Dottern for med kompis till Drakborgen och pappa & son tog på sig skidorna och packade ryggan med fika och gav sig iväg. Så blev det bara jag och hundarna hemma. Rastade av dem och tog in hästarna för att rida New Dawn. Det var nog det dummaste jag kunnat göra idag.. Förr blev jag alltid så glad efter jag suttit på henne, en skritttur och jag log i timmar. Nu sitter jag upp och allt känns bara FEL!!! Sadeln är ju katastrof, hur i he.....e, ska man kunna rida riktigt i den. Sedan har vi ju underlaget.. Orkar inte ens kommentera det. Och till slut har vi ju lilla damen, idag försökte hon verkligen, men det går ju inte. Hennes kropp funkar inte. Det känns så otroligt väl nu när jag bara ridit Sydney ett tag. Att hon sedan sprätter och knappt vågar gå varken in eller ut från stallet pga av takdropp, är rädd för ALLT på gården (allt som stått på samma ställe allt 10 år hon levt) och håller på att springa över mig 2 gånger eftersom det droppar från granen.... Det kan jag på något sätt leva med, men att ridningen inte fungerar och att det bara blir sämre klarar jag inte. Beslutet om att hon ska slippa ridas blir allt tydligare, tror aldrig hon kommer att bli helt ok i kroppen och jag tror heller inte att det finns någon sadel som kommer att passa henne helt 100% (och min plånbok). Som min kära sambo tycker och säger; "Varför traggla på när det inte blir bra och må dåligt när jag kan rida Sydney och det fungerar och jag mår bra." Hon rids ju på lånad tid, men hon fungerar ju iaf ett tag till... Tuffa beslut....

Skriver

Kerstin

 

Carina Slättman

12 mars 2011 18:15

Jag känner inte till bakgrunden till den häst du beskriver i bloggen men jag förstår att det inte är så bra......
Jag känner i mitt hjärta när jag läser din blogg om New Dawn! Förstår att det finns tuffa beslut runt hörnet.
Många kramar och hoppas att allt blir till det bästa!!
Du har i alla fall många otroligt fina bilder på dina fantastiska djur här på bloggen - både hästar och hundar!

http://stallslattman.bloggplatsen.se

Kerstin

12 mars 2011 20:12

Tack vad snäll du är.
Skrev lite om ND på din sida.

 

Maria

12 mars 2011 18:51

Stackars er, inte roligt för nån av er. Ridning ska och är roligt när allt fungerar. Förstår din frustration. Satsa du på Sydney, ND får väl gå och skrota i hagen bara. Är hon tillfreds med det, eller funkar det inte?

http://maria-hastliv.blogspot.com

 

Marlene

12 mars 2011 19:33

Jag blir bara mer å mer nyfiken att se ND i verkligheten! Måste nog rackarn ta å besöka dej nån gång!=)

Kerstin

12 mars 2011 20:09

Tja... Bäst att skynda dig då.. :( Fast det blir nog inte några drastiska beslut innan sommaren iaf.

 

Emelie

12 mars 2011 20:06

Usch vad tråkigt.. Hoppas det löser sig för er, inte roligt alls när man går och mår dåligt när inget fungerar (been there, done that med min förra häst...)

sv: Jodå, om allt går som planerat blir det många fler år =)

http://semlur.blogg.se

 

Spanaren

13 mars 2011 10:18

Ja, jag känner ditt vemod! Nu är jag en följare av dig och bli gäran min bloggföljare. Så mycket enklare det blev/ kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

13 mars 2011 13:44

Ja, det är inte alltid lätt. :(
Har slagit följe med dig! :)

 

Camilla

13 mars 2011 11:20

Lilla du :(

http://camillahastskotare.blogg.se

 

Pernilla

14 mars 2011 10:44

Jag har inte följt dig så länge och vet inte vad som hänt din fina häst men jag känner med dig :(
Hoppas allt reder upp sig till det bästa!

http://hastliv.blogspot.com

Kerstin

14 mars 2011 11:51

Tack! Det hoppas jag oxå, hon har eg allt jag vill ha hos en häst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...