Middagen idag bestod av torskburgare och wokade grönsaker med lite bladspenat iblandad, kanske kommer man i tävlingskavajen om ett år eller så om jag sköter mig...   

  Gött!!

Sedan blev det lite fart på oss, ponnyfix och ut i skogen med ponnyer och hundar. Sonen tog Walle och dottern tog Prins, så vi fick lite trygghet. Går ju bra med Zabina som trygghet, men eftersom hon mer än gärna tar en smakbit av hundarna så kändes det inte hel ok, jag kan ju bara hålla i en ponny om jag dessutom ska hålla rätt på vovvarna. Prins verkade ha ätet raketpiller och vi fick hojta att de skulle vänta in oss hela tiden, han var som en Lamborghini, sa sonen, medan Walle va som en trygg Volvo.   Son och Walle fortsatte träna på start och stopp, samt att styra.  Går allt bättre. Walle vill ju gärna ignorera sonen och lyssna på mig istället, men idag accepterade han sonens signaler. Vi pratade lite om att tävla, sonen sa att han ville nog inte riktigt tävla med Walle än. Nej svarade jag, vi låter väl Frida tävla honom lite först, så han blir van. Jo, det var ju bra, hon var ju lite större...   Och lite duktigare, lade jag till. Jo, kanske det...  

Sämre sällskap kan man ju ha...

Sedan blev det lite larv framför kameran...

Men söta är de ju!

Ja det var min dag i korthet...

Hoppas er varit minst lika bra!

En sista underbar kommentar ifrån sonen efter han klivit av och står och snackar lite med Walle. 

"Hästar är helt fantastiska djur, titta bara hur de ser ut och hur snälla de är."

Kerstin 

Sov ända till 13.20 idag!! Ahh, jag som brukar kliva upp kl.11 när jag går av. Ja ja, gäspar nu så jag somnar nog iaf senare i kväll.

Grått och trist väder idag. Hade tydligen regnat hela tiden när jag sov. Kanske därför jag sov så gott.   Väl uppe så fick jag i mig lite kaffe och någon skorpa innan jag gick ut till hästarna, ungarna följde med och gick på mask jakt. Fast först blev det lite ridsugen, men tiden fanns inte idag eftersom jag sov lite längre än jag tänkt, men provsitta kan man ju.. 

Mina sötisar..

Sedan kom barnen igång med kameran och ingen gick säker...

Jodå, jag höll mig undan..

Efter stallfix, så packade vi ryggan och begav oss ut på lite kvällsmys med familjen.

Sjön var helt spegelblank och visst är det mysigt trots det gråa vädret..

Glad son..

Nöjd dotter, som fick kvällens enda lilla fisk. Som vi för övrigt släppte lös igen.

Blev grillade hamburgare till middag och en liten mazarin till efterrätt.

Tja, sämre kväll kan man ju ha.

Kram

Kerstin

Tja, vad gör man när man vill ha sällskap ut med hundarna på kvällen?? Jo, man packar ryggan, sadlar på lilla Prins och ger sig iväg upp i skogen till vindskyddet.

Gör upp en eld, grillar lite marsmallows, dricker en kopp kaffe och njuter av att vara med familjen. Livskvalité när den är som bäst!! Och då gör det ju inget att man ibland lyckas bränna en marsmallows..   

Dottern red dit och sonen hem, dottern hade nog räknat med att få rida båda vägarna och surade en bit på hemvägen. Jag påminde henne om att vi faktiskt har fler hästar som vi kunde tagit med, men den tanken verkar inte ha slagit dem...  

Så kan man göra en helt vanlig söndag kväll!!

Kerstin

Ringde och sjukanmälde mig i morse, huvudet dunkade, näsa så täppt att det värkte i den och ögonen helt igenmurade i morse. Men barnen var ledig från skolan och jag hade lovat dem en utflyckt. Packade ryggan, vi var på språng redan vid 10-tiden i morse. Själv blev jag åksjuk, trots att jag körde bilen, på vägen ut till vårt älskade Åstön. Väl där flög jag ur bilen, trodde hela frukosten skulle komma upp, men det gick bra. För varje stapplande steg vi tog mot havet så steg humöret.

Inga andra var där, bara vi!!

Väl framme vid utkiksplatsen så möts man av havets krafter..

Underbart!

Hundarna kunde ju springa som de ville eftersom vi var ensam.

Sitt fint!!

Efter någon timme dök en klasskamrat till dottern upp med sin mamma och lillebror. Detta inbjöd till mer lek och ännu fler timmar i solen! Visade sig att mamman och jag tävlat under samma period! Mycket att prata om.   

Snöhästar och jätte snöboll..

Migränen blåste bort bland havets vågor, men förkylningen stannade kvar. Men varm i hjärtat det blir man när man ser barn, djur och natur.

Hemma fick Sköldiz vara med och leka med Barbie, medan jag och sonen städade ur hans akvarium och satte dit den nya pumpen.

Rätt söt tycker jag! Den ler ju!!

Natt natt på er!

Önskar

Kerstin

Idag har jag varit mamma i 11 år!!

Denna guldgosse kom då..

Nix, menade inte Prins, det är han uppe på!  

GRATTIS 

till dig min älskade lilla son!

Kram 

Mamma!! 

ÄNTLIGEN, har vi bakat lussekatter!! Fick till värsta bästa degen, men tycker den är lite blek..... Och se, där på sidan så ligger saffranet.... Så jag strädde över lite daffran på den perfekta degen och knådade hej vilt... Synd att säga att de blev gyllen gula, men de fick färg iaf..   Barnens bullar blev finare än mina...

Skulle ju ha jobbat i natt, men efter att ha hoppat på ett ben från lunchtid så blev jag sjukskriven istället... Ska in och få läkarintyg i morgon... Antagligast har det blivit en inflamation i led/muskelfästena... Kan ju gå rakt fram på slätt underlag, men när jag knatat vägen fram med hundarna eller tagit in någon häst så är jag halt... Minsta lilla ojämnhet i backen eller vridmoment i knät så har jag ont i timmar sedan. En lustig sak ang Secret är ju att när jag tog in henne så haltade jag inte och hon for som ett jehu! När jag sedan släppte ut henne efter någon timme så hoppade jag ju mer eller mindre på ett ben och då smög hon fram... Så i forsättningen ska jag gå med krycka när jag hämtar/lämnar henne från hagen...   

När jag tittade ut i hagen i morse så var "vår" räv där inne, små killarna och han busade lite, hi hi så söta. Mindre söt var den när jag kom ut och såg att både Curre och Sullivan tagit av sig grimmorna och nu finns de inte i hagen, kan ge mig den på att räven snott dem!! Den snor ju hundarnas leksaker från hundgården...

Både Sullivan och Walle har varit lite blyga när man ska ta på dem grimmorna och skyggat undan om man gör för hastiga rörelser. Nu kommer de självmant och stoppar in sina huvuden i grimmorna.   Och jag får smeka deras öron  utan att de reagerar. Curre han skulle nog gärna vilja vara en knähäst. Så fort man myser med honom så antingen trycker han in pannan mot magen och bara njuter när man kliar honom eller så lägger han upp huvudet på axeln och blundar. Han är så himla go.

Ska ta mig i kragen i kväll och göra en riktig presentetation av mina hästar hade jag tänkt.

Nu ska jag ut och mysa med min små!

Skriver

Kerstin

Precis när jag skulle ut med hundarna i morse så ringde de från skolan och berättade att sonen trillat och fått ett ordentligt jack i knät. Så det vara bara att släppa ut vovvarna på en snabb pink och iväg. Ner till VC där de först bara skulle tejpa, men insåg snabbt att det skulle nog inte hålla på en aktiv pojke och på ett sådant ställe, så det blev 3 stygn.. Fumlig läkare, så inte kommer det att bli snyggt heller, tur det var på knät. Jag är säker på att jag gjort det bättre själv...   Skum läkare var det också, när han sytt klart så bara försvann han, sedan kom en super trevlig manlig skötare in och plåstrade om sonen och gav oss vidare infomation. Men säger man inte tack och hej när man går nu för tiden eller???

Så inte blev det någon ridning idag heller!! Inte för att jag egentligen klarar av att gå så långt, men vi hade sagt vi skulle skritta ut en bit i alla fall. Men hundarna fick sin promenad istället. Eller en del av den.. Kan fortfarande inte gå så långt, så det blev massor av lydnads träninga idag och Dexter var SUPER fin!! Sedan körde vi lite uppletande på en äng, där var som vanligt Eddie stjärnan, fast Dexter tar sig, bara han kan sansa sig så.

Har beställt ny hundmat. 300,- för en normal stor säck hemkört till dörren!! Svenskt hundfoder. En granne, som tävlar med sina hundar har prövat och hennes hund har svarat bra på det. Verkar tillgodogöra sig maten bra. Skiter mindre. Det skulle inte skada på Dexter som kanske skiter 5/ggr om dagen... Ganska mkt faktiskt..

Vacker, fast näsan inte riktigt fick plats... ha ha!!

Nej, nu ska jag faktiskt börja med maten, får fortfarande lite yrselanfall, så allt tar lite längre tid än vanligt. Ska nog inte jobba i morgon natt....

Ha det så bra!

Skriver

Kerstin

..... med mig nu. Det som inte fick hända har hänt... Vi tar det från början...

Började som vanligt mina dagar med en hundpromenad. Vädret var ljuvligt och kameran följde med. Var på ett riktigt fotohumör och allt som kom i min väg fotades, mer om det i ett annat inlägg...

Dexter hittade en lagomt stor pinne...

Vill du leka med mig??

Hundarna var lekfulla och busiga, men väldigt lydiga och fann sig i att få stanna till och vänta på natur fotografen..

Full fart som vanligt. Älskar ljuset och färgerna i bilden.

Dexter försvinner i höstfärgerna..

Vackrast!

Också en av dagens favorit bilder...

Så begav vi oss så sakta hemåt och ungefär 5 minuter ifrån vägen så visslade jag in vovvarna då de spritt ut sig i skogen. Då jag vänder mig om så kommer Dexter, strax över 30 kg tung, i full fart och då menar jag verkligen full fart. Vi hade inte en chans, han springer rakt in i mitt redan onda knä. Det enda jag minns är att jag skriker SATAN!! Och faller handlöst... Vet inte om jag tuppade av några sekunder av smärtan, men jag kommer i alla fall till sans av att Eddie står och puffar på min arm. Jag är blöt och kalla av att ligga på den blöta marken, försöker röra benet men det går inte utan att det svartnar för ögonen. Till slut så lyckas jag på skakiga ben ta mig upprätt och så börjar den väldigt stappliga vägen hem. Nästan 20 minuter tog det att gå dessa normala 7-10 minuter... Kommer hem, byter om till torra kläder, drar på mig Back och Track knäskydd och en ullstrumpa för att hålla värmen och cirkulationen igång. Fortsätter sedan med det jag verkligen MÅSET göra. Drog den övre tråden på vinterhagen, satte dit 8 handtag, släppte ut småkillarna, mockade och for sedan för att hämta sonen på skolan. Väl hemma igen så svartnade det för ögonen igen när jag skulle ut ur bilen. Barnen följde med och så tog vi in tjejerna och Walle för att byta täcken mm. Men då hade mitt knä lagt av. Det gjorde så ont så jag höll på att svimma i varje steg. Hängde mig mer eller mindre över Secrets hals och hon stöttade mig och gick med myrsteg hela vägen upp till stallet. Fick av dem täckena, gav dem mat och sedan gick vi in för att fika lite. Sedan kom jag inte upp ur stolen. Helt omöjligt utan att trilla. Ringde vårdcentralen och frågade om sambon kunde få hämta ut ett par kryckor, de ville jag skulle komma in, men det fanns ju ingen möjlighet i världen, kom ju inte ens upp från stolen. Så kom han äntligen hem och jag hoppade lite vingligt till badrummet och tog ett VARMT bad, masserade knät och försökte sträcka ut och böja på det. ONT!! Efter mycket om och men så har jag tagit mig till soffan och här har nu barnen passat upp på mig under kvällen. Jag var ute i stallet med ungarna och fixade med lite mer vatten till hästarnar och lite annat, men det blev för mycket. Svimmade åter när jag kom in.. Så nu sitter jag i soffan igen och lär bli sittandes här. Ländryggen och höger höft värker, vred min i fallet och landade ju på höger höft. Suck... Imorgon kommer 6 hästar att vara väldigt många... Snälla grannen skulle titta förbi när hon kom hem från jobbet och se om jag behövde lite assistans.. Just nu känns det som en ganska stor risk att jag behöver det.   Attans förbaskade skit rent ut sagt! Jag som är ledig nu också...

Men förutom detta så var det i alla fall kalas väder idag!

Ursäkta gnället... Men jag tycker faktiskt lite synd om mig själv just nu..

Skriver

Kerstin