessutom höll stallkompisen på att träningslasta sin ponny samtidigt så jag gav Sullivan ett starkt VG i betyg eller B++ eller en stark 4:a (beroende på vilken generation den som läser tillhör.. hi hi).

       

Charmtrollet Sullivan!! ♥

Näste "man" ut va Curre. Han fick springa några varv på lina först bara för att kolla läget. Han har reagerat på svanskappan vissa dagar så jag ville kolla av först eftersom det va hans ev nya ryttarinna som skulle provrida idag. Men idag va allt lugnt. Upp med tjejen och lite korta instruktioner om hur man rider och tänker på en unghäst. Det gick kalas bra!! Hon spände sig lite i början och gjorde saker lite för hastigt och mycket, men det tog inte många varv förrän hon bara satt och kände sig för vad som verkligen behövdes göra. Jag är som vanligt djupt imponerad av lilla Curre, han är så klok och fin den där ponnyn. Att han inte förstår eller orkar är ju en sak, men han försöker verkligen hela tiden, han bara vill göra rätt. Curre är lite som Prins, han växer in i mig, jag vet att det är en bra ponny, precis som jag visste att Prins va det när vi tog hem honom, men de får ändå kämpa och leva upp till bevis för att verkligen vinna mitt hjärta. Ja ja, jag är väl lite ytlig när jag bara faller för charmörer som Sullivan, men jag ger mig ändå kred för att jag faktiskt ändå ser vad bra de är.   

     

Jag väljer att tona bort tjejens ansikte då jag inte frågat om jag får visa bilder på henne. Och för er som känner henne så vet jag inte ni heller kommer att skiva ut hennes namn. 

Vår andra stallkompis kom ut på "ridbanan" och skrittade runt lite medan hon red och visst kollade Curre på dem, och kikade lite när de red iväg, men sedan jobbade han på bra igen. Så trots att bägge killarna gjorde nya saker och samtidigt blev utsatta för störningsmoment så skötte de sig mer än väl. Det tycker jag säger en hel del om dem och deras underbara psyke (kan säga att Hero inte klarar det).


Sedan var det bara till att åka hem och fixa till sig inför kalas hos min svägerska (heter det så, brorsans sambo) som fyllde jämnt. Gött och trevligt! Och ute är det varmt, både mygg och humlor surrar nu...


Carpe Diem!

Kerstin

Av Kerstin - 18 april 2014 12:45

Ingens väg här i livet är rak, eller väldigt få av oss har en rak väg att vandra skulle jag tro. Jag har mått toppen bra ända sedan flytten och tycker att så mycket har vänt till min fördel, även om det fortfarande finns saker som tynger och är mer eller mindre jobbiga och oroande, men det hör vardagen till och inget som är unikt för min situation. Fick ju en anställning inom kommunen i höstas, men då fick jag ingen placering, ingen tjänst som va min utan fick fortsätta på nattvikariatet som jag hade, vilket har passat mig perfekt. Men så bestämde sig hon som har tjänsten att säga upp den och alla har ju rätt att söka den och oron kom in i mitt liv igen. Först tänkte jag inte så mycket på det, men så fick jag reda på att ovanligt många sökt den, fler än någon trodde till och med. Och DÄR satte oron in med full kraft. Skulle jag bli av med "min" tjänst, skulle jag få gå över till dagtid, då klarar jag mig inte ekonomiskt, så vad händer då? Söka nytt jobb.. Började dra i lite trådar om heltidsjobb, men vad händer då med djuren?? Jag kan inte ha kvar några om jag ska jobba heltid på dagen... Och ungefär där slog migränen till och uppgivenheten kom i kapp mig. Jag gav upp helt enkelt. Trots pepp av nära och kära så såg jag inte minsta lilla ljus... 

                   

Våren, fina rosor, härliga promenader, bästa hästarna, busig Dexter på fågel jakt, vackra Eddie och utflykt... Inget som botade min oro eller migrän.

Så blev det onsdag och telefonen ringde, det va chefen. "hej, har du tagit bort din ansökan för tjänsten?" Men NEJ, varför skulle jag göra det??? Men min ansökan va borta.... Ska inte ens beskriva hur det kändes i mig då, vilka tankar som for igenom huvudet. Chefen skulle omgående ringa och kolla vad som hänt, hon hade ju sett min ansökan så hon visste ju att den en gång kommit in, men vad hade hänt med den?! Det gick en stund i panik innan hon ringde upp igen och med lugn stämma gratulerade mig till tjänsten. Det va därför min ansökan va bortplockad. DEN känslan va betydligt trevligare. Min bästa nattkollega kom förbi på kvällen med en fin bukett blommor och ett kort som gjorde mig tårögd, finaste o bästa kollegan man kan ha!! ♥ Den natten och torsdags förmiddag genom led jag den värsta av alla migräner jag någonsin haft. Men när den släppte så var det som om allt försvunnit ur kroppen, har inte känt mig så pigg på år och dagar. Nattens jobb gick som en dans, va pigg i morse när jag kom hem och är fortfarande lika pigg, trots bara någon timmes sömn. Jag kommer ha migrän i framtiden och livet kommer att gå i vågor och svänga hit och dit, men vet ni vad, just nu, just här så är det TOPPEN!!!

 

Men nu ska jag överlåta datorn till någon annan i familjen som vill ha den och själv ska jag upp o rida min Guldgosse.


Glad Påsk på er!!

Kerstin

Av Kerstin - 11 april 2014 21:29

.. att livets väg har en kraftig sväng och ännu en brant backe där framme. Men jag är inte där än och synen kanske inte är den bästa i det här läget, lite buskar som skymmer... Men jag klarar nog av det med, just nu tar jag dagen som den kommer fram tills dess och ska försöka bygga på lite så jag är stark och orkar mig genom svängen och upp för branten. Om det nu blir så....

Annars så är allt just här och nu riktigt bra. Sol, värme, energi....

 Carpe Diem

Kerstin

Av Kerstin - 26 mars 2014 12:02

Nu tar bloggen en välförtjänt vilopaus!



  


Carpe Diem!

Kerstin

Av Kerstin - 23 mars 2014 09:28

Ja vart annars ska man ta vägen när solen gassar och vårkänslorna spritter i kroppen. Vi packade ryggan och begav oss iväg. Vi var ju inte ensam på området den här gången som vi va när det va storm, men stranden är stor och räcker till för oss alla. 

               

Kaffet smakar väl aldrig som bra som utomhus och lite godis till vovvarna va uppskattat. Vissa äter med lite stil, andra hinner nog inte ens fatta vad eller om de fick i sig något. Hi hi!!


Carpe Diem!

Kerstin

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

11 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ stallrosen med Blogkeen
Följ stallrosen med Bloglovin'

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se