Stallrosen

Inlägg publicerade under kategorin Kerstin funderar

Av Kerstin - 29 september 2011 22:10

... Uteblir idag också, men snart så...

Tycker där så kul att överbevisa folk när de säger att en sak absolut inte fungerar, då händer det si eller så, han blir så nervös, den tål inte att man gör så, man kan absolut inte göra för då dör den väl av skräck... Ja ni förstår. Och så gör man allt det där som inte ska gå utan problem. Vad beror det på, ren lyckoträff eller bara för att man tar för givet att det ska gå?!

När jag köpte min första hund, en trefärgad collie hane som hette Cocke. Min bild av collie var ju Lassie, en klok och vacker hund. Så behandlade jag även Cocke. Koppel vad är det?? Lade honom utanför ICA, frissan eller vart jag nu skulle, lös, kom tillbaka 10, 20, 60 minuter senare (eller mer) och han låg kvar... Jag tyckte aldrig det var konstigt. Tog med honom när jag red, när jag började trava så vände han och gick hem, han lade sig utanför dörren till kontoret (jobbade på ridskola då) och där låg han tills jag kom tillbaka. Konstigt, nä, ganska självklart.

Likaså har mitt hästeri sett ut, jag har liksom bara tagit för givet att saker ska fungera. Oftast blir det som jag tänkt. Men sedan handlar det naturligtvis om den tid man tillbringar med sitt djur. Min Cocke var med mig varje minut varje dag, han låg i manegen när jag hade lektioner, han var med överallt (utom möjligtvis på krogen  ). Idag har jag inte den kvalitets tiden med mina djur, men jag försöker behålla tänket. Om någon säger att en sak inte fungerar med en häst så måste jag ju prova, kan inte låta bli. Oftast fungerar det. Vad beror det på?? Jag är en väldigt lugn person och som sagt så har jag en bild i min hjärna av att det ska fungera, är det orsaken till att saker oftast fungerar?! Hur tänker ni om en person säger åt er att "det här" kan man inte göra med den här hästen, lasta själv, stå fast på gången eller lyfta ben eller vad det nu kan vara. Självklart tycker jag att man ska lyssna på vad fd ägare eller vem det nu är som säger dessa saker och naturligtvis så binder jag tex inte upp hästen och går därifrån, men det tror jag nog ni förstår.

En annan sak jag tror stenhårt på är precis som Cesar Millan säger, att djur lever i nuet, så även om ett djur haft det svårt, men när man sedan tar bort djuret från "tragedin" så skapar man samtidigt ett nytt liv och en ny möjlighet för djuret. Det är vi som lever kvar i djurets tragedi, inte djuret och det är ju väldigt viktigt att tänka på, annars har man ju inte gjort livet bättre för dem. Att man sedan värnar lite extra om dem, kan man nog aldrig ändra på.   

Berätta hur ni ser på saken.

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 22 september 2011 21:45

Har fått lite funderingar angående att sälja häst i första hand. Jag börjar med den här historien.

För några år sedan så hade jag en häst med lite tuff bakgrund. Efter 2 år tillsammans så insåg jag att min tid/ork inte räckte till för att få ordning på honom. Vid det laget var han hanterbar, men absolut ingen nybörjar häst. Jag tänker inte gå in på vilka problem eller vilken bakgrund den hade för det är oväsentligt. Jag satte ut en annons på honom och fick några intressanta svar. En av dem köpte honom senare. Ett beslut som varken hon eller jag har ångrat idag. MEN efter hon tagit hem honom så hade vi en väldigt öppen dialog. Hon berättade allt för mig, både framgångar och motgångar. Detta gjorde att jag kunde hjälpa henne i motgångarna och glädjas med henne i deras framsteg, även de minsta, som kanske ingen annan såg, men som vi visste var värt så mycket.


Några år före det så hade jag sålt en unghäst till en super trevlig tjej. Vi hade också tät kontakt. Det visade sig att min helt okomplicerade unghäst blivit en riktig huligan, i vissa fall rent av farlig. Vi pratade igenom saken och försökte hitta lösningen på problemet. Tjejen var förkrossad, detta var verkligen inte hästen hon varit och hälsat på hos mig. Till slut återstod bara 2 alternativ, varav ett var att jag skulle köpa tillbaka honom och inte den lösningen på problemet vi kommit fram till skulle fungera. Hon ville inte sälja tillbaka honom, men jag kunde inte låta det fortsätta, för bådas skull. Allt löste sig när hon gjorde som vi kommit överrens om. Och jag kunde återigen vara glad att jag hittat en så bra ägare till min pärla.


Min filosofi när det gäller att sälja häst är att jag säljer (köper) häst på min magkänsla. Vid försäljning så vill jag så gärna höra hur det går, för att just kunna glädjas åt att min fd häst har det så bra, att det fungerar för dem ihop. Och naturligtvis för att kunna hjälpa till vid eventuella problem. Likaså när jag köper häst. Jag vill gärna hålla kontakt med fd hästägare, för att kunna dela framgångar och motgångar. För mig är det helt naturligt. Sydney, har jag bara lite halv koll på, men eftersom jag litar så väldigt mycket på henne så vet jag ju att det går bra, vilket jag också får bekräftat då och då.


Hur tänker/vill ni ha det vid försäljning/köp av häst? Vill ni ha kontakt med köpare/säljare eller tycker ni att när man fått hem hästen så är det bara ni som gäller?! Berätta hur ni resonerar..


Eddies förra ägare är ju även uppfödare till Pepzi och 3 av mina förra hundar. Så kan det gå när man säljer till mig, man blir liksom aldrig av med mig.   För mig känns det underbart att få vänner för livet, både djur och människor.

Ha det så bra!

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 2 september 2011 21:30

Den 28/3-11, somnade vår vackra Pepzi in.

 

Det är ca 5 månader sedan, tänk vad tiden går och vad mycket som hinner hända.

Vackraste lilla vovven. Livet går konstigt nog vidare, med fortsatt glädje och sorg. Man glömmer inte, men man tänker kanske inte lika ofta på dem allt eftersom tiden går. Vardagen tar sin plats. Men plötsligt så kommer det över en och sorgen griper tag igen.

Vi har haft 5 tuffa och sorgsna månader, som började med Pepzi och förhoppningsvis slutade med katten Zwinto. Men i all sorg och bedrövelse så har vi även haft stora som små saker att glädjas över.

Största glädjen och sorgen är/var lilla söta Sockertoppen Hulda.

R.I.P

Rent krasst så kan man säga att sånt är livet. Livet består av motgångar precis som det består av glädjeämnen. Det gäller att se det som är bra i sorgen, att skapa sig glädje. Jag kan inte förstå, förklara eller försvara allt hemskt som händer ute i världen, eller enstaka människor. Men om man vill att livet ska gå vidare, om man vill le igen så gäller det att man öppnar sina sinnen och vågar ta emot det fina som finns därute. Att man vågar vända upp ansiktet mot solen och njuta av dess strålar, de inte bara värmer, de fyller dig med energi, energi som hjälper till att bearbeta sorgen, energi som får dig att orka ännu en dag, energi som orkar stötta, hjälpa och ge energi till de som behöver.

Jag vet att det finns många fler än vi som genomgår olika tragedier där ute i världen och till alla er ger jag en bamse kram och ber er att sända den vidare, ge styrka till dem som behöver det.

  

Kram på er!!

Från

Kerstin 

Av Kerstin - 3 augusti 2011 23:00

Allt för ofta tycker jag att man hör folk säga att de har alldeles för bra häst i sin ägo. Jag har säkert sagt det själv lika många gånger som jag hört det. Man kan även höra på träningar/tävlingar samma sak. Men då måste jag ju få fundera på vad en "för bra" häst är egentligen!? Att man har "fel" häst i förhållande till sin egen ridning och kapacitet, det är en sak. Att man som jag skrev i tidigare inlägg, knappt kan sitta kvar när hästen rör sig eller att den hoppar så stort/kraftfullt att man trillar av. Eller att den har så mycket go i sig att man inte klarar av det. Men betyder det att hästen är "för bra" eller betyder det att jag som ryttare inte klarar av dess kapacitet?

Om vi tar vår älskade lilla Prins som exempel. Han var ju på tok "för bra" för mina barn när jag köpte honom. Men utan honom har de å andra sidan inte varit där de är i sin ridning idag. Hans kapacitet som ridponny har gjort mina barn till glada och trygga ridande barn. Men hade de kunnat mer när de fick honom så hade de kunnat utnyttja hans ridbarhet på ett bättre sätt. Alltså var han egentligen "för bra" för dem, eller??

Så går deras tokiga mamma och köper en 4-åring med bra kapacitet att bli en riktigt bra ponny.

  R.I.P lilla Sockertoppen   

Var hon "för bra" för oss?? Ja, kanske eller nej jag tror inte det. Jag är övertygad om att hon blivit den perfekta ponnyn till mina barn. En snäll, lyhörd och rolig kompis i alla lägen. En häst som är så känslig och mjuk som hon var, är ofta så fina att rida. Ryttarna lär sig vara fina i sina hjälper. Så nej, jag tror inte hon var "för bra" för oss, jag tror hon var perfekt.

Curre Bus då??

   

Han är också en bra ponny. Men inte heller han är för bra för oss. Han är snäll, lyssnar på en och kommer att utvecklas till en härlig individ och ridponny. Kanske kommer han att kunna hoppa små hus, men inte mina barn. Men det betyder ju inte att de inte kan rida ut på honom och ha skoj i skogen och då är han ju inte "för bra" för dem, då är han ju perfekt. Eller hur!?

Så länge man klarar av sin häst/ponny så anser inte jag att de kan vara "för bra". Då är de perfekta. En häst med mer kapacitet/kunskap än sin ryttare kan utveckla sin ryttare, precis som en duktig ryttare kan locka fram lite mer ur den ordinära hästen, som vi vanliga Svenssons oftast rider. Så kan vi inte enas om att det inte finns "för bra" hästar/ponnyer, (men däremot så kan ibland ryttarens kunskaper/kapacitet inte passa ihop med hästens).

Svammel igen eller har ni åsikter??

Av Kerstin - 2 augusti 2011 21:30

Jag tillhör den kategorin människor som försöker se positivt på det mesta. När jag har träningar så vet jag att alla mina elever sitter på världens bästa häst/ponny. För så är det. Jag tror ingen köper en häst som det tycker är dålig och eftersom man älskar sin vän över allt annat så har man ju alltså världens bästa häst. Sedan kan man som ryttare vara väl medveten om sin och sin kompis begränsningar, men det anser jag vara en helt annan sak. Men vad ska man då ha sin häst till?? Finns det något rätt eller fel i att ha häst. Är det fel att sitta på en häst med bra gång och bara lufsa runt i skogen med, eller ha en häst som hoppar hus, som körhäst?? Är det fel att ha 2, 4 eller 10 fina hästar som bara går och skrotar i en stor hage och "bara" får god omvårdnad och en massa kärlek, men ingen ridning?? Är det fel att behålla den där kanon hästen man köpte för att tävla, men märkte att det var inte riktigt ens grej, men man behåller den ändå och gör det man tycker är kul? Eller tvärt om, är det fel att behålla sin totalt talanglösa kompis som man aldrig kommer någon vart med, men som man ändå alltid blir lika glad över att rida?

(Och lilla Tricko är naturligtvis inte talanglös, tvärt om.   )


Mina prioriteringar inom ridning är:

1: Ha kul!! Det ska vara roligt att gå till stallet och göra det man vill.

2: Var ärlig mot dig själv, har du verkligen den häst som passar dig? Eller är du verkligen rätt för din häst?


Hur menar jag nu då?? Ja att ha kul tror jag all förstår.   Men att ha rätt häst, vad innebär det? Att vilja mer än sin häst anser jag inte är snällt mot hästen. Man måste inse dess begränsningar, kapacitet eller pga fysiken. I det läget pressar man hela tiden hästen att göra saker den helt enkelt inte klarar av. Att vara rätt för sin häst då? Rör min häst sig så mycket att jag knappt sitter kvar på den i traven utan att hänga i tyglarna eller är den så dominant att jag hela tiden måste passa mig eller vara små rädd, då kanske man också bör se sig om efter en annan kompis. Finns naturligtvis fler exempel, men jag tror ni hänger med i resonemanget.

Att ha en "bra" häst, som man klarar av att rida och har kul med, men kanske aldrig når max resultatet med, det är helt ok anser jag. Den hästen har det bra, även om den inte går på max hela tiden. Att ha kvar sin ponny för att man fallit för åldersstrecket, men ännu inte vuxit ur den anser jag också är helt ok, det handlar då om 2 individer som trivs i varandras sällskap och fortfarande har kul och kan träna ihop.

 

Att tävla är inte allt här i livet, men visst är det kul. Vill man behålla sin vän trots att den inte längre kan eller vill hoppa de där stora hindren så finns det ju SÅ mycket annat att göra tillsammans. Eller hur!?

 

Tycker ni jag flummar på för mycket eller har ni några åsikter??

Skriver

Kerstin

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skapa flashcards