Lite positiva saker, för jag skulle ju ta mig i kragen!   

På fredag ville jag rida, oj vad jag ville, men det var grått och dimmigt ute och timmerbilarna körde skyttetrafik. Kändes inte som om det var läge att ge sig ut på vägen då... Deppade ihop lite när jag kom hem från hundpromenaden, men så från ingenstans så kom energin... Pysslade och donade lite innan ungarna kom från skolan, tog lite mellis med dem och sedan ställde jag mig och planterade om mina växter?! Och när hände det senast!? Torkade ur kylskåpet och slängde mat som kändes lite "tveksam", dammsög och rensade en skänk som står i köket, slängde en massa skräp som jag av någon konstig anledning flyttat runt huset innan. Klippte klorna på hundarna och började borsta dem (det kommer att ta lite tid..), friserade Eddie runt tassarna och klippte rent under dem så inte snön skulle fastna. Ungarna for till sin pappa, hundarna följde med och jag fortsatte plocka lite både inne och ute i stallet. Kände mig rätt nöjd! 

Idag, lördag, sov jag till kl. 15.00 Pigg och utvilad efter nattens jobb så fixade jag kaffe och macka. Kaffet smakade ljuvligt i den väldigt rena och fina perkulatorn! Den fick sig en omgång även den igår.   Solen sken och Hero stod vid grinden och jag tror han ropade på mig. På med ridkläder och ut i stallet, fixade och donade, har svårt att göra sådant efter ridturen, vill att allt ska vara klart. Solen gick ner och fram kom månen och lyste upp. Så på med sadeln och de få reflexer jag hittade, visade sig nämligen att jag har trippel uppsättning med reflexer till ponnyerna och inget till Hero. Lyckades iaf hitta ett par benskydd med reflexpiping på, fick på 4 benreflexer med lite finurlighet, ländtäcke på, även det med reflexpiping och ett reflexmärke på ena sidan, mina shortchaps har även de reflexpiping. Kan väl inte säga att jag skulle släppa iväg någon unge ut på vägen med så lite reflexer, men jag borde ju klar det, tänkte jag, man får ju planera lite... Ut på vägen och in i skogen, månen lyste verkligen upp, det var härligt att rida!! Skrittade en bra bit in i skogen innan underlaget blev lite tveksamt och vi vände. Ute på vägen igen så mötte vi 3 bilar utan problem, vi stod på en infart helt lugnt när 2 passerade, den 3:e stannade faktiskt och då var det inga problem. Travade fram och tillbaka som vi brukar nu för tiden och han har verkligen "landat" i form och takt/tempo. Nu kan jag även ändra honom, flytta några steg, be om några steg i en öppna, länga steget både i skritten och traven några få steg utan att han faller isär eller ilar iväg. Det är stort för oss. Han sätter oftast igång bra, slarvar jag, slarvar han, vilket inte är mer än rätt. Det är en helt annan häst jag rider nu än innan vilan. Så nu längtar jag verkligen till att få börja galoppera honom, men det är bra att det är lite halt och så nu, så hinner vi båda bygga upp oss innan nästa gångart ska formas. Men en ridbana vore verkligen kul, så jag fick se om jag bara lurar mig själv eller om vi kommit en bit på VÅR väg. Och jag är nöjd med det. Ett steg åt VÅRT håll.

Ha en bra kväll!!

Kerstin

 

Cicci

17 februari 2013 08:51

Oj :D härligt ... Det är va som kallas - vända negativ energi till något bra istället :)

Då fick du en massa gjort :D o sömnen... Jag antar att du behövde sova ut o ladda batteriet :D

Hoppas på att det håller sig ...

Härligt avslut .. Är så man nästan tjoar till av glädje :D
Kram C

http://www.bonnaliv.bloggplatsen.se

 

marianne

17 februari 2013 10:29

oj vad härligt det låter med sån energi :) Jag blir riktigt avis...tänk att orka med att tom putsa på perkulatorn...Och vilken ridtur sen...underbart, snart är det vår och då rider du väl i hagen om jag inte minns fel?
Att stoppa nå´t i munnen när man är ledsen,orolig eller mår dåligt av annat, det är nog inte ovanligt, det sitter ju inrotat sen vi var bebisar....in med nappen så blir det bra ;)
men du kommer igen, det gör du....jag har ju inte heller haft några resultat att skryta med, men det är bara att kämpa på, två steg fram och ett bak...

Sv: jag behöver nog någon som passar mej och bråkar ;)
Den där hunden ja, jag struntar i hur hon gör, bara så himla tråkigt med en människa som man pratar med och vars dotter varit här mycket och ridit (Pale) och sen inte kunna erkänna att det hände ett missöde pga av att hon inte hade uppsikt över sina hundar. Men det är ju inte första gången man blir bessviken på "vänner" som inte vill göra rätt för sej.

kram

http://marresmams.blogg.se

 

Jessica

18 februari 2013 01:07

Åååååh, vad jag saknar månskensritter...

Tänk om kropp-eländet & hjärnan kunde vara på samma nivå,
då vore ritter i månskenet inte så svårt att uppnå.

He-he-he, vilken poet man är va... ;)

Lycka är iallafall att uppleva häst!! <3

http://stall-apricot.zmn.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...