Eftersom hundarna däckade av ganska omedelbart så klev jag i ridkläderna och hämtade in Sydney och Prins. Putsade och fejjade, så härligt att ha tiden.. Skulle lätt kunna tänka mig att jobba "normala arbetstider". Sedan begav vi oss ut i skogen, jag på Sydney och med Prins som handhäst. Första biten kändes det som om jag mer eller mindre släpade med mig Prins, men när vi väl kom ut på travvägen så hade jag helt plötsligt fullt upp med att övertala honom att inte springa förbi oss i full fart. Vi enades om att man fick takta vid sidan om oss, med spetsade öron och en liten mule som gick som en elvisp, han bara ville iväg, herregud det är ju en TRAV VÄG, låt mig SPRINGA!!! Jag är övertygad om att det var hans tanke då. Vi red till vägens börjar (eller slut, beroende på vilket håll man kommer ifrån), där är iaf en låååång dryg backe som vi först gick ner för och sedan upp. Jag trodde det skulle få lilla Prins att sansa sig... Ack så fel jag hade, nu var han ju uppvärmd!    Så av den skritturen så var jag bara tvungen att ändra lite planen och vi travade en bit, Sydney gick kalas fint i en lugn fin bärig trav, Prins hetsade och skuttade brevid. Men när vi sedan saktade av så hade han faktiskt också lugnat ner sig... I ca 5 minuter... Sedan var öronen riktade framåt igen, huvudet högt och mulen igång!!   På stigen hem sedan försökte jag hålla honom bakom mig, men det var banne mig inte det lättaste. På sista lilla stigen hem så låg en stor huggorm och väste på oss. Rena rama turen att jag såg den bland all mossa och kvistar, men jag har ju fått lite radar känsla efter alla år med New Dawn så jag såg den. Den ville INTE flytta sig så vi fick gå runt ett stort träd för att komma förbi. Hemma på gården igen så stod vi och myste och jag kan ge mig dem på att Prins tyckte att det här var TOPPEN kul, eller så hade öronen fastnat i framåtläge, han bara njöt, det syns så väl på honom när han har kul.

Barnen följde med pappa på motorcyckelmässa och sedan till dotterns ena gudmor på tårta.

Sadeln var för övrigt mycket skönare med kilpadden!!

Har ni haft en lika underbar dag som jag eller????

Skriver

Kerstin

 

Camilla

8 maj 2011 19:26

Vad mycket energi det verkar rymmas i en så liten kropp som Prins har. :)
Men å andra sidan verkar det vara som att han är den som rör på sig mest av dina hästar, så han har väl bäst kondition. :)

http://parellikusken.blogg.se

 

Camilla

8 maj 2011 22:24

Åh lille Prinsen! <3

Sv: Tack! Det var dessutom flera ouppfostrade monster!! (monicas avelsston)

Va roligt att kunna bygga i en hage. Min glänta är bra men det är ju lite träd här o var så det gäller att styrningen och bromsen fungerar ;) Tror att Tosca kommer gilla det, hon har ju inte varit tveksam på hinder direkt :)

Isch för huggormar! Stengrunden i stallet är full av STORA snokar varje år... Inte heller så kul

http://camillahastskotare.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...