Lite gråmulet väder till att börja med. En snorig tös och en troligast febrig son. Jag tempar sällan eller aldrig, går på känsla, knasig mamma som jag är. Inte får de alvedon eller något annat febernedsättande heller när de är sjuka. Anser att skiten ska ur kroppen, äter man en massa tabletter så ligger det kvar och de blir sjuk igen. Själv har jag inte heller ätit så mycket tabletter innan min migrän kom, nu knaprar jag i mig ett paket Ipren eller vad det nu kan vara per månad. Fast nu var det, peppar, peppar, väldigt länge sedan jag hade migrän, tror det gått 3 månader nu. Har haft känningar, men det har aldrig brytit ut helt. Så nu försöker jag komma på vad jag gör nu som gjort att den håller dig borta.. Alltid något att fundera på.

Efter jobbet bär det iväg till bästa gudmor (dotterns och Dexters) för lite tårta, hon fyllde år i onsdags, men då körde ju jag dubbelskift, så vi hann inte dit.

En vecka kvar till påsklovet, jag tror jag längtar mer än barnen. Har bara några pass inplanerade i påskhelgen och helgen innan skolstart, men resten av veckan är jag ledig, sambon också, ska bli ljuvligt!! Hoppas jag på vackert väder så jag kan rida och fota i massor!!

Skulle köpa "mitt" nya schabrak med tillhörande lindor igår (är ju 10% på Hööks) och så var "mina" lindor slut!! Ahhhh!! Ja, ja, de kommer in igen så... Får väl börja med schabraket..

Nu ska jag speeda på lite, men jag önskar er alla en underbar dag och undra vad ni ska göra idag?

Skriver

Kerstin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...