Ingens väg här i livet är rak, eller väldigt få av oss har en rak väg att vandra skulle jag tro. Jag har mått toppen bra ända sedan flytten och tycker att så mycket har vänt till min fördel, även om det fortfarande finns saker som tynger och är mer eller mindre jobbiga och oroande, men det hör vardagen till och inget som är unikt för min situation. Fick ju en anställning inom kommunen i höstas, men då fick jag ingen placering, ingen tjänst som va min utan fick fortsätta på nattvikariatet som jag hade, vilket har passat mig perfekt. Men så bestämde sig hon som har tjänsten att säga upp den och alla har ju rätt att söka den och oron kom in i mitt liv igen. Först tänkte jag inte så mycket på det, men så fick jag reda på att ovanligt många sökt den, fler än någon trodde till och med. Och DÄR satte oron in med full kraft. Skulle jag bli av med "min" tjänst, skulle jag få gå över till dagtid, då klarar jag mig inte ekonomiskt, så vad händer då? Söka nytt jobb.. Började dra i lite trådar om heltidsjobb, men vad händer då med djuren?? Jag kan inte ha kvar några om jag ska jobba heltid på dagen... Och ungefär där slog migränen till och uppgivenheten kom i kapp mig. Jag gav upp helt enkelt. Trots pepp av nära och kära så såg jag inte minsta lilla ljus... 

Våren, fina rosor, härliga promenader, bästa hästarna, busig Dexter på fågel jakt, vackra Eddie och utflykt... Inget som botade min oro eller migrän.

Så blev det onsdag och telefonen ringde, det va chefen. "hej, har du tagit bort din ansökan för tjänsten?" Men NEJ, varför skulle jag göra det??? Men min ansökan va borta.... Ska inte ens beskriva hur det kändes i mig då, vilka tankar som for igenom huvudet. Chefen skulle omgående ringa och kolla vad som hänt, hon hade ju sett min ansökan så hon visste ju att den en gång kommit in, men vad hade hänt med den?! Det gick en stund i panik innan hon ringde upp igen och med lugn stämma gratulerade mig till tjänsten. Det va därför min ansökan va bortplockad. DEN känslan va betydligt trevligare. Min bästa nattkollega kom förbi på kvällen med en fin bukett blommor och ett kort som gjorde mig tårögd, finaste o bästa kollegan man kan ha!! ♥ Den natten och torsdags förmiddag genom led jag den värsta av alla migräner jag någonsin haft. Men när den släppte så var det som om allt försvunnit ur kroppen, har inte känt mig så pigg på år och dagar. Nattens jobb gick som en dans, va pigg i morse när jag kom hem och är fortfarande lika pigg, trots bara någon timmes sömn. Jag kommer ha migrän i framtiden och livet kommer att gå i vågor och svänga hit och dit, men vet ni vad, just nu, just här så är det TOPPEN!!!

Men nu ska jag överlåta datorn till någon annan i familjen som vill ha den och själv ska jag upp o rida min Guldgosse.

Glad Påsk på er!!

Kerstin

Eller något sådant. Har hunnit med lite ridning sisat dagarna faktiskt.. Skoj!! Vår underbara långa väg i skogen, den som faktiskt har ett slut, men jag har inte kommit dit än, fast tydligen har jag varit väldigt nära fick jag höra.

Sist vi red där så var det färska älgspår, så Hero var lite fundersam om vi verkligen skulle gå och hundarna blev det lite väl mycket fart på. Jakthunden Dexter fick snart upp spår på både det ena och det andra, men lite trav och galopp så var han ju tvungen att sluta nosa och hänga på oss. Blev förvånad över Eddie som tydligen fattat det här nu och hänger med bra i alla gångarter. När jag bryter av från galoppen så ligger han precis bakom oss!! Japp, jag är imponerad!

Igår, lördag så sadlade jag på Sullivan och vi hängde med en av de inhyrda på en tur runt ridskolan. Det gick kalasbra! Vi kunde trav ikapp dem när de skrittade och trots, att hundarna var med och Sullivan aldrig gått där så skötte han sig exemplariskt! Vi tog även turen rakt igenom ridskolans område och förbi hagar mm. Lite skrik för att visa att han fanns till och spetsade öron, var allt Sullivan bidrog med. Jag skakade lite i tygeln och sedan glömde han av sig och gick som vanligt.

Glada tjejer och killar!

Idag, söndag så ruskade vi liv i oss alla tre på morgonen och medan jag fixade stallet gick barnen med hundarna och sedan tog vi in vårt gäng och fixade dem för en ridtur. Så med sonen och Walle på ena sidan och Sullivan och dottern på andra så begav vi oss iväg. Jag på Hero då förstås.    Gick kalas bra även det. Hero läxade upp Walle en gång när han skulle gå förbi och Sullivan en gång när han råkade hamna före Hero. Walle får sig en ordentlig omgång, medan Sullivan får sig en tillrättavisning. Han är rätt skojig min häst. Hi hi!!

Och sonens huvud har tydligen vuxit. Dax för både ny hjälm och väst.. Dottern brukar ju ha sonens väst och nu när hon tog på sig sin så fick vi spänna upp den "för mkt". Och sonen kunde knappt ha sin. Uj uj, blir dyrt det här.. 

Curre blev avborstad och fick lite extra kärlek eftersom han inte fick följa med idag.

Så det har varit några härliga dagar i stall och hemma också för den delen.

Carpe Diem!!

Kerstin

Trots att jag inte skriver så mycket nu så betyder inte det att jag inte gör något, tvärt om..    Jag jobbar, packar, slänger, pysslar, borstar hundar, går med dem och fixar med hästarna, en och annan skrittur, men inget märkvärdigt. Men om vi lägger lite fokus på Walle då. Han har tydligen bestämt sig för att det mesta är ok nu. Jag får klia, peta och dra i öronen. Jag kan sätta på grimman lite hur som helst nu för tiden utan att han kastar iväg med huvudet. Jag får raspa klart framhovarna utan att ta någon paus och sätta ner dem och nu vill han till och med att jag ska lyfta bakbenen på honom!! Under en tid nu så har jag fått lyfta, stretcha, hålla, fixa och trixa utan problem. Igår lyfte han dem själv åt mig!! Det här är stort och vilken lycka för oss!! Han har dessutom vuxit till i kroppen och där kommer ju min teori om bakbenen in lite, att han kanske haft lite ont, eller att det bara tagit emot att lyfta och hålla dem uppe. Eller att han bara känt att han inte kan hålla balansen. Just nu tränar vi på "yogan" en bra balansövning, han är inte helt bekväm i den än, men det kommer.

Walle mars 2012

Prövade dressyrsadeln jag köpte åt Hero på honom, en Caprilli, den satt som en smäck på honom. Så nu får den väl vara kvar då.. Är visserligen en 17", men kan vara bra att ha om ngn större än mina barn ska rida honom.

Det mesta känns bra nu och det som inte är bra ser jag en ljusning på så jag är full av hopp inför framtiden. En ny, seriös, spekulant på Curre är på ingång. Jag hoppas, hoppas, hoppas att de faller för honom, för bättre hem än hos dem kan han inte få. Han blir visserligen av med kulorna, men det gör inget, huvudsaken är att han får det bra!

Nej tiden rusar iväg, jag SKA läsa ikapp mig hos er så snart jag får lite mer tid över, jag har tittat in lite nu och då till er, men inte lämnat några avtryck, ska skärpa mig!! 

Carpe Diem!!

Kerstin

.. För Walle.. Som ni alla vet vid det här laget så har ju Walle lite trauman med bakbenen och öron/nacke. Det har gått framåt, bakåt, stått still, fram igen och så vidare. Men så har det då hänt, han har förhoppningsvis (känns så i alla fall) insett att jag inte tänker göra honom illa eller så. Och som ni också vet vid det här laget så använder jag mig ju av belöningsbaserad träning när det gäller mina hästar. Och nu har det alltså hänt, vi har lyckats vända öron/nacke traumat till att bli en belöning!! Så nu sista gångerna när jag lyft bakbenen och till och med fått sträcka dem lite fram och bakåt så ber han mig klia honom på öronen som belöning!!! Hur stort är inte det?! Bildbevis ligger i mobilen, men det lägger jag in i morgon, lite trött nu. Även om han drar undan huvudet ibland nu, väldigt sällan, så är det inte värre än när någon av de andra gör det, finns ingen panik i det hela nu. STORT!!!   

Fina Walle

Förutom det så har Curre än en gång att han verkligen är bäst när det gäller. Det kom en spekulant idag och trots att Curre just gått ut i hagen så gick jag bara ut och hämtade honom, inget trams, in i stallet, pratade, tittade klämde och kände, ut på lina, promenad efter vägen (som han aldrig tidigare gått på), gnäggade lite åt stona, kröp ihop lite då det kom en liten lastbil bakifrån (det får man göra). Än en gång så bevisar han vilket underbart psyke han har.   

Fina Curre!!

Tja det va min dag!

(förutom lite packning mm)

Carpe Diem!

Kerstin

För er som undrar så står Walle kvar hemma här med Prins en, två dagar till. Prins kommer att flytta till litet stall och gå som sällskap åt en snäll minishettis hingst. Jag tror det blir toppen. Men då han inte kan flytta riktigt än så tyckte jag synd han skulle bli ensam här allt för länge. Annars är det inga problem med det, bara han får mat och lite kärlek är han rätt nöjd.

Detta beslutet tog jag eftersom han nu varit ohalt och fräsch i 2 månader, känns helt fel att ta bort honom då. Att släppa honom med Curre igen tror jag inte skulle fungera, kanske om ett tag, men det är inte värt att chansa. Och Prins ska inte behöva bli jagad eller försvara sig. 

Stallet ligger inte längre bort än att vi kan åka och hälsa på när vi känner för det, eller ska iväg och hälsa på vänner jag har däromkring. 

Curre är ute på annons. Men jag har inga förhoppningar om att han ska bli såld/utlånad, men man vet ju aldrig. Känns inte som jag har någon panik heller. Han är ju en trevlig kille att jobba med så. Hon som ska låna Prins hade några selar till B-ponnyer som hon skulle ta med och pröva ut på mina 2 killar. Hoppas någon passar och att det är ett bra pris på just den som ev passar.

Själv packar jag och slänger lite varje dag. Fy vad saker man har....

Hero och killarna verkar trivas i stallet, lugnt i hagen nu sedan Hero kom. Hero själv är riktigt lugn och fin så det känns bra.

Carpe Diem!

Kerstin

Tja, vad ska man skriva om idag då...

Hästen gick bra. Bootsen och wrapsen satt på plats trots att vi tränade lite fattningar idag, men då gled sadeln... Vet inte om jag spänt dåligt eller sadlat tokigt.. Strunt samma.. Galoppen va fin, inte fattningarna, men galoppen och bytena va klockrena (kanske inte alltid planerade..   ).

Sulle nöp till mig på insidan underarmen idag. Jag trodde bara han slog i med tänderna, men han visste nog bättre själv och innan jag fattade något så hade han ställt sig i "skamvrån". Jag märkte inte ens att jag fått ett märke förrän jag duschade på kvällen.

Walle har nog förstått att hans liv hängde på en skör tråd (sa till han att om han inte skärpte till sig under sommaren ang öron och hovar så var hans liv hos oss slut). Så idag kom han till mig och i princip stoppade örat i handen på mig. Senare under kvällen så hade vi vår hovterapi och INGET ben spökade idag. Alla ben lyfte han själv och det var inga problem att knacka, raspa, sträcka ut och grejsa med dem.

Lång och svettig promenad med hundarna, blev lite över en timme idag. Fick dra ner på tempot lite för Eddie satte sig och vägrade gå. Slö vovve. Hi hi! Blir säkert varmt för han.

På kvällen var jag SÅÅÅÅ sugen på något, men allt gapade tomt. Så jag gick ut och plockade mig lite röda, precis lagom mogna krusbär och mumsade på.

Mums!!

Var bort till grannen och nattade deras hästar och njöt av den härliga kvällen!

Underbar sensommar kväll..

Och vi fick brons i laghoppning! 

Grattis!!

Carpe Diem!

Kerstin

Vaknade till ett dånande och skrapande. Klev upp och såg att de höll på att klippa vägkanterna så snart kommer väl pinnarna inför vintern.. Hi hi!! Blåste nära på storm ute, spelade inte mig någon roll, då slipper man flugorna. Tog en kortis med hundarna efter frukosten och medan hästarna fick äta klart, sedan sadlade jag på stora fina gula pållen och skrittade ner till vår dressyr äng i skogen. Jobbade med basic övningar, start-stopp, ställa och följa med runt på volter samt kunna skritta rakt fram. Jobbade med mig själv, jag viker mig i midjan i höger varv. Avslutade med att kolla läget lite i traven, efter att ha checkat av start-stopp även här samt fått ordning på mig själv, så kunde vi avsluta med en härlig taktfast och bärig trav några varv innan jag avslutade och vi skrittade hem igen. Ingen av oss var ens svettig, jag var lite varm, men det kan ju bero på att jag hade täckvästen på mig!! Japp, i Juli, hi hi, blåste som attan. 

På vägen hem såg jag att det fanns gott om smultron så efter att ha gjort klart guldgossen så gick barnen och jag upp i skogen och plockade smultron och blåbär!! Fanns massor av dem, ännu inte så stora, men dög gott till pajen vi lyckades sno ihop senare under kvällen. Dexter fick vara lös och hade nog planer på att dra iväg, han skulle bara fösa ihop den omöjliga flocken först! Men se flocken envisades med att vara utspridd trots hans och Eddies tappra försök, så det var en rätt nöjd Dexter som somnade på köksgolvet sedan.

Efter välförtjänt mellis så sadlades Walle och lite bommar och slalom, mm sattes upp. Det här var eg första gången som dottern red helt själv på honom redan från början. Vi gjorde olika stationer. Slalom, ställen att göra halt på, trav bitar, svänga höger el vänster, rygga mm. Först funderade Walle lite. Han hörde ju Hero i stallet och jag stod på andra sidan gårdsplanen och på ryggen satt någon som ville något. Men säga vad man vill om skrutten så när han inte riktigt förstod eller vill lämna tryggheten vid stallet så visslade jag och då gick han åter fram mot mig, hi hi!!

Söt nöten...

Han hade för övrigt en bra dag i går, mycket mys och inga problem med varken öron eller bakben. En annan lustig sak var att för första gången tog en tillrättavisning när det gäller bakbenen. Normalt går det inte att "säga till" honom när han vevar till med dem då blir han bara mer stressad, men idag när jag skulle fixa till bakbensskyddet så började han hytta och jag "snärtade till" honom med handen och grymtade till, han hoppade åt sidan som vanligt och jag svor åt mig själv, men det går liksom bara av farten, men tog upp skyddet och gjorde mig beredd på lite övertalning, men gissa om jag blev förvånad då han bara stod helt lugnt och helt STILL med alla 4 hovar i marken! På med skyddet, klapp och en liten belöning. Vi testade även med att dottern fick kliva upp på honom idag, normalt så slänger jag ju upp henne, men nu tog vi pallen och foten i stigbygeln, gick toppen bra. Går av bara farten det där med att kasta upp eftersom han är så pass hög för henne och sonen.

Idag ska hon tydligen också rida, på hingstarna OCKSÅ!!   Hon har väl fått solsting, sonen också tror jag för han ska rida han med säger han, vad är det som händer???!!

Carpe Diem

Kerstin

Hero, Walle och Prins går ju på bete hos grannen i år som tidigare år. Men i år har de blivit "vildhästar". Skygga vildhästar. Blir så full i skratt när jag visslar på dem och de ser ut som om de aldrig sett en människa förut. Blåser upp sig och smyger fram mot mig, går i cirklar, fram och åter..    Knasbollar!! För när de väl är framme är de ju hur goa som helst.

Kolla på dem... Smygande vildhästar... ha ha!! Kan ju var något farligt..

Guldgossen!!

Måndag och det var 1:a dagen på dotterns sommarläger. Hon är bara där över dagarna, gissa en som var spänd av förväntan. Kl. 4 på morgonen vaknade jag av att hon låg och läste en tidning i min säng... Lätt irriterad mamma då.. Trots detta så for hon upp som en raket när jag väckte henne någon timme senare. Så spännande och skoj.

Sonen och jag hade en kalas mysig dag vid havet, men det blir nästa inlägg...

Ha de så bra!

Kerstin