Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övriga åren också bjudit på, det är ju trots allt vi själva som fyller dagarna och åren med innehåll, vi som gör valen. Ibland kan vi såklart inte styra åt vilket innehåll livet och det runt oss ska ha, men oftast så kan vi göra egna val.

Sista månaderna på året har rullat på, jag tänkte först att det har väl inte hänt så mycket sedan sist, men så börjar jag tänka efter och visst har det hänt saker.

I slutet på sommaren lyckades Prizma trassla in sig i taggtråd, som på något sätt hamnat i deras sommarhage. Hon fick så klart panik och skrämde även Anezza så hon hon rusade rakt igenom grinden till hagen, två plankor och tråd. Grannen, som turligt nog kommit hem från semestern tidigare den kvällen, vaknade av braket och gick ut för att titta vad som hänt. De lyckades fånga in båda ponnyerna och klippa bort taggtråden, som då trasslat in sig i svansen på Prizma. Ponnyerna fick komma in i stallet och bli omskötta. När jag vaknade på morgonen så hade jag ett sms om händelsen. Vi kastade oss i bilen och for dit. Allt hade gått bra, efter omständigheterna. Några dagars hälta och sårvård va allt. Vågar inte ens tänka tanken vad som hänt om de inte kommit hem den kvällen.

Sullivan, mitt lill troll och lyckopiller, snällare  och sötare hingst får man leta efter. Tyvärr är det svårt att få folk att inse det och det hela slutade med att jag fick hyra mig ett stall så jag hade en plats åt honom. Allt är ok i stallet, men det va ju inte riktigt vad jag planerat, men vi har bestämt oss för att gilla läget, annars blir det ju ohållbart.

Anezza, vår fina prinssea. Hon hittade en familj, flyttade dit, men kom hem nästan lika fort. Det är bara inse att hon är en "svår" ponny. Under tiden hon bodde hos sin nya familj så blev hon behandlad som den prinsessa hon är, vill bara förtydliga det, så det inte blir några felaktiga tolkningar. För dagen så blir hon kvar hos oss, i förlängningen så har jag ingen aning om vad som ska ske med henne. Men det verkar inte gå någon nöd på henne hos oss, hon är lika glad som vanligt.

I fjol lade de ner boendet jag jobbat och trivts så himla bra på, jag blev då omplacerad till nattpoolen tillsvidare. Nu under hösten så blev det en nattjänst ledig och jag fick den. Jag ljuger om jag säger att jag va positiv till den, men det visade sig vara en riktigt rolig arbetsplats, härliga medarbetare och många skratt har det blivit.

Dexter, älskade vovve, fick somna in under hösten. En skada han drog på sig redan som ung började spöka allt mer och det blev till att ta det tråkiga beslutet. Saknaden är enorm. Efter att ha varit hundägare i 30 år så är det tomt, så otroligt tomt. Det har tagit nästan 3 månader innan jag äntligen tagit mig i kragen och börjat gå mina promenader igen, nu funkar det, men känns fortfarande konstigt att gå utan hund.

Vintern just nu, verkar bara bjuda på is. Idag är det +8 grader. Såg en bild på fejjan, där en kompis varit ute och plockat svamp, det är ju lite skumt så här den tredje januari. Halkan gör ju även att Sullivan ska få skor på sig för första gången under sina, snart 10 levnads år. Ett måste för att kunna var ute i hagen.

Jag har ingen aning om vad 2020 kommer att bjuda på, men en sak jag hoppas väldigt mycket på, är att jag ska få råd att köpa en riktig vagn och sele till Sullivan så vi kan utvecklas inom körningen. Han har ju blivit inkörd under tiden han inte bodde hos mig och har till och med gått 4-spann med tre av sina hingstkompisar. Annars hoppas jag bara att vi får fortsätta må bra.

Önskar er alla ett bra år!