Tja, inte blev det någon dans runt stången idag. Man kan nog säga att det blev en ganska vanlig dag, fast i ett lugnare tempo. I natt har det verkligen vräkt ner regn och förmiddagen var kvav och ömsom mörka moln och ömsom ljust och fint. Ingen idé att ens tänka på att åka på firande.

Sonen ville rida, dottern var lite mer tveksam, sist hon red var Hulda lite pigg och slängde mkt med huvudet när hon skulle bromsa. Till det finns flera olika orsaker, dels är hon ung, håller på att byta tänder, mycket kusar i luften och att dottern inte är tillräckligt stadig och mjuk i sina förhållningar. Inga konstigheter med andra ord. Men eftersom detta är lite ovant så tyckte hon att det blev lite läskigt. Men jag lovade att gå brevid och hålla koll på dem så då ville hon följa med. Så kom jag på att vi bara hade en sadel!! Den jag köpte var ju för smal för både Prins och Hulda. men eftersom Prins rasade i vikt när han var sjuk så prövade jag sadeln på honom och se där... Det gick!! Jag tycker fortfarande att den är ngt smal, men den låg faktiskt helt still hela turen, inget rugg på ryggen så den kanske kan fungera när nöden kräver.. Sedan är ju det en 15" vilket eg är lite långt på honom, men ibland så...

  Sådär, glada barn är redo!

Och, nej, sadeln glider inte bak på Hulda, men eftersom hon slänger lite med huvudet så tänkte jag pröva med martingal och det enda jag hade var den som sitter på förbygeln, lite stor den med (ponny storlek). Sedan är man ju gammal ridfröken så det där med att luras är man ju bra på... Tog med ett grimmskaft och sa att jag skulle sätta på det så fort vi kom ut från den steniga stigen... Vem tror jag gjorde det?!    Eftersom jag vet att när de rider tillsammans så pratar de i ett och vem hinner tänka på rädsla då...

Vi började med trygga Prins först i ledet..  Men vad är det som händer där i buskarna???    Vips, så spatserade lilla Hulda först...

  Men hallå, hur ska du ha det??

Kolla vad bra det går...

  Puss på dig...

Nu går vi igen..

  Men vad händer nu?? De rider före oss... Bara sådär, utan att ens tänka på det..  

  Då är det bäst vi sätter fart Prins, spring, jag är redo.....     

  Ja, ja, han går ju så fort att pannluggen flyger så det får väl vara nog..

Avslappnade och fina, sonen kollar efter jag vet inte vad och dottern kliar myggbett..

  2 virvlar i pannan = nervös och opålitlig... Nä... tror jag inte på..

Vi tog vägen hem och även det gick strålande, trots att vi passerade andra hästar i hagar och att dotter och jag stannade för att prata med en granne och Prins med son fortsatte gå, så stod lilla Hulda lugnt kvar med oss.

  Hoppas på fler sådana här dagar..

Jag antar att sonen också gör det, för nu vill han också ha en ny ponny...

Nästa utmaning, innan jag sitter upp och rider med dem är att jag ska lura upp sambon på Sydney och jag följer med till fots, bara för att kolla läget och funkar allt bra då så anser jag att vi kan rida ut tillsammans. Vad tror ni om det?!

Hoppas ni också fick några fina midsommar minnen! Jag känner att det här var precis vad vi behövde ialla fall!

Tusen tack för alla fina tankar och ord ni sänt oss!

Om jag missat att kommentera någon så ber jag verkligen om ursäkt.

Våran lilla Frida skrev så vackert i sin blogg, värt att läsa.

Skriver

Kerstin

 

Frida

24 juni 2011 22:37

Ingen speciell midsommar för mig inte, det gamla vanliga med släkten! Men inte helt fel det heller, mycket skratt blev det!! Roligt att det blev en sån fin midsommar för er, ni förtjänade ju det om någon :)
Lilla Hulda och lilla prins, vad söta de är!

http://litenryttare.blogg.se

 

Nina

25 juni 2011 08:09

En vanlig dag fast i lugnare tempo är inte dumt det heller :)
Härligt att barnen kunde få rida ut tillsammans, att ni fortfarande har två hästar som de kan rida. För det är ju alltid kul att kunna rida ihop om man har lust med det.
Sv: Vi har inte riktigt bestämt oss för namnet ännu på Prinsessan, fast just nu kallar vi henne Sunny, så det blir nog det i alla fall. Men hon kommer nog att fortsätta att vara en liten prinsessa för oss också.....även om vi inte kommer att kalla henne det.

http://stallskogalund.blogg.se

 

Spanaren

25 juni 2011 09:48

Bilderna andas "kärlek" ... tack :-)
/kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

25 juni 2011 22:31

åh, tack själv! :)
Kram

 

Kini

25 juni 2011 11:14

Lugn midsommar här med. Vad roligt att jag hittat er igen. Har haft beslutsångest om vart jag skulle fortsätta blogga så jag tappade bort massor med gamla zoominvänner. Men nu kommer jag stanna på min nuvarande blogg :)
Vad fin nya ponnyn är...

http://www.karitzakum.blogspot.com

 

Camilla

25 juni 2011 12:44

Härligt värre hos er även utan firande! Ser lugnt och stabilt ut och varken ryttare eller ponnysar ser speciellt bekymrade ut :)

Tosca= två virvlar.... Ny bebisen= fux med två virvlar.... :/

http://camillahastskotare.blogg.se

 

Marie

25 juni 2011 13:42

Härlig dag trots att det inte firades.... samma här.
Alla ungponnysar har slängt med huvudet hos oss och jag sätter på "snodd" då får de slåss med sig själva en stund. Quest har varit värst och det försvann nästan helt på 3 gånger.

http://stallbrannebo.blogg.se

 

Erika

25 juni 2011 20:25

Aw så mysigt o ha en hel familj som rider då. :)
Så söta bilder.

http://eriikapettersson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...