Stallrosen

Alla inlägg under augusti 2011

Av Kerstin - 31 augusti 2011 22:58

Så det kan bli!! Men jag kunde inte låta bli!! De var ju SÅ fina!! Precis vad jag ville ha!

Spanan in och håll med mig!!

       

Skriver

Kerstin 

Av Kerstin - 31 augusti 2011 22:47

En briard är ju konstant hungrig. Den har rå koll på maten och kollar gärna att det blir rätt..

Om man sätter sig lite närmare så har man ännu bättre koll..  Kanske bäst att hjälpa till lite...

Attans Eddie som ska ha först...    Äntligen jag...    Vänta, vänta....... Duktiga jag!

Skriver

Dexter

Av Kerstin - 31 augusti 2011 21:46

... Vilket oväder vi fick idag!! Sonen gick ut för att cykla, men kom in lika fort, han tyckte inte att det var någon bra idé att vara ute, jag fattade inget, någon sekund senare small det!! Och då snackar vi smäll!! Sedan kom regnet....

  OJ, vad det regnade...   Man kan nog säga att det vräkte ner..   Det övergick sedan i hagel...   Och jag som tvättat, Secrets regntäcke och det hängde på tork..   Blev vitt på gräsmattan av haglet, drivor av hagel på vissa ställen   Lättare översvämmning på gräsmattan...   Curre var inte allt för förtjust i vädret och glad när han fick komma in och få täcke på sig!   De andra 2 fuxarna tog det med ro och betade...

De blev också glada över att få slippa de hårda bollarna som kom från himlen. Så av den enkla anledningen så stod sonen och jag över ridningen idag. Dottern kom hem jätte förkyld, så vi får se hur det blir med morgondagens ridning. Jag kommer väl ut i alla fall.

Modemet gick åt skogen när åskan gick som värst och de bärbara telefonerna.

Nu ska jag göra lite nytta!

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 30 augusti 2011 22:02

Det gick bra med cykelturen. Hade turen att ha en snäll vän som mötte upp barnen vis kurvan och kollade att allt gick bra! Tur sådana underbara personer finns! I morgon blir det skolskjuts, som vanligt! Idag jobbade ju jag och det var orsaken till cykelturen.

Sonen ska rida i morgon, får se om vi rider tillsammans eller var och en för sig.

Ha det så bra!

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 30 augusti 2011 08:44

Usch och fy för att barnen växer... Idag ska de cykla hem från skolan, 5 km, inte långt, men smal grusväg de sista 2,5 km och så måste de över vägen mitt i en kurva som dessutom har ett litet backkrön åt ena hållet, där det är 70km/h och då kan ni ju bara tänka er vad snitt hastigheten ligger på.....    Så jag är bara LÄTT nervös... Dessutom glömde de mobilerna hemma. Hur ska jag överleva!!??

Annars ser det bra ut just nu, har lite glädjeämnen att se fram emot.

ET kommer på måndag igen för att korrigera Secret igen. Jag fick ju till lite igår, men lika bra att fixa det ordentligt.

Ska sälja min sadel då den är för vid för henne. Även när hon blir rundare över ryggen så blir den för vid för henne. Kanalen blir för bred och ligger för nära ryggraden tycker jag. Så vet ni någom som vill köpa en nästan ny svart flatback, är väldigt lite använd, har kanske ridit i den max 30 ggr. 17", vid i bommen, pris 2000,- + frakt så har jag en!

 

Ska även sälja Jacson sadeln, 15", vid, använd max 5 ggr. 700,- + frakt.

 

Ponny sadel.

Har även en äldre ponny sadel, svart, 15", x-vid som ska säljas, lite kantstött, men inget fel på bommen. 400,- + frakt.

Nej, nu ska jag ut med vovvar!!

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 29 augusti 2011 23:43

Dottern tog sin Prins på en skogstur närjag gick med hundarna i kväll. Hon var fin i rosa, han i blått och rosa. Gäller att matcha....

   

Nytt pannband idag. På fredag när det är dax för ridhuset ska det matchas med fina flätor och rosetter i manen.    Precis som det bör på en Prins.

  Silver och blått, med en "diamant" i mitten.

Blev en lite kortare tur idag, då mitt knä ballade ur lite tidigare idag. Nu känns det något bättre igen.

Pigg och glad liten shettis och lika busiga vovvar.

Hittade lite svampar, knappast ätliga, men rätt häftiga.

   

Hösten är så sakta på väg in, på de mörkaste platserna i skogen så faller de gula löven till marken...

 

En underbar kvällstur och en lika underbar kvälls himmel..

     

... avslutade vår promenad.

Ha det så bra!

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 29 augusti 2011 15:00

Trodde i min enfald att matte gett upp efter gårdagen. Men hon är attans tjurig min människa.

Tydligen så skulle det ridas idag med. Nya helskodda ridbyxor och ridstövlar dagen till ära.. Fattar ingen...

Eftersom nu matte ska tjura på så här så började jag redan i stallet med att blåsa och visa att ute var det nog läskigt.. Matte tittade på mig, knäppte loss mig och tog med mig ut för att kolla, attans, jag är ju inte ett dugg rädd för hundarna i hundgården, inte på nära håll ialla fall. Matte hoppade upp och jag fick en godis som jag inte riktigt tyckte om. Tänk, hon kan inte ens köpa rätt godis!? Hur svårt ska det vara?? Eftersom pojkarna stod i hagen och gnäggade på mig så tänkte inte jag lämna gården, det var mitt mål idag....   Tog inte många sekunder förrän matte lyckats övertala mig att gå... Nåväl, jag ska inte gå så långt i alla fall... Idag kändes det dock bättre i kroppen, kunde ta i nästan lika bra som efter ET varit här. Matte masserade ju igår och nu fick jag lite liniment på vissa ställen innan vi gick iväg. Så jag glömde av mig lite på vägen och vi traskade på. En stor fågel, kan ha varit ugglan som matte brukar se, svävade över oss ute på ängarna. Matte grymtade något om att om hon suttit på Sydney så hade hon kunnat sitta och titta på fågeln istället för att focusera på mig... Fattar inte vad hon menar, för min del fick hon gärna titta upp på fågeln..   Stigen tog slut vid en trasig bro sä där vände vi och när vi sedan kom till korsningen så vet jag inte riktigt vad som hände, för jag hade siktet inställt på hemvägen, men så märkte jag helt plötsligt att vi var på ängen som matte kallar för sin ridbana. HUR gick det till??   Jag visade tydligt att jag verkligen inte tänkte stanna kvar här, men hur jag än gjorde så hamnade jag ändå alltid åt "fel" håll. Ja ja, hon får väl som hon vill en stund då. Så gav hon äntligen upp och började gå mot utgången, jag tog sikte åt höger, matte åt vänster... Men nu skulle hon allt få se...       HUR gick nu det här till, vi går ju åt fel håll?? Jag VET att jag vände, sedan råkade det vara ett dike och en stog hög med sten mm så jag var tvungen att flytta mig lite och helt plötsligt så går jag dit matte ville?! Det är något skumt med det här... 

Vi travade lite på gräsvägen och matte tyckte jag kunde focuser lite mer framåt så jag inte vinglade så mycket. VADÅ, om hon kunde hålla balansen bättre så skulle jag inte vingla så det så!! Hon begriper inte så mycket min människa, man får ta det lite varligt..

Så äntligen fick jag gå hem, tänkte göra ett litet bus, men råkade i min iver snava över några rötter som låg på stigen... Jag saknar Skåne, plattheten... 

Hemma i stallet lät jag matte pyssla med mina bakben utan trams idag, måste försöka komma på hur jag ska takla min människa, hon är så full av hyss...


Nu ska jag skutta ut till min lilla kille i hagen, ha det bra!

(Tips på hur jag ska få ordning på matte mottages tacksamt.)

Skriver

Talinums Secret

Av Kerstin - 28 augusti 2011 21:20

Min människa har varit lite frånvarande några dagar nu, men idag tog jag med mig henne på en ridtur. Jag hade inte tänkt gå så långt, men min rödhåriga människa och jag var inte riktigt överrens där. Dels var hon lite ledsen över att jag inte skrittad på lika bra som efter ET varit här, men samtidigt så visste hon ju att det går tillbaka så här i början.     Och dels var hon lite trött eftersom hon sovit lite och jobbat mycket. Så idag var ju en enkel dag att få som jag ville  Men då hade jag nog inte räknat med att matte, förutom att hon är lätt rödhårig även är halv finne... Jag stannade vänligt men bestämt i en liten nedförsbacke. När sedan matte puttade på mig med sina korvstumpar till ben, så vände jag och skulle busa lite, men råkade fastna med bakbenen i en björk som låg där bland buskarna. Detta lilla missöde gjorde ju att jag i rena förskräckelsen gick en bit till som matte ville. Men sedan var det tvärstopp!!! Nu skulle jag verkligen visa vem som bestämde...   Massor med mygg, matte hade någon björkkvist som hon satt helt lugnt och viftade med där uppe, medans min ädla kropp blev anfallen av dessa blodätande monsterna. Det var väldigt svårt att stå still. Men jag kämpade.. Men så helt plötsligt så började matte flamsa runt där uppe på hästryggen, hon viftade med armar och ben, knackade mig i magen med hälarna, petade mig på rumpan med spöt, vifftade med tyglarna, petade mig i öronen med spöt, "nöp" mig i svansroten med händerna. Väldigt irriterande kan jag lova, jag tog några steg framåt och matte blev helt still. Jag stannade, hon började, jag gick igen och hon satt helt still. Jag saktade ner hon började, jag gick på och hon satt helt still och klappade mig på halsen. Jag tittade mig omkring, skönt ingen som såg något.. Vi promenerade på lite och så vände matte äntligen hemåt!! På den steniga stigen ville jag ila på lite, men fick ju naturligtvis inte det.   Börjar bli less på att inte få göra som jag vill så jag började lätta lite fram. Då svängde matte runt mig och jag lyckades för andra gången på denna tur trassla in bakbenen i ett litet träd som låg på marken!!! Vad är det för skog här i Norrland!!!?? Fick ju ge mig en stund, men sedan kom jag på att lite luftspång hade jag nog inte visat matte att jag kunde!    Men då lyckades hon parera så jag hoppade rakt in i en gran. Ett nytt skrapsår i min panna uppstod, suck... Matte sa något om att jag skulle passa mig annars kunde jag få bli smörgåsmat. Jag har inte en aning om vad det är, men mat bruker ju vara ok... Skrittade  ialla fall på lång tygel ända tills vi kom ner till sista korsningen innan stallet. Där är jag helt säker på att jag såg MINST 10 björnar, komma emot oss, kan ha varit 15 lodjur eller några älgtjurar. Blev lite osäker, när matte förklarade för mig att hon inte såg något. Det var lite svårt för mig eftersom jag lyckats hoppa in med huvudet i en gran igen.   När jag väl lyckat krångla mig ut ur den så var jag ju tvungen att hitta något att vara rädd för så inte matte tror jag ser i syner. Jag kollad mig hastigt omkring och såg den torra grankvisten som låg på stigen, SUPER läskig....    Lyckades åla mig förbi den och sedan gick jag lugnt hem... Jobbig tur... Hemma i stallet så fick jag lite lätt massage på de ställen ET sagt, jag visade matte vad jag tycket om det, men efter ett tag så var det rätt skönt. Matte skulle tvätta bakbenen på mig också eftersom de var så leriga och jag har ju lite mugg kvar än. Jag tyckte hon hade för kallt vatten eller nåt, vevade på med bakbenet för att visa exakt hur långa ben jag har. Gissa vad den lilla människan gör då?? Hon KNUFFAR mig lite så jag lyckas sparka mig själv på andra bakbenet istället, det var väl inte snällt, man får inte knuffas! Då tar jag fram mitt hemliga vapen!!   Den hårt piskande svansen!! He he!! Men vad händer?? Matte knyter upp den, så när jag viftar med den så slår ju knuten mig istället!! Aj aj!!

Jag vet inte om jag verkligen gillar min nya matte.... Ska sova på saken.

Natt i natt!

Skriver

Talinums Secret

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9 10 11 12 13 14
15 16
17
18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skapa flashcards