Solen skiner, det är -7 grader ute, blir en härlig dag. Dexter funderar, han är som en skugga nu, jag får inte ens gå på toa själv, han lägger sig vid fötterna på mig så fort jag sätter mig. Han blev så glad när jag öppnade bilen, han som inte gillar att åka bil, men han trodde väl att Pepzi var där. Han var ju där igår... Vet att vi överlever även denna förslust, men än sörjer vi.

En glad nyhet som vi fick igår är att vi ska få ett nytt köksbord, vårat har ju spruckit. Vi är de enda som fått igenom en reklamation på dessa bord.

Idag blir det nog till att hämta spån hos grannen eller kanske till och med 2 av dem.. Få se vad som hinns med. Tinar det upp lite över dagen så blir det väl en tur med pållarna oxå. Ska dra lite päls påden minsta lurven idag, jösses vad han fäller!!

Men snart är det sommar (hoppas jag) och då blir även han korthårig och fin. Ska fixa fötterna på honom också och ringa hovis.. Verkar som om jag har det jag gör idag.

Skriver

Kerstin

 

Marie

29 mars 2011 09:13

Tänker på Er!

http://stallbrannebo.blogg.se

 

Anneli Johansson

29 mars 2011 09:55

klart att ni sörjer, de tar sin tid

http://www.stallekekullen.blogg.se

 

Mia

29 mars 2011 11:28

SV: Min skimmel har inte heller den färgen hon ska ha. Hennes bakben och svans är dessutom ner bajsade så jag måste nog ta mej lite tid och stopa in den damen i dushen:)

http://miawetterstrom.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...