stallrosen

Inlägg publicerade under kategorin Sockertoppen

Av Kerstin - Tisdag 4 juli 08:06

Nu är det sex år sedan vår Sockertopp lämnade oss. Fortfarande ofattbart, fortfarande saknad.

   
Sockertoppen Hulda


Men som ni alla vet så går livet vidare och vi har ju så otroligt mycket att glädjas över. Anezza jobbar på med dottern och det går framåt i stormsteg vissa dagar och myrsteg vissa av dagarna, men så länge det går framåt så är det ju så himla roligt. Sedan vet ju alla som håller på med någon form av sport att det alltid kommer en tid då allt stannar av eller till och med går några steg tillbaka. Men just nu är vi på väg framåt och vi glädjs åt det. Uteritter, varierat med dressyrträningar och tävlingar, hoppning i både paddock och i terrängen. Även om våran lilla prinsessa till ponny har egna åsikter så ställer hon även upp på allt skoj (naturligtvis med vissa förbehåll), men lite clear round rosetter och till och med en andra placering på en klubbtävling har de lyckats skrapa ihop.

                                                       
Det har varit en fin och rolig vår för tjejerna.


Billy börjar sakta men säkert lägga på sig lite hull och en och annan muskel. Hans uppfödare har hört av sig och berättat lite om hans första 11 levnadsår, det va skoj att höra och se lite bilder från hans tidigare karriär.
         
Vi jobbar på sakta, men säkert.


Men i övrigt så händer väl inte mer än vardagen, men jobb, hemma stök och mina hundpromenader, som jag helst vill avnjuta vid någon strand eller vid vatten i alla fall.

     
Rofyllt för mig, fartfyllt för hundarna.

Ha så bra tills nästa gång!



ANNONS
Av Kerstin - 15 juni 2016 07:51

Jösses så fort tiden rusar iväg. Kanske är det för att livet är fullt av trevligheter, tiden går ju fortare då man har kul. Är bloggandet en form av bekräftelse och har man har fullt upp med annat i livet så får man bekräftelsen där istället, eller bloggar man för att sprida sin glädje, sorg, erfarenheter, nyheter, funderingar eller så... tja vi har nog alla vår anledning att blogga, eller inte.   

Minnen kommer upp på fejjan och idag för 5 år sedan klev lilla Sockertoppen in i våra liv, hon tog oss med storm och vi va totalt förälskad i denna lilla ponny. Vi fick 2 veckor av lycka, ibland känns det som en livstid, men det är nog för att minnena av henne är så starka, fortfarande efter 5 år... Precis som vi aldrig glömmer tiden vi hade så kommer heller aldrig jag att glömma sista natten med henne. Fortfarande svårt att förstå varför en så ung och vacker ponny skulle behöva lämna jordelivet så tidigt och på ett sådant smärtsamt sätt. 

                 

Sockertoppen Hulda   


Det va då, men vi är här nu och vi har både en fin prinsessa och en Prins med oss i vår vardag nu också. Prins fyllde 27 år i maj. Underbart att även han fortfarande är med oss, även hans liv hängde på en skör tråd för just 5 år sedan, veckan innan lilla Sockertoppen kom till oss. Vi hade ett tufft år då. Lukas, New Dawn, katten Zwinto och vår älskade Pepzi somnade alla in då. Men åter till här och nu. 


   Studs....

Ja ser man något skoj på fejjan så ska det ju naturligtvis prövas, eller hur!?


                                   

Som ni ser så fortsätter livet sin gilla gång. Det är hästar, hundar, foton och en massa skoj. Precis som det ska vara. 


Nu är det sommarlov och jag hoppas vi kan fylla det med en massa härliga minnen som vi kan plocka fram när vintern och kylan slår till igen. Kanske hörs vi innan dess igen, jag vet inte vad tiden har för planer  men jag tänker göra det bästa av den.


Glad sommar på er alla!!


ANNONS
Av Kerstin - 14 juni 2015 20:25

Hämtade vi hem den här söta Sockertoppen.. Man ska inte rota i det förgångna, men hon är värd att minnas, hyllas och aldrig glömmas.

       

Sötaste Sockertoppen Hulda!

   


Dagen här idag, i år, här och nu så fixade vi klart med ännu en sommar hagen och ytterligare 2 pållar for på semester. Kallt regn, men det finns så de kan gå in under tak.


Två av mina vänner råkade ut för hemskheter i helgen, den ena kom ut i hagen och märkte att 2 av hästarna rymt, den andra såg sin hund bli rädd och fly. Nu 2 dygn senare så är både hästar och hund hemma igen. Så skönt för dem alla.


Tjing!

Av Kerstin - 29 juni 2013 07:57

Så tog vi sista ridturen på lilla Sockertoppen... http://stallrosen.bloggplatsen.se/2011/06/29/5713795-kolla-har-da/

Så tragiskt allt kan bli... Men vilka fina minnen vi bär med oss, trots den korta tiden vi fick.   

 

Sötast och lever vidare i våra hjärtan!


Igår kväll fick jag en energi kick som hette duga, blev en massa små saker gjorda, tänk vad lite kan göra mycket, hoppas jag orkar fortsätta i kväll så det kanske blir ordning och jag blir kvitt mina "stora" projekt snart.  Prövade starta den där "riktiga" gräsklipparen i torsdags, men den ville inte, X:et var här igår och skulle starta den, men även han gick bet på det. Så nu kan jag ju skylla på det, hi hi!


Men gott folk, jag har faktiskt inte tid med er just nu.

Kollar in er lite senare.

Ha de bra!

Kerstin


Av Kerstin - 22 juli 2011 13:20

När vår älskade Sockertopp Hulda, så tragiskt gick bort för någon vecka sedan så började strulet med försäkringen, tänker inte gå in på det här, orkar verkligen inte..

En saftig veterinärräkning var ju att vänta, med tanke på att det var helg och vetten var här en hel natt med oss, nästan 12 timmar..

Fick underlagen från distriktarna och skickade in dem till försäkringsbolaget  Har sedan dess inte hört ifrån dem förutom att jag fick en betalningsavi på försäkringen. Har verkligen inte orkat ringa dem om det, men idag gjorde jag det och döm om min förvåning då ALLT var klart!! Alla pengar är utbetalda och ska komma till mig efter helgen, en ny avi är utskickad där korrigering på avgiften är gjord. Blev så lättad och samtidigt så kom alla känslorna tillbaka så nu sitter jag här och gråter igen, men av både lättnad över att slippa bråka och av sorg för vår vackra och så otroligt snälla lilla Sockertopp.   

  Tack för att vi fick lära känna dig!  

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 10 juli 2011 23:36

Träffade en bekant idag på jobbet, som berättade att även en vän till henne hade en häst som fått tarmomvridning och gått bort, bara nu under den senaste tiden. Veterinären berättade ju också om att hon just behandlat en häst med kraftig kolik innan hon kom till mig, för precis en vecka sedan. Prins hade ju kolik, en annan vän till mig fick åka i ilfart ner till Ulltuna med sin häst, där var fallet kraftig diarré. Har även hört om flera kolikfall under senaste tiden. Vi pratade om det idag, vad är det som utlöser allt?? Värmen, gräset, irritationen av flugor eller andra otäcka småkryp, flugmedel, sorkar??? Vad??? För kraftigt bete, för magert bete??? VAD??? Jag blir tokig på allt. De var 3 i samma hage, varför bara en??

Min kollega tipsade om en fin b-ponny som hon trodde var till salu och tyckte att jag bara måste titta på. Så jag ringde nu ikväll, bara för att kolla läget. Men jag tror inte det är vad jag vill ha, men ägaren var trevlig och vi pratade om sjukdomar och hon berättade om en ponny de hade på lån, som fått fång i vintras, en ponny som är i fint hull och jobbas dagligen?! Jag blir snurrig av allt. Hur, vad ska man göra för att hindra allt elände...

Nä, usch, det var ju sådant här jag inte ville min blogg skulle handla om, jag vill skriva om glada barn och busiga ponnyer.

En vecka av en enorm saknad och många ??

     

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 7 juli 2011 00:00

Jag försöker förstå vad som hänt, men allt bara snurrar. Tårarna kommer bara helt plötsligt, det räcker med en tanke eller att jag ser något som vår lilla Sockertopp hade. Dagarna går sakta framåt, de kommer att bli veckor och jag vet att förr eller senare så kommer vi att kunna skratta igen, men just nu ser jag inte den dagen. Dottern kommer ner med tårar i ögonen och berättar att hon drömt om lilla Hulda. Vi gråter ihop en stund, jag försöker förklarar att allt blir bra, men när jag inte tror på det själv hur ska jag kunna få någon annan att tro på det. 

Tänk om.... Om vi inte åkt på ponnytävlingarna, om vi hade bestämt att rida tidigare... Om....

Varför??? Jag är övertygad om att Hulda är den bästa häst vi någonsin kommer att ha haft. Och då menar jag inte bara på grund av hennes gång eller hoppförmåga. Hon var en underbar individ och allt jag kunde se med henne var bra. Hon skulle ha blivit den där lilla ponnyn med det stora hjärtat som son/dotter hade kunnat busa omkring barbacka på i skogen, hon hade kunnat bli en toppen kompis på tävlingsbanan, hon var den gosigaste lilla tös man kan tänka sig i stallet och hagen. Redan dag 1 kom hon när man ropade på henne i hagen. Jag förstår inte, varför??? Hon blev 4 år och nästan en månad, hon hade livet framför sig. Vi hade livet med henne framför oss.

 

Jag ska försöka berätta vad som hände...


I söndags eftermiddag så skulle dottern och jag ut och rida, hon tog in Hulda och sa till mig att hon var konstig. Jag såg direkt att det var något med magen, kraftig kolik. Efter att ha gått med henne och fått i henne både olja och vatten och inget blev bättre ringde jag till vår inte allt för trevliga distriktare, som snäste av mig (som vanligt) med att det var "bara" kolik och att den antagligast skulle vara borta innan han kom. Så då ringde jag Sundsvalls distriktare och sa att vår distriktare inte kunde komma på en gång. Hon lyssnade på min beskrivning av symtomer och kastade sig in i bilen och kom. 21.00 kom hon och 7.30 i morse for hon efter att ha gett en sista dunder kur mot smärta, lugnande och avslappnande.... Men tyvärr... Antagligast var det tarmvred redan när vi tog in henne, men som hon sa, det kunde ju bara ha varit gaser i tarmarna också. Vi hade kontakt med både Ulltuna och Strömsholm för ev operation och rådgivning. Men hon blev aldrig så bra att vi vågade lasta henne.     

Så vid 12-tiden kom en lätt skamsen distriktare från mitt distrikt och gav henne den sista sprutan. Jag utelämnar mina kommentarer till honom och mina tankar om vårt distrikts veterinärer, eftersom jag är övertygad om att ni förstår att de inte var så trevliga. 

Som avslutning så måste jag ge en stor eloge och tack till Sundsvalls vikarierande distriktsveterinär Caroline för ALLT hon gjorde under den natten för Hulda, för stödet hon gav mig. Och ett lika stort tack till Johnny, Bollnäs Djurtjänst, som lade om sin tur till förmån för oss. Om ni bara visst hur mycket ni är värda!


Jag tackar för alla era fina ord och tankar i förgående blogginlägg.

Just nu känns allt väldigt jobbigt så jag vet inte riktigt när jag kommer tillbaka...

Tack lilla fina Sockertoppen Hulda!   

   

Det är så här du kommer att leva kvar i våra minnen

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 4 juli 2011 10:33

Tack för att vi fick träffa dig, vår lilla Sockertopp  

      Trots den korta tid du var hos oss så satte du livslånga spår efter dig.

Vila i frid

älskade lilla

Hulda

   

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

11 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ stallrosen med Blogkeen
Följ stallrosen med Bloglovin'

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se