Idag for vi och hälsade på den här sötisen. Mamman till den är halvsyster till New Dawn. Ett litet hingstföl blev resultatet av en tjuvbetäckning för snart 12 månader sedan. Lång öron har han så han kommer att bli en klok kille.
Här går jag och börjar bli riktigt fölsjuk. Jag var bombis på att vi skulle ha en liten fölis här, senaast till helgen som nyss passerat. Yanni har aldrig gått tiden ut och de två senaste fölen har kommit 13 resp 16 dagar för tidigt. Det var hingstföl, så nu börjar jag tro på allvar att det är ett stoföl i magen på henne och att hon bara får någon vecka för tidigt, om ens det. Ja, ja den som lever får se...
sv: De går ju inte beskriva hur de kändes och vilken rädsla man fick när man såg detta och man inte kunde hjälpa sin bästa vän.
Utan man fick bara stå där o försöka lugna honom, och alla ringde runt till veterinär, 112 osv.
Usch .. Jag var totalt borta och bara tjöt som en gris och min kompis som var med var helt förstöd.
Vi har pratat nu på morgonen för ingen av oss kunde sova så vi har pratat i telefon för ingen av oss mår bra. detta kommer ta tid, men alla säger att vi ska prata om de och åter igen prata om de så kommer de släppa.
Men kan ju inte sluta gråta de tar inte slut. Åh sen att man bara, vad gjorde vi för fel, vad kunde vi gjort annorlunda m.m
Vi gjorde ju allt rätt enligt oss, polis, veterinär m.m Vi hade allt stängt han har ju sparkat upp luckan själv. :(
Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...
Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...
Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...
Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...
Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...
Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.