Direktlänk till inlägg 2 januari 2013
...eller bryt ihop.. Vilken typ är ni? Jag är nog mer bit ihop människan. Bryter jag ihop så gör jag det ensam och utan att någon ser det. Jag har insett att jag tar på mig för mycket. Då menar jag inte jobb eller så, utan rent allmänt, svårt att förklara, men om något händer så lyckas jag (med lite hjälp förr) få det till att det är mitt fel och har jag orsakat en sak så ska jag ju naturligtvis åtgärda det. Men allt kan ju knappast vara mitt fel.. Eller?? Just nu känner jag nog mer en maktlöshet. Hinner inte fixa inne eftersom jag måste jobba ute. Fixar jag inne hinner jag inte jobba ute.. Jag har ont i hela kroppen och känner för att bara ge upp allt. Men det är ju dagens känslor, kanske känns det bättre i morgon. Hundarna följde med barnen till deras pappa nu i några dagar. Bara det gör att jag kommer hinna mer. Skottade fram kasa i dag och fixade hö så jag har klart tills i på morgonen iaf, får ta resten när jag vaknar. Traktorn står på laddning och jag hoppas att den tänker samarbeta i morgon. Hade ett snack med barnen om förändringar som kommer att ske. De tog det bra, jag tar det hårdare, vilket egentligen bara tyder på att deras intresse för djuren inte är så starkt ändå. Jag vet inte om jag gör rätt eller fel, men något måste jag göra. Ingen idé att ni frågar eller spekulerar i vad jag har i tankarna, eftersom inget är klart ännu. Jag är inte ens säker på VAD eller OM jag ska göra något. Jag vet bara att något måste göras.
En intressant iaktagelse jag gjort sista tiden ang Hero är att mkt av hans "stress" hänger ihop med mat. Nu har höbollen i hagen varit slut några dagar och jag har pga snön inte kunnat ta hem någon ny, så jag har istället portionerat ut mat. Han går direkt upp i varv, trots att han får det han behöver i mängd. Intressant, tycker jag iaf. Men i morgon kan han andas ut igen, för då hoppas jag vi kan få in en boll ihagen igen. Jag har sett det förut, men inte kopplat ihop det. Ändå står han verkligen inte och äter hela dagarna, men något är det som ger honom ett lugn att stå där med höbollen.
Nåväl, dagen har förflutit utan större skador på varken mig eller min omgivning. Benet mår bra, gör ont när jag tar på såret, men jag överlever. Nacken ömmar, men det är mer som en muskelknut som skulle må bra av lite massage eller så nu.
Funderar på om jag skulle sammanställa året som gått, kanske de 2 senaste åren... Som jag kommenterade på en blogg; "antingen så bryter jag ihop helt när jag tvingas återuppleva allt igen, eller så ser jag hur stark jag varit som tagit mig igenom allt". Så illa är det nog inte, mycket bra har ju hänt mig också, men glädjen har ju försvunnit fort eftersom det oftast hänt något tråkigt samtidigt.
Men nu ser jag framåt, välkommen 2013, nu gör vi det bästa av det!
Kram och ursäkta för allt gnäll!
Kerstin
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 | 6 | ||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 | 22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 |
||||||
|