Den 28/3-11, somnade vår vackra Pepzi in.

Det är ca 5 månader sedan, tänk vad tiden går och vad mycket som hinner hända.

Vackraste lilla vovven. Livet går konstigt nog vidare, med fortsatt glädje och sorg. Man glömmer inte, men man tänker kanske inte lika ofta på dem allt eftersom tiden går. Vardagen tar sin plats. Men plötsligt så kommer det över en och sorgen griper tag igen.

Vi har haft 5 tuffa och sorgsna månader, som började med Pepzi och förhoppningsvis slutade med katten Zwinto. Men i all sorg och bedrövelse så har vi även haft stora som små saker att glädjas över.

Största glädjen och sorgen är/var lilla söta Sockertoppen Hulda.

R.I.P

Rent krasst så kan man säga att sånt är livet. Livet består av motgångar precis som det består av glädjeämnen. Det gäller att se det som är bra i sorgen, att skapa sig glädje. Jag kan inte förstå, förklara eller försvara allt hemskt som händer ute i världen, eller enstaka människor. Men om man vill att livet ska gå vidare, om man vill le igen så gäller det att man öppnar sina sinnen och vågar ta emot det fina som finns därute. Att man vågar vända upp ansiktet mot solen och njuta av dess strålar, de inte bara värmer, de fyller dig med energi, energi som hjälper till att bearbeta sorgen, energi som får dig att orka ännu en dag, energi som orkar stötta, hjälpa och ge energi till de som behöver.

Jag vet att det finns många fler än vi som genomgår olika tragedier där ute i världen och till alla er ger jag en bamse kram och ber er att sända den vidare, ge styrka till dem som behöver det.

Kram på er!!

Från

Kerstin 

 

Sarah

3 september 2011 09:03

Kram!

http://chanellie.bloggplatsen.se

 

Lina Jonsson

3 september 2011 09:54

fin blogg följa varandr apå bloglovin ? :D

http://www.ryttareochhast.blogg.se

 

Spanaren

3 september 2011 13:10

För några timmar sedan så rann mina tårar då jag satte in min farväldikt till Odi plus en bild av honom i hundsajten.
Massor av fina minnen är kvar ... som tur är :-)

Jag tror att det är ett plus att kunna prata även om sorgen för då bearbetas den på ett rätt sätt.

R.I.P till dina vackra djur som har vandrat vidare.

Tack för fin text/ kram

http://spanaren.bloggplatsen.se

 

Erika

3 september 2011 13:27

Man får försöka leva vidare med dom fina minnerna man har kvar. :)

http://eriikapettersson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...