Under någon av alla storm nätter vi haft under hösten och vintern så blåste en STOR gran ner i min sommarhage.

Stor gran tvärs över tråden...

Jag var lite osäker på vilkens mark den stod på, så jag blev glad när grannen behagade dyka upp och jag kunde gå över och fråga om de eller jag skulle ta bort den. Tydligen var det min gran.. Som sambon sa, hade det varit 14 granar hade det varit deras... Nog om det... Bra att veta sa jag, så det inte blir något tjafs efter jag tagit bort den sa jag och önskade glad påsk och vände mig om för att gå. "Hur menade jag nu", undrade grannen. Vi pratade på om det, en gammal otrevlig historia som jag eg inte orkar älta igen, men kort så blev vi anklagade för diverse saker av vår granne, beträtt hans ägor, stulit matjord (behövs ju verkligen med en hel kasa att tillgå), även hot var inblanda och vi var till slut tvugna att prata med polisen för att allt skulle ta slut. Jag mår fruktansvärt dåligt av det så jag försökte släta över med att allt var ju utrett och klart så vi ska inte älta i det något mer nu. Nej det hade jag ju rätt i, svarade granne, MEN var det inte konstigt att saker som alltid funnits helt plötsligt bara försvann??!! Jo, visst sa jag, det är ju obehagligt. Ja, svarde grannen, för nu var det så att en stor sten hade försvunnit ifrån hagen som låg bredvid vår gård, var inte det konstigt?? Men, sa grannen, jag säger ju inte att ni tagit den.. Jag kände hur jag bara stirrade på grannen och hur hakan for i backen, men så stammade jag fram; "En sten????" Ja, sa grannen och stirrade mig in i ögonen, en stor grå sten som alltid stått där... Vid det här laget visst jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Grannen fortsatte; "Sedan har det ju försvunnit en stor gryta som vi hade uppe i skogen." Jag stirrade frågande. Grannen; "Jag säger inte att ni har tagit den, men den har stått där sedan jag var liten." (alltså MINST 30 år). Jag stirrade... Kände hur jag kippade efter andan och utbrast... "Skogen har blivit avverkad 2 ggr, det kryllar av rävar mm, saker som legat still i skogen har en tendens att försvinna ner i mossan mm, naturen tar över.. Grannen tittade förvånat på mig och utbrister, "Ja, så kan det ju faktist vara." Ja sa jag, jag har plockat glas och plåtburkar, samt dragit bort meter vis med taggtråd ifrån stigarna för att inga djur ska göra sig illa, det KAN ju hända att det finns fler än jag som är rädda om naturen och tar rätt på sådant som inte hör hemma där. Grannen stirrade stint på mig, "Jasså, du har tagit bort taggtråd." Ja, svarade jag, taggtråd som låg överväxt bredvid en stig. "Jaha, ja så kan det ju också vara. Men den där stenen har ALLTID stått där." Ja sa jag och när skogsmaskinerna var här så fixade jag han till så att maskiner och timmer skulle få plats. "Nja, sa grannen, det var före det." Jag kände att det här var lite för mycket för mig så jag önskade en riktigt Glad Påsk och drog hemöver. Berättade för sambon om samtalet och även han stirrade frågande på mig; "En sten???" "Vilken sten??"

Vad ska man göra? Skratta eller gråta? Av erfarenhet så vet jag att folk som är så här är inte att leka med... Herregud, ska vi behöva filma och dokumentera allt vi gör på vår gård för att slippa bli anklagad?! 

Att grannens far, suttit bakom en gran och spanat på oss, är det normalt??? Nä, skulle inte tro det... Att denne smygit runt i skogen längs vår tomtgräns och "jobbat", skumt?? Mycket, så här i efterhand...

Skratta eller gråta, det är frågan...

Kram 

Kerstin