Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ungdomar nu och inte är så intresserad av att hänga med sin mamma en lördagkväll       Jag vet att jag behöver återhämtning och har ändå blivit bättre på att se till att jag får det, så sakta, men säkert  så kanske jag är på väg åt rätt håll. 

Men jag tror inte det bara är jobb som jag överdriver med, har kommit på att börjar jag göra något som jag tycker är kul så kan jag liksom inte dra en gräns för vad som är nog. Ta bara när jag började riva ner en tapet här hemma i väntan på att fönsterputsmaskinen skulle laddas, det slutade med att jag rev bort tapeter, en vägg och lade nytt golv på hela nedervåningen, samt målade om. Kom på att jag gillade att ha gröna växter, poff sa det så hade jag fler än jag har plats för    Ja, finns fler exempel, men jag tänker också att det kanske är ett sundhetstecken när man själv märker att det hela tiden blir lite för mycket av allt. Så jag jobbar på det, försöker att tänka en gång till innan jag glatt svarar JA!! Eller ger mig in i olika projekt. 

Försöker fundera på vad det är som driver mig att hela tiden göra lite för mycket, att inte hitta balansen. Nån sade att jag flyr från något, men jag kan inte komma på vad det skulle vara, kanske skulle jag behöva prata med någon och bena ut vad det kan vara, för i längden är det ju inte bra, fast ändå mår jag ju bra, eller intalar jag mig bara det? Jag vet inte. 

Men mitt i allt det här så kan jag faktiskt ändå stanna upp och njuta av allt det vackra som finns runt oss, så det kan ju ändå inte vara så illa, vi är ju alla olika och det här är kanske bara helt enkelt den jag är.

En tidig morgon på träning med dottern och Prizma. 

Nu ska jag i alla fall ladda för lite jobb, så ha en riktigt trevlig kväll alla ni andra som njuter av ledig helg. 

 

Erika

3 februari 2020 20:05

Jag är likadan jag kan inte säga nej till extra jobb och att jobba heltid som jag gör sen ta extra pass på de klart de sliter som tusan.
Men jag försöker tänka att jag gör de en kort period sedan får det vara nog. 😊

Men de blir dom en drog man måste jobba mer o mer.
Men pengarna sitter ju fint.

http://erikapettersson.webblogg.se

Kerstin

10 februari 2020 12:38

Ja det är nog pengarna som är drogen, man vill ha mer av den varan. Det läskiga är att man vänjer sig fort med att ha dem.

Det här inlägget går inte att kommentera.

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...

Lite mer än halva året har gått och det är dax att uppdatera. Vintern och våren försvann i ett rasande tempo känns det som när jag tittar bakåt, men just då, när det va kallt och blött så tyckte jag det gick segt. Jag tycker jag är rätt bra på att få...