Stallrosen

Inlägg publicerade under kategorin Billy

Av Kerstin - 31 december 2018 16:31

Nu har det gått över ett år sedan sist, tiden går fort när man har kul. Saknar bloggandet ibland, men man prioriterar så klart tiden och då finns det annat som är rligare, mer givande. Även om jag faktiskt kan tycka att bloggandet gör att man reflekterar över sitt liv och det som händer på ett sätt som inte sker när dagarna bara går.
Från juni 2017 till december 2018, det har blivit några bilder under den tiden, bjuderpå ett litet axplock.

                                 
Dagarna med vår lilla Prinsessa. Under sommaren 2018 hittade vi äntligen en veterinär som lyssnade på mig och Anezzas brunstproblem togs på allvar. Så nu ser vi fram emot en vår där hon ska slippa dessa, men än vet vi ju inte hur behandlingen tar på henne. Just nu är hon i fin form, det är icke brunsttid och hon är gladare än någonsin.

         
Vår fantastiska medryttare fick visa Anezza på en utställning och det gick ju alldelse strålande, fin kritik och en 9:a på ridbarhet!!! 
                               
Så varför har vi en fantastisk medryttare då? Jo, vi valde att släppa in Fredriksdals Prizma i vår familj och liv. En då endast 3-år gammal, fantastisk fin tjej, som utvecklats och tagit våra hjärtan med storm. Jag är salig eftersom hon är efter Vitluvens Curbitz RP19, en ponnyhingst som jag älskar och som jag själv haft en avkomma efter. 
     
Då jag valde att köpa en D-ponny så blev det så klart ohållbart att behålla alla 3 hästarna, så valet föll på att hitta ett nytt hem till fina Billy. Efter många turer så hoppas jag nu att han hittat sitt förevigt hem.
         
Av en slump så hamnade jag i Jämtland och blev totalt förälskad i dess vackra natur. Jag har varit där förr, men inte haft förmånen att se det från den här sidan. Vilket fantastiskt landskap.
         
Extrem vinter, extrem sommar, fantastisk höst och vår, 2018 bjöd på maxat väder. Under hösten så somnade vackra Eddie och Katten Zaga in. Så nu finns bara busen Dexter kvar i huset. Även han har haft några tuffa månader, men nu verkar allt va ok igen.


Livet går vidare i med och motgång. Jag ser fram emot ett nytt år, nya möjligheter och hoppas få förmånen att besöka fler fantastiska platser i vårt land.

Gott nytt år!

Kerstin


Av Kerstin - 4 juli 2017 08:06

Nu är det sex år sedan vår Sockertopp lämnade oss. Fortfarande ofattbart, fortfarande saknad.

   
Sockertoppen Hulda


Men som ni alla vet så går livet vidare och vi har ju så otroligt mycket att glädjas över. Anezza jobbar på med dottern och det går framåt i stormsteg vissa dagar och myrsteg vissa av dagarna, men så länge det går framåt så är det ju så himla roligt. Sedan vet ju alla som håller på med någon form av sport att det alltid kommer en tid då allt stannar av eller till och med går några steg tillbaka. Men just nu är vi på väg framåt och vi glädjs åt det. Uteritter, varierat med dressyrträningar och tävlingar, hoppning i både paddock och i terrängen. Även om våran lilla prinsessa till ponny har egna åsikter så ställer hon även upp på allt skoj (naturligtvis med vissa förbehåll), men lite clear round rosetter och till och med en andra placering på en klubbtävling har de lyckats skrapa ihop.

                                                       
Det har varit en fin och rolig vår för tjejerna.


Billy börjar sakta men säkert lägga på sig lite hull och en och annan muskel. Hans uppfödare har hört av sig och berättat lite om hans första 11 levnadsår, det va skoj att höra och se lite bilder från hans tidigare karriär.
         
Vi jobbar på sakta, men säkert.


Men i övrigt så händer väl inte mer än vardagen, men jobb, hemma stök och mina hundpromenader, som jag helst vill avnjuta vid någon strand eller vid vatten i alla fall.

     
Rofyllt för mig, fartfyllt för hundarna.

Ha så bra tills nästa gång!



Av Kerstin - 15 april 2017 08:33

Dax för en kvartalsuppdatering. Vad har hänt sedan det nya året började? Egentligen inte så mycket tänkte jag först, men när man börjar spalta upp det så händer det ju egentligen saker hela tiden. Dottern trimmar på med sin vackra ponny, de går verkligen från klarhet till klarhet, så kul att se och vara en del av deras resa och utveckling. Vi va och mätte Anezza inför eventuella tävlingar framöver och mätkvinnan frågade mig hur hög jag trodde hon skulle vara. "Tja, 133cm ungefär, svarade jag. 137,5cm, svarade hon, men så ska ju några cm bort för skor och brodd." Så 135cm blev det på pappret. Hon va 132 cm sist vi mätte och inte tycker jag hon vuxit direkt. Man blir hemmablind.

 

Nåja, liten, mellan eller stor så är hon vår vackra ponny i alla fall.


Så kom den dagen som jag faktiskt aldrig skulle komma igen, dagen då en lastbil svängde upp på stallplan och ut om en häst som va till mig, en BRUN häst! Ja undrens tid är inte förbi. Ja det va inte meningen, tidpunkten va/är kanske helt fel, men det va något, något jag inte kunde släppa och nu är han är, "lilla" Billy. Så klart världens vackraste.   

 

Och roligaste...


         

Dottern försökte sno åt sig honom, men hon får hålla sig till sin ponny ett tag till. 

Billy är 14 år, kom hit utan en muskel på kroppen, så vi har en lite uppbyggnadsresa framför oss. Men det visste jag om och vi tar det i den takt det kommer. Jag är som ett barn igen, vill bara till stallet och pyssla, fixa och dona. En fantastisk känsla. I samma veva som Billy kom så blev det också klart att vi skulle byta stall än en gång. Jag har varit nyfiken på det här stallet flera gånger tidigare, men nu blev det 2 platser lediga så efter vi varit där och tittat så bestämde vi oss. Och då tänker ni, 2??? Men de har ju 3 hästar!! Och ja det har vi ju. Lilla Prins är ju kvar, men han har fått ett hem som sällskapsponny åt ett halvblod. Han kommer att få tillbringa sina sista år i en fin miljö och behandlas som en kung, precis som det ska vara när man är en Prins. 
 Vår, lite lätt gråhåriga, gentleman     


Vad mer finns att säga, jag och hundarna fortsätter våra promenader vid havet, det bästa stället att hämta energi och rensa bland tankarna.

   

En av dessa promenader resulterade i att jag beslutade mig för att sluta mitt jobb som ridlärare och gå tillbaka till nattjobbet. Att säga upp mig va ingen jobbigt alls, men att säga till alla elever va otroligt jobbigt, det är då det blir verklighet och jag inser hur mycket jag älskar mitt jobb och mina elever. Jag ska dock ha kvar några lektioner och jag hoppas att jag får hoppa in och gästspela ibland.

 

Fick en fantastiskt fin sommarbukett av en grupp.


Livet rullar på för mig precis som för er alla andra.
Ta hand om er, va rädda om varandra, varje dag!!

  

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skapa flashcards