Var inne och läste Carinas underbara blogg och hon skrev om lycka. Då kom jag som så många gånger ihåg mitt absolut bästa och lyckligaste hästminne.
Min älsklingsponny hade flyttat ner till södra Sverige med vår dåvarande ridskolechef (som ägde henne). Sorgen var obeskrivelig. Men så kom sommaren och ett glatt gäng åkte på ridläger till dennes nya anläggning. Jag hade bunkrat upp med en STOR morotspåse, måste ju vara säker på att "min" Tös kom till mig närjag ropade. Jag kom ut i den stora hagen och såg henne direkt, ropade hennes namn och hon tittade upp direkt. Stod still och stirrade på mig, ungefär som om hon sett ett spöke. Men så kom hon sakta mot mig, ökade på steglängden ju närmare hon kom, gnäggade lite svagt, mer som ett litet mullrande. Väl framme hos mig och den stora påsen med morötter, varav jag höll den största moroten i handen, så stoppade hon sitt vackra huvud mot min mig och där stod vi, jag gråtandes av glädje med ansiktet nertryckt mellan hennes öron och hon med sin mule tryckt mot min mage. Jag vet inte hur länge vi stod och bara snusade på varandra innan hon överhuvudtaget tittade åt morötterna. Men det är ett av de bästa ögonblicken jag någonsin haft med hästar. Lovar att förgylla detta inlägg med en bild under eftermiddagen. På denna otroligt vackra och absolut bästa ponny som gått på denna jord.
Vilket är ert bästa minne?? Häst eller inte, spelar ingen roll.
Skriver
Kerstin
*med tårar i ögonen*
Kerstin
16 februari 2011 20:27
Oooo ja!!
Camilla
16 februari 2011 19:10
Vad fint, måste vara drömmen för en hästtjej. :)
Tog ett tag innan jag kom på nåt minne när jag känt mig lycklig, min glädje kommer med måtta när den kommer.. :)
Men mina bästa minnen har nog varit när jag spelade teater. Var med på sommarspel på Alnö i många år, vi repade från januari och hade tre veckor med föreställningar på sommaren.
Och när man står på scenen, man känner spänningen överallt, vet exakt vad man ska göra och lever sig in i nån annan, och det är över 100 pers i publiken. Stunder av total närvaro, man lever bara här och nu.. Dom stunderna gjorde mig lycklig när jag tänkte på det hela året till nästa sommar. :)
http://parellikusken.blogg.se
Kerstin
16 februari 2011 19:41
Låter om ett både spännande och kul minne. Skaplig adrenalinkick att stå på scen!:)
Kerstin
17 februari 2011 09:37
Att en ridskoleponny skulle reagera på det sättet kändes och känns fortfarande ganska overkligt, men jag sa då och jag säger fortfarande att vi hade något speciellt. Detta tillfälle var ju verkligen ett bevis på detta. :) /Kram

Anna
17 februari 2011 09:59
Jag har för många hästminnen....Men jag kan berätta några få...
Comtesse: En häst som var ganska vild...Men med Roberts hjälp lyckades vi få henne ganska lugn och tävlingsbar;) Mitt minne från henne kommer när jag var 17 år och det var sista tävlingen för säsongen och hösten, en Msv B. Under hösten hade jag haft 4 fel som bästa resultat. Går in på banan och rider min runda och går felfritt!!! Kändes helt fantastiskt!! Vi var 3 till omhoppning och 4 placerade:)Så både jag och Robert insåg att hur jag än red skulle jag bli placerad;) Går in först och river ett hinder men gör en "bra" runda. När de andra kommer ut från omhoppningen visar det sig att de har MER fel än mig så jag vinner klassen:O Opppsss!! Yngsta ryttaren och yngsta hästen;) Kan säga att taket höll på att lyfta under prisutdelningen och det var absolut det HÄFTIGASTE jag någonsin varit med om i samband med en prisutdelning...och tårarna bara rann på mig;)
Wirbelwinds debut i Msv B där han gjorde sin första nolla var också riktigt häftig:D Känslan var enorm!!!
Första gången jag träffade och såg Tabasco var också en häftig och härlig känsla!! Han påminde så mycket om Wirbelwind att jag kände mig "hemma" på en gång:D Det sa på något sätt "klick";)
Mvh Anna & Tabasco:)
http://www.anaby.bloggplatsen.se
Kerstin
17 februari 2011 12:27
Härliga minnen!! Jag har naturligtvis många härliga tävlingsminnen och första piruetten!! Men just den här är så speciell, kanske för att det var en ridkoleponny och jag eg bara var en av alla andra ridskoleryttare, men vi hade något... Min första hästkärlek var hon ju oxå!!