Efter en sommar av vila så var det så dax att sätta igång ponnyer och barn. Den glada pensionären Prins tyckte det var toppen att få komma ut på en lufs tur i skogen, smaska lite på gräs och njuta rent allmänt. Sonen red Walle och som väntat så var inte det heller några som helst problem. Walle blev lite fundersam på ett ställe, men gick snällt förbi och så blev han lite rädd när en gren kom farandes tillbaka efter dottern och Prins gått före. Han tog ett ordentligt skutt åt sidan och sonen tappade lite balansen, trodde Walle skulle reagera med flykt då, men istället så stannade han och kollade varför sonen satt lite tokigt.   Hur klok kan en ponny vara!!??

Prins blev lite otålig av att stå still.. Eller så var det knotten...   

Imorgon är det hingstarna tur!

Nu är det tv kväll och sedan sängen.

Natt på er!

Kerstin

Kolla vad vi gjorde för ett år sedan.... Fina, fina lilla Prins och Coola Curre!!

Ridhus och bommar, duktiga barn och sötaste och bästa små ponnyerna!!

Har inget bättre att skriva om, sorry!

Kerstin

Igår vill ju barnen rida, men myggen satte stopp för det. Men idag så tog vi nya tag och Walle och Prins fick på sig sadlar mm. Det var ju ett tag sedan Walle blev riden riktigt, men han skötte sig som vanligt TOPPEN. Sonen travade till och med på honom idag! Och han red utan att jag höll i Walle.   Jätte duktigt av dem båda tycker jag.

Och duktiga Walle hälsade till och med på den STORA och lite läskiga skotaren som stod parkerad där vi skulle rida.

Tuffa Walle! 

Prins traskade som vanligt på snällt och lite lagom pigg. Han är verkligne det bästa vi har.   

Det bästa som finns, barn, djur och natur.   

Ännu en bra dag i mitt liv att lägga i minnes banken och plocka fram när det kommer en dålig dag.

Hoppas ni också haft en underbar midsommar!

Kram

Kerstin

Idag är det Prins dag!

Dottern har sjungit för honom och så fick han lite gräs!

Bästa Prins blir nu 23 år!

Håller tummarna för många år till.

Grattis från vi som älskar dig!!

Vad är lycka egentligen?? Är lycka sådant man köper för pengar? Saker, upplevelser... Eller kan lyckan vara det som dagligen finns runt om oss och dessutom mer eller mindre är gratis. Solen, värmen, en promenad i regnet, känslan av att komma in efter att ha skottat snö en hel dag och dimpa ner i soffan med familjen och se en film. Är det så att man finner en större lycka av att shoppa loss, äta ute och gå på bio istället? Att ständigt jaga det senaste, åka utomlands och ha den fräckaste bilen?

Det här är stunder som jag blir väldigt lycklig av...

Att se barn och djur ha det mysigt ute i naturen..

Att se en lurvig shettisrumpa på gräsmattan, när man trodde den var i hagen, kan vara lika frustrerande som roande..

Att sedan kunna åka iväg och bara unna sig lite avkoppling ibland är naturligtvis en extra lyx och något jag verkligen vill. Men till vardags så anser jag att jag lever ett väldigt rikt liv. Så fort jag kliver ut på bron och andas in den friska luften så känner jag hur bra jag mår, trots alla måsten och den dagliga stressen. Det är så lätt att glömma vad man har i jakten på lycka, men samtidigt så är det väldigt viktigt att kunna rannsaka sig själv och verkligen veta vad man behöver för att må bra.  Nu har jag sådan tur att mina barn uppskattar det lilla i livet lika mycket som det stora, nästan mer ibland faktiskt. Jag hoppas de tar med sig det i livet. Det blir ju så mycket enklare då.

Nu ska guldgossen och jag ut på en tur innan dagens alla andra måsten drar igång.

Njut av dagen!

Kerstin

Igår var det nästan 10 grader när jag klev upp på morgonen, likaså idag och då har vi ändå ingen sol idag. Ljuvliga värme. Hagarna torkar så fort nu.

Zero och jag tog oss en lååååång skrittur i går. Min bak kan bekräfta att det var en lång tur, men annars kändes den, som alltid när jag rider honom, alldeles för kort. Hade tänkt vända där jag alltid brukar vända eftersom det blir till att rida efter vägen om man fortsätter runt annars och det har ju inte jag kunnat rida på när jag hade New Dawn. Men Zero kändes väldigt missnöjd när jag började vända (bara en sådan egenskap!!) så jag fortsatte, tänkte att jag kunde ju faktiskt hoppa av och gå om det inte skulle gå att rida honom ensam efter vägen. Men det var ju inga problem. Vi mötte 2 bilar efter vår smala grusväg, han kröp ihop lite, men inget annat. De första 20 minuterna hade han väldigt bråttom, korta snabba steg och stum rygg, men sedan skrittade han på allt mer avslappnad och vilade på steget, så de sista km hem skrittade han på lugnt och igenom hela kroppen, uj, var nästan så man blev lite sjösjuk där uppe.   

Väl hemma igen, fick han lite massage och liniment på rygg och baken. Inte för att jag tror han har träningsvärk av våra, än så länge rätt lugna ridturer, men han går rätt mycket i hagen och busar runt, så det är så lätt att de får någon liten sträckning eller spänning nu i leran. Och lite extra pyssel skadar aldrig.

Sedan fick jag för mig att jag skulle släppa ihop honom med Zabina, Prins och Walle. Han har ju gått med Walle och tidigare på förmiddagen så släppte jag även in Prins med honom, så det var Zabina som var ny, dessutom ett sto.

Killsnack..

Så kom en bestämd dam in och avbröt..

Då tyckte Zero att han ville ha Zabina för sig själv, Walle lyckades han lätt skrämma iväg..

Men nu är det såhär att vi har en shettis, på hela 104 cm och honom sätter man sig inte på så lätt fick han erfara..

Håll dig på din plats du sa Prins, Zabina är MIN!!

Och så förblev det... Är man shettis så är man..

Lurvig och söt...

Zero funderar nog på vad som egentligen hände när han stod och mumsade på hö sedan...

En trevlig kvällstur avslutade dagen, men mer om den lite senare!

Kerstin

Efter en snabb tur till köpcentrumet för lite diverse handel så var det dax att äntligen få rida guldpojken.

Dottern ville följa med på Prins och det var väl ok. Fix och mys och så iväg. Lite bråttom när jag skulle upp på honom, men sedan var allt bara perfekt! Skrittade på långa tyglar, stannade och väntade in Prins, gick igenom, vattenpölar, lera, snö, is, gräs och grus. Vi vände och red hit och dit, fram och åter, allt för att kolla läget, inga problem. Vi travade och han var helt lugn, tyckte det var lite jobbigt när han fick trava uppför en ganska lång och svagt sluttande väg, men trots lite stånk och stön så travade han på lugnt, lång och låg! I'm in heaven!!! Dottern såg väldigt nöjd ut hon med, länge sedan vi hade en så trevlig uteritt.

Tack för en trevlig ridtur!

Jag är så glad att jag fått chansen och äran att få lära känna denna vackra och fina pojke. Nu ska vi så sakta bygga upp styrka och kondition, så att vi får många härliga år tillsammans. Tusen tack Anna K för att du tänkte på just mig och tusen tack Anna L för att du gav mig äran att förvalta denna guldklimp!   

Tackar även för alla era fina kommentarer och lyckönskningar, de är guld värda!

Somnar lycklig ännu en natt!

Kerstin

.. Inte vet jag, men jag har bett dem ta reda på när och vem som bokade in mig i lördagsnatt.. Still no answer...

Men inatt och i morgon natt vet jag att jag ska jobba i alla fall. Några tråkiga minusgrader här och snön ligger kvar. Började tok snöa igår em så jag fick gå och ta in pållarna lite kvikt. Vår ädla fina fröken Z hade ju bara ett tunt täcke på sig och de andra var ju utan, blöt och kall snö gillas inte. Först till grinden var den känslige, full pälsade shettisen Prins.. Men där tror jag mest att det vara vetskapen om att det brukar ligga mat inne om matte ropar på alla hästar.   Angående Prins så har ett beslut sakta börjat växa fram, vet inte om det kommer att hållas benhårt, men det här blir nog sista sommaren han kommer att ridas. Han kommer att få följa med som handhäst i fortsättningen, för han behövs säkert som moraliskt stöd för de yngre förmågorna och vi kommer nog att köra honom istället. Inte för att mina barn är för tunga för honom, de väger runt 25kg, så det är inga problem, men jag bara får den känslan av att det räcker nu. Han har gjort sig förtjänt av att ha det gott nu, sista 10-15 åren...   Han kommer ju knappast bara gå i hagen utan som sagt, kommer ju att följa med som handhäst istället och ev köras lite lugnt. För motion och stimulans behöver han (och alla andra ponnyer/hästar). Och eftersom små killarna ska köras in så småningom så kan ju Prins nya uppgift vara att lära barnen att köra! För även här är han ju en klippa.

Det bästa vi har!!  

Tycker ni jag tänker tokigt eller klokt eller inte alls??? Prins är körd och riden sedan tidig ålder, han har sprungit på ponnytrav och burit ryttare i hela sitt liv. Han har haft ett bra liv, blivit älskad och omskött på bästa sätt av alla. Men vore det inte på tiden han fick slippa bära någon på sin rygg, bara följa med och ha skoj, han älskar ju att gå som handhäst, het som attan då!!

Ha det gött!!

Kerstin