... småkillarna man kan ha!! Och de bor hos mig!! Vilken tur jag har.

Svårt att säga emot, eller hur?!  

Skulle ha jobbat natt i natt, men vaknade av illamående så jag blir hemma.  Piggade dock på mig under dagen och  fick lite gjort.

Men nu ska jag ut med hundarna och fixa med hästarna så resten tar jag lite senare ikväll.

Ha det så bra farm tills dess!

Skriver

Kerstin

Eftersom Zabina har ett stort H på rumpan...

Så har dotern en stor häst på sin rumpa...  Hi hi!!

Har även kommit på att Sullivan (som barnen kallar Vitnos) är lik en Lena Furberg ponny! Eller hur?? Lite iaf... Kom igen nu... hi hi!!

  Mitt lilla troll!  

Nu måst jag för ovanlighetens skull ila iväg!

Ha en toppen dag!

Skriver

Kerstin

... Med ett stort H på rumpan! Undrar vem som ska ha den???

  På andra sidan är det ett stort och fin hjärta.

  Något att växa i, något att utbildas av..

Trots sin förkylning så skulle hon absolut rida bort henne till hagen i förmiddags och naturligtvis hem på kvällen. Sonen följde med och hämtade dem och gick stoltbredvid, nästa gång skulle minsan han rida.

Resten av denna underbara höstdag gick åt till det vanliga... Hade tänkt rida, men 2 skor är lösa på Secret och jag hade inget att nita om dem med så det fick bli hagen. Nästan all "mugg" (som inte är mugg) har försvunnit, bara ena bakbenet som sprack upp idag. Men det var inte så illa som det såg ut.

Pojkarna myser i hagen....

....och jag och den förkylda dottern var ute och myste med dem.

Vill du bli min vän???  Puss på dig tjejen min...

Mina super goa pojkar!!      Hej! Vad gör du?

Hade tänkt fota de andra också, men det får bli någon annan fin dag.

Vi var och kollade på en sköldpadda idag efter skolan. Sonen har ju bearbetat oss i flera år nu. Läst om dem, skrivit ner fakta, mm. Så vi får se.... En kompis som har 2 st, så han fick mata en av dem och se lite hur de är. Vilken lycka!

Skriver

Kerstin

Visst är det lustigt det här med kärlek, att bli berörd av någon. Ibland behöver den tid för att växa fram, andra gånger så slår den liksom bara till. Detta fenomen händer ju mig både när det gäller människor och djur. Vissa förhållanden glömmer man aldrig, både när det gäller djur och människor. Vi kommer väl alla ihåg vår första kärlek, eller hur?! Nu håller jag mig till djur sidan, bara så ni vet..    Visst kommer vi alla ihåg vår första älsklings häst?! Nu när jag ser på Sullivan så får jag samma känsla, han fångade mitt intresse i annonsen och nu är jag helt såld.   Han är en spjuver, ett troll och han äger mitt hjärta. 

Han kan vara vacker...

.. och ett litet troll.. 

Sedan har vi dem som växer, som man gillar när man ser dem, en bra vän. Prins är ett bra exempel på det. Jätte fin ponny, gillade det jag såg. Så kom han hem till oss och jag insåg snabbt vilken guldklimp han var. En pärla, så snäll och fin, han är ju det bästa vi har och nog har han tagit allas våra hjärtan i besittning. Men han tog oss inte med storm, han har arbetat sig in i våra hjärtan, i våra liv. Vad skulle vi vara utan honom. Men hur kan det vara så. Att vissa måste jobba lite extra för att få ta del av våra hjärtan, medan andra bara susar förbi och tar en bit med sig och man kan aldrig glömma dem?! Ganska lustigt. Jag menar inte att jag älskar Prins, eller någon annan för den delen, mindre, det är bara skillnaden hur de griper tag i en, hur de påverkar mig. Nog med svammel för idag.

Skriver

Kerstin

Lösdrift.... Jag gillar idén, så sköt för hästarna att kunna röra sig hela tiden, få frisk luft och alla andra positiva saker. Men i nästa sekund så får jag ångest, hu så kallt för dem, blött och tänk att inte få stå inne och mysa... Nu har jag ju damerna ute på natten fortfarnade och ikväll slog ångesten till. Blåst, nära på storm, ruggigt och lite regn... Stackarna, klart de ska få komma in. Ropade på dem i den becksvarta hagen, inga hästar... Gick ner mot trädungen och då kom de i sakta mak mot mig, nöjda över att få lite mys och gott hö att mumsa på. De var varma och mysiga under täcket, ingen av dem följde med till grinden när jag gick. Hade det varit New Dawn så hade hon haft ren och skär panik över mörkret, regnet och framförallt, blåsten! Så det var faktiskt med gott samvete jag lämnade kvar dem, 2 st nöjda och belåtna damer som mumsad från samma hö hög. Så jag kanske kommer att klara av att ha killarna ute i vinter. De ska ju få ett riktigt bra vindskydd, eller om jag ska säga ett stall som jag kan flytta undan väggen mellan boxarna så det blir en enda stor yta att ligga och mysa på. En dörr i varje ände så de kan komma  undan om det skulle bli bråk och om ångesten slår till eller det verkligen blir smällkallt så är det bara att stänga igen så har jag ett isolerat stall. Där har jag tänkt till lite!   Tror att det är bra för unghästarna att få tillbringa så mycket tid som möjligt ute så blir de fina och harmoniska att hantera för barnen också.

Sista natten den här helgen, har varit en bra  helg trots mycket jobb. Den har rullat på. Lite mindre sovtid, men konstigt nog känner jag mig väldigt pigg. Ska bli skönt att lägga sig i sängen i morgon, så är det ju alltid när man går av tycker jag.

Dottern hemma med halsont och lite förkylning, får se hur sonen är när jag kommer hem, i kväll var han ok, men sådant kan ju ploppa upp under natten.

Nu ska jag ta en fika med mina kollegor.

Skriver

Kerstin

Blev lite rörd när jag läste dessa rader.... Bjuder gladeligen på dem. Varsågod!

Annars hinner jag inte med så mycket annat än jobb i helgen. Frida har suttit på Walle utan problem, han var mest varit skeptisk till personen brevid..   Han har insett det jag så länge vetat, Frida kan man lita på.   

Fortsättning följer... Men inte nu..

Skriver

Kerstin

Tillbringat dagen med att bygga hagar. Att det ska ta sådan tid!! Småkillarna fick en hage med dubbla staket!! Satte stolp och tråd innanför det som redan fanns där och trådarna på olika nivåer. Då vore det väl attan om Prins ska lyckas lura med de andra små killarna på äventyr. Kan säga att Prins såg lite brydd ut  !

Första dagen pojkarna gick tillsammans i hagen och jag såg fram emot lite häftiga bilder....

Häftigare än så här blev det inte..

  Hmmm, vem har bajsat här..

Oj, hjälp, vem är du...

Men du, lukta här. Vad kan det vara...

Vad gör du??

Grabb snack...

   Ska jag klia här eller...

Ja, det är mina små, men så coola killar!! 

Nu är det bara vinter hagen kvar. Ska byta i princip alla stolpar och skrapa bort lera framför grinden, vindskyddet ska in, tråden ska dras, men sen så!

Helgen består av jobb, jobb och lite mer jobb... Så det får bli till veckan.

Skriver

Kerstin

Visst har jag ett underbart vackert ponny gäng!!    Skryt!! Men ack så sant.

Historien började med att jag såg lilla söta Sockertoppen på annons, vem kunde motstå henne..

   Hulda  

Hon höjde ribban på mitt tänk ordentligt. När man haft en stjärna känns det svårt att byta ner sig.. I samma veva köpet av henne trädde i kraft så blev det även så att Curre blev våran. Tän så fina föl det skulle bli när barnen vuxit ur henne, då behövde jag ju inte sälja en så vacker ponny. Men ni vet ju alla hur den sagan slutade. För er som nyss klivit in i min blogg så får ni läsa bakåt. Orkar inte gå igenom det igen.

Innan Curre    kom hem till oss så råkade jag få ögonen på Sullivan, den gula 2-åriga hingsten, ponnyn jag aldrig fick när jag var liten!  

Älskade honom direkt, han är MIN och kommer så förbli. Att han inte kom förrän nu berodde på att han hade lite jobb att sköta först. I samma veva jag bestämde mig för Sullivan så hade jag fått ögonen på söta Walle, en c-ponny...

Vacker som en dag han med... Han skulle ju bli perfekt, något för barnen att växa i, ingen panik med hans utbildning och perfekt för våran lilla Frida att få rida och tävla fram tills barnen klarade av honom.

Secret, min ridhäst. Ett måste för mig att få träna lite och ev en tävling ibland som en bonus. Jag håller tummarna att det går vägen. Sydney, min fina Sydney. Jag måste välja och eftersom underbara Nina dök upp och allt klickade så var det inga problem, känner lite saknad efter våra mys stunder på kvällarna, men jag vet ju att hon nu myser med Nina så...

Och så dyker hon upp, Zabina. Prins motsvarighet fast i modell större, trygg, MYCKET välutbildad. Bättre ponny kan ingen få. Och så var det VI som fick äran att förvalta denna guldklimp. Bättre äan så kan det inte bli. Hon kommer att utbilda mina barn och sedan kommer de i sin tur att kunna rida de mindre utbildade ponnyerna på ett föredömligt sätt.

Hingstarna ska behållas som hingstar, de är båda fina med bra stam. Bägge har bra lynne och är fina att hantera. Om mina barn inte klarar av dem så löser jag det under resans gång.

3-års test, kvalitets och ungponny championat är det som hägrar. Jag är väl medveten om att jag har FINA och BRA ponnyer i stallet. Ingen är tänkt att säljas om inget oförutsett händer. Jag har barn som är lite allergiska, utvecklas det åt fel håll så kan jag naturligtvis inte behålla alla, likaså om de tappar intresset. Men det får ju tiden utvisa. Kan ju vara så att jag har hopptalanger i stallet och mina barn vill rida dressyr eller tvärt om, då måste man ju tänka om lite...

Hoppas jag rätat ut några frågetecken och missförstånd.

Skriver

Kerstin