Nina

10 januari 2012 10:20

Ja, du har verkligen rätt. Det är mycket att tänka på egentligen. Tack och lov är ju Hanse väldigt involverad i det här med våra hästar och Minou är ju ganska stor nu, så jag hoppas att de klarar av att genomföra en försäljning på ett bra vis.
Vi har tecknat livförsäkringar, så vi ska ha det drägligt om någon av oss dör. Sedan har man ju försäkringar genom jobbet också, så ekonomiskt ska vi nog klara oss. Vi kanske inte kan bo kvar här förstås, men då har vi i alla fall möjlighet att skaffa ett lite mindre ställe.
Men usch, sånt här är verkligen inte roligt att tänka på!

Erika

10 januari 2012 10:33

Usch, inget skoj o tänka på.
Alla papper vet pappa vart dom är.
Och tror dom skulle klara av att sälja Raski eller be om hjälp från mitt stall om något händer mig.

Har oxå tecknat en försäkring på mig.
Så dom får ut en livförsäkring, så har de tecknat allt hos IF. :)

Men det är inget man vill tänka på.
Men vettigt o ha de klart, om något händer..

SV:
Nej, har ju inte så nära till stallet. ;)
Så idag blir en tuff dag, men vad gör man inte för att alla djuren ska få de dom behöver.

Har ca 2 mil dit.
Så med buss tar de ju ca 25-30 minuter.
Och väntetiden med o stå o vänta, sammanlagt 45 min från att man går från dörren hemma, tills man är i sttallet.

Men var tvungen o åka hem efter utsläppet då vovven hemma inte skulle klara sig så många timmar om jag skulle rida o allt på morgonen.

Så får åka i eftermiddag o rida med en kompis. :)
Så får lillsyrran ta hand om vovven efter skolan. :)

Det är bara denna vecka som är körig.
Sen är förhoppningsvis pappa hemma från sin semester, och då kan han hjälpa till med vovven då han är har nära hem från jobbet. :)

Anneli Johansson - bloggtävling hos mig

10 januari 2012 10:57

ja detta ska ju också tänkas på. jag har inte skrivit nåt, de vill man ju inte tänka på lixom. men alltid sagt till mina föräldrar att Atigas inte får säljas, pappa skulle fixa med lite hjälp de vet ja 2 gubbar ihop :)

Malin

10 januari 2012 12:57

Men så viktigt att fundera på även om det är något som man inte vill planera för. Vet vilket strul det blev när mamma gick bort med alla papper, försäkringar mm. För att inte nämna alla saker som familjen kan bli ovänner om....det är inte kul. Ett litet papper kan vara värt så otroligt mycket, även om det kanske inte är "lagligt rätt" så är det iaf en önskan från dig om hur saker och ting ska delas upp eller en guidning åt rätt håll när man står kvar ensam. Bra intiativ av dig och något för mig att fundera på. Jag försöker i den mån det går ha alla försäkringar på ett och samma bolag för att underlätta dels för mig men sen för de andra.

marianne

10 januari 2012 16:25

När Brigade levde fick jag alla runt mej att lova att avliva honom om olyckan skulle vara framme och nå´t skulle hända så jag inte skulle kunna ta hand om honom längre, jag hade lovat honom att han aldrig skulle behöva byta ägare och det fick de andra helt enkelt acceptera. Nu när jag har Ava känner jag inte likadant, hon skulle inte lida så mycket av att byta ägare, Janne och Maria skulle fixa det bästa för henne, angående det andra så har jag berättat hur jag vill ha begravning och så, sen är det ju upp till barnen att komma överens om dom ska göra mej till viljes eller inte. Man kan ju ändå inte bestämma, min syster gick tvärtemot vår pappas vilja, hans önskan negligerade hon.

Mia

10 januari 2012 20:03

Absolut jätte viktigt. Har själv funderat en del på sånna saker, och har pratat lite med sambon om det. Vart jag vill att hästarna ska komma med mera. Kanske kan kännas lite lättare för honom vid en svår situation.

Camilla- Skona hunden mot stress, tramp & trängsel

10 januari 2012 22:14

Jätteviktiga tankar, jobbiga tankar också.

Sv: Jo jag tror att jag på senare tid börjat utveckla ett litet problem med kraven på mig själv för att jag vet hur mycket jag måste bättra mig för att kunna ta tillvara på Toscas talang och vad jag måste prestera för att folk ska sluta tycka att jag köpt en häst som jag inte klarar av att rida. Jag har öron att höra vad de säger om mig.
Och jag vill så gärna ta mig framåt och lära mig mer, och jag blir så ofantligt frustrerad över att jag inte kan mer och att jag inte lär mig eller utvecklas i knappt styrfart.