Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, vissa kan tänka sig betala en liten slant, andra inte. 

Att ha en häst, oavsett om du har den hemma på gården eller inhyrd så kostar det. Stallplats, strö, foder, tillskott, försäkring, skoningar, utrustning, vaccinationer mm mm. I snitt bir det ca 3000 kr/månad, beroende på vart i landet man bor och hur man har den installad, vilken typ av försäkring osv. Jag räknar så klart på det jag har och betalar för. Så om jag väljer att ha en medryttare på någon av våra hästar så är det den summan jag räknar på, för ja, jag tycker att medryttaren ska betala för att få rida, oavsett om den rider ut i naturen eller på ridbanan. Om jag däremot ber någon komma och rida ut med mig eller följa med på någon träning, så är ju det en helt annan sak. 
Varför ska man betala för att rida ut? Den frågan har jag fått. Tja, varför inte? Hästen har ju sina fasta kostnader oavsett om den rids på banan eller ute i skogen, skorna och utrustningen utsätts för slitage även då. Men vad ger det ryttaren? Ja förutom frisk luft och motion så har man en stund att bara finnas där med hästen och känna lugnet, eller njuta av vinden när man galopperar. Man får bra balans när man rider över stock och sten, man lär sig vart trollen bor och att de helt plötsligt kan hoppa fram bakom en sten och skrämma slag på hästen. Man lär sig rida. Så i mina ögon så är det nästan mer värt att få äran att rida ut hästen än att rida den i ridhuset, det är ju nu man märker vad man kan och inte kan när det gäller vårt älskade flyktdjur, hästen.

Vi har haft några medryttare, de har varit helt underbara, älskat häst och tagit fullt ansvar, ridit ut i ur och skur, mockat, burit hö och vatten, hoppat och trimmat och fått varit med på pay & jump eller annat som passat just dem. Men nu har de alla gått vidare till att skaffa egna ponnyer eller blivit medryttare på större ponny. Så av den anledningen så har jag börjar fundera om vi ska leta någon ny, men efter att ha skummat igenom diverse inlägg av de som söker medryttarhäst så vette fasen. Bilden de ger är att de ska ha hästen för träning och tävling, men vad ska då hästägaren ha hästen till? Ta vilodagen och uteritterna? Nej, ska vi ha en medryttare så ska den ha intresse för att rida ut hästen i skog och mark, älska att pyssla och göra sådant man kanske inte riktigt hinner med på ridskolan. Att vi sedan även låter medryttaren följa med till ridhus eller annat är en bonus och naturligtvis tycker vi det är jätte roligt och viktigt att ryttaren även kan rida hästen där på ett bra sätt, men att ha en medryttare som sätter det först är inte intressant och då finns det banne mig ingen annons som vi kan svara på.

Men som tur är så har vi många bra kontakter och ibland snubblar man helt enkelt bara över någon, så jag har en känsla av att det kommer att lösa sig även denna gång. Så jag lägger ner letandet och låter ödet har sin gång. 

Ha en fin dag!

 

Erika

31 januari 2020 20:43

Idag har folk alldeles för höga krav 😑
När jag sökte medryttare också var folk / ungdomar tacksamma för att få rida mer men klart idag ska alla träna o tävla osv.
Bättre med egen häst då ju. :/

Hoppas ni kan hitta en medryttare om ni ska leta efter någon. 😊

http://erikapettersson.webblogg.se

Kerstin

1 februari 2020 13:11

Jamen visst är det underligt hur det blivit. Jag va ju överlycklig bara jag fick göra i ordning en privathäst till hästägaren och när man sedan efter att ha gjort det i ett halvår fick skritta av hästen så va man ju i himlen :D
Jag tror det löser sig med medryttare, snubblade på en av mina gamla elever så hoppas hon gillar våra hästar :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...

Lite mer än halva året har gått och det är dax att uppdatera. Vintern och våren försvann i ett rasande tempo känns det som när jag tittar bakåt, men just då, när det va kallt och blött så tyckte jag det gick segt. Jag tycker jag är rätt bra på att få...