Oj, nu överdrev jag allt, det duggade bara, knappt det.    Och jag har ju en grymt bra regnrock så det var ju knappast något problem...

Dottern hade ju sovit hos kompis och ville rida med mig annars hade jag ju ridit när det var lite mer sol. Vi red som vanligt runt lilla travbanan, lite mjukt och geggit, men det gick att både trava och galoppera. Märks att Sydney blir allt starkare i kroppen. Hon är så stadig och fin i formen, flyttar sig lätt åt båda håll. Lite svårt fortfarande att hänga ihop i fattningarna, men vi har ju inte tränat på det så mycket nu i vinter heller så det är inget att säga om det. MEN hon har ju blivit så busig!! Frustar och fnyser åt det mesta efter vägen nu, inte rädd, bara pigg fnys. Och i galoppen busas det verkligen!! Tur det bara känns som om hon tar större galoppsprång då hon bockar annars vill inte jag vara med.    Jag är ju bara van vid att sitta på en som gör tvära kast och hopp på stället.    Hur ska det gå?!

Dottern red på Prins som inte alls vill vara med idag, syntes redan när jag borstade honom, han gick undan, får den uppfattningen att han är öm i huden.. Gillar inte alls när jag drar hår på honom. Sedan ville han inte direkt trava eller galoppera heller, hon fick jobba igång honom, det är inte likt honom alls. Får kanske ge honom lite kraftfoder nu när han rids så pass och det här med hårfällningen tar nog det med. Inte lätt att bli äldre. Får se hur han är i morgon då vi ska rida igen, blir nog bara en skrittur då.

För ganska precis ett år sedan så såg det ut så här!

  King of the hill!

Pigg och hoppglad Prins..

En vit Sydney..

Måste kolla den där vägen om det är lika mkt snö i år...

Skriver

Kerstin

 

Frida

10 april 2011 22:46

SV: Jaa, jag får väll se till att göra det då! ;)

http://litenryttare.blogg.se

 

Spanaren

11 april 2011 09:35

Så vackra bilder ... njuter ... tack :-)
/kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...